Inför cupfinalen: Intervju med Poya Asbaghi "Vi är en bra match och seger ifrån en titel"
Imorgon spelar Blåvitt cupfinal mot Malmö på Gamla Ullevi och Alltid Blåvitt cyklade upp en redaktionsmedlem för att prata lite med några spelare och ledare inför matchen.
Blåvitt har precis avslutat sin matchförberedande träning på Kamratgården och Poya kommer iklädd träningskläder på väg mot omklädningsrummet när vi får tag på honom. Inledningsvis är vi flera reportrar från lokalmedia också, men mot slutet får Alltid Blåvitt en stund ensamma med Poya.
Hur viktig är matchen för er?
Ja men jätteviktigt. Titlar är alltid viktigt för IFK Göteborg och nu har vi satt oss i ett läge där vi bara är en riktigt bra prestation och en riktigt bra match och en vinst ifrån en titel. Så det är väl bara att slå fast att det är årets viktigaste match.
Ni har fått spela många minuter för att komma till finalen hur har det slitit?
Jo men det har slitit, det är bara att konstatera. Nu är det upp till oss att visa att det var värt allt slit. Men som du säger, vi har spelat flest minuter av alla i Allsvenskan det har ju satt sin prägel på de skador vi har haft och den rotation vi har behövt ha i truppen. Men vi hoppas att allt kommer ha varit värt det.
Hur stor är den här matchen för dig personligen?
Vi (laget med Poya som tränare) har ju inte varit en match ifrån en titel av den digniteten förut så det är klart att det är en stor match för mig och många i hela klubben.
Spelar de tidigare resultaten i Allsvenskan någon roll för er inför matchen? Har ni skakat av det som trupp?
Jag tror att cupen i sig, jag tror det spelar mindre roll i en match där vi kan gå in och känna att vi behöver bara vinna den här matchen så har vi en titel. Så jag tror inte det handlar så mycket om våra resultat i Allsvenskan. Det är klart att har du fått med dig en bra känsla som spelare och har gjort bra prestationer så är det klart att du som spelare går in med en bra känsla, och det har vi en del spelare som stått för bra prestationer, så jag hoppas de kan komma in med det självförtroendet, det behövs.
Reportrarna från icke namngiven lokaltidning går här vidare med frågor till Tobias Sana och Giannis Anestis.
Det är tätt mellan matcherna och ges inte så mycket tid till träningar att finslipa. Hur försöker ni förändra mellan matcherna?
Nej men det är exakt så, är det något som varit i år så är det att man kan inte jobba. Vi hade tre månader egentligen där vi kunde jobba på det som är ”vi” och sen efter att serien började så är det exakt tvärt om, att du kan bara gå från matchförberedande träning till matchförberedande träning. Du kan inte, du får inte belasta spelarna på att träna så mycket kollektivt utefter vårt eget spelsätt så att det handlar om att utnyttja tiden däremellan på ett effektivt sätt som möjligt och det jobbar vi med. Men det är klart att det är skillnad mot en vanlig säsong.
Mot Helsingborg och framför allt mot Falkenberg bytte ni ut offensiva spelare och satte in defensiva spelare. Från TV soffan kändes det lite som att man bjöd in motståndarlaget till att trycka ner Blåvitt i eget straffområde och mot Falkenberg kändes det som att Sargon hade kanske varit den spelare som skulle pressa inläggsslagaren innan målet, om du förstår hur jag menar.
Ja, men där håller jag inte med alls faktiskt. Det var mer så att om du tittar på Falkenberg så var det en match där de redan skapade en hel del målchanser innan vi gjorde de defensiva bytena. Eller?
Jao…
Jag menar, jag måste ju få fråga tillbaka eller?
Ja jo absolut.
Du säger att de tilläts få tryck på oss efter de defensiva bytena men det stämmer ju inte. De hade en hel del målchanser innan, och då tog vi in en del defensiva spelare för att vi kände att ”Okej, nu räcker det”.
Mot Falkenberg kände vi att vi var ihåliga, som jag sa efter matchen också, det var en dålig match defensivt av oss. Det handlade om att acceptera att ”Okej, här får vi inte stopp på dem i ett tidigt läge” och då handlar det mer om att när de väl kommer till vår egen tredjedel så vill vi vara riktigt robusta där och därav de defensiva bytena. Sen så, ja tyvärr, så hjälpte det ändå inte.
Jag förstår, om vi tittar på lagbygget…
Och, förlåt, men om vi tittar på Helsingborgsmatchen så var det en match där vi inte backade hem. Det fanns inget tryck, om du kollade på den match så var det vi som rullade runt bollen på deras planhalva. Så ja, resultatet speglar tanken men det stämmer inte hundra procent i vad som hände i matchen.
(Här smiter en onämnd reporter från en onämnd lokaltidning in och frågar om hur illa det är med Giorgi Kharaishvili som missar cupfinalen. Poya svarar att de försökte, men att det i slutändan inte gick att få honom i spel till imorgon.)
Om vi tittar utvecklingen av spelet så känns det som att Blåvitt spelar ganska mycket med risk, till exempel backlinjen som tillåter motståndarna att trycka på ganska mycket. Det finns ett lugn i det såklart, men ibland leder det också till misstag som leder till farliga omställningar. Hur är tanken att ni ska bearbeta det på sikt?
Jag gillar dina frågor och den här diskussionen. Det är klart att det klassiska är att minimera alla misstag och sen så är du bara successiv i allt du gör i din speluppbyggnad och då plockar du russinen ur kakan och det vill ju alla göra. Men en stor anledning till att vi skapar de lägen vi skapar, gör mål och inte låter motståndarna göra mål är att vi är lyckosamma i vår speluppbyggnad. Sen är det klart att vi måste slipa bort våra misstag. Men tar du till exempel Helsingborgsmatchen så är det en match där vi fullständigt kontrollerar matchen, men vad väljer vi att göra? Vad gör vi i den 90:e minuten?
Försöker spela er ur?
Nej, hur blev deras mål till?
Var det inte ett inkast som studsade fel på Adil?
Nej det var inte det. Det kommer en boll från vår målvakt som vi väljer att slå långt, och förlorar andrabollen. Där vänder de, får en touch på Adil och får ett friläge. Det var ju faktiskt en av få gånger vi INTE försökte spela ur i den matchen och då klarade vi inte av att vinna andrabollen och släpper in ett mål.
Jag ska erkänna att det tydligaste minnet jag har från den situationen är touchen på Adil och friläget.
Jag vet, det blir så, men man kan också bli rädd av det där. Där valde vi ju att spela mer cyniskt, och inte ta risk. Under hela matchen när vi har spelat ut så har de inte skapat en målchans men när vi försöker spela cyniskt så kontrollerar vi inte andrabollen tillräckligt bra och så får de göra mål.
Det handlar inte om att aldrig våga spela lång eller bara slå kortpassningar, det handlar om att vara väldigt bra på det vi väl väljer. Om vi väljer att spela kort så måste vi vara bra på det. När vi väljer att slå den långt som vi gjorde mot Helsingborg så måste vi kontrollera andrabollen bättre. Så det handlar mer om att ha det lugnet i slutminuterna snarare än vilket vi väljer att göra. Det får matchscenariot avgöra.
En sista fråga då innan jag släpper dig. När vi pratar om risktagandet, och det här är också från just TV soffan ska sägas, men det upplevs ofta som att för att spela ut så behöver mittfältarna gå ner i plan och då sitter man inte riktigt i en position att utnyttja de ytorna som skapas på mittfältet när man väl tar sig runt den höga pressen om du förstår vad jag menar?
När mittfältarna doppar menar du?
Ja precis. Det tar för lång tid att få upp bollen i plan när Blåvitt spelat sig förbi den höga pressen. Man utnyttjar inte riktigt vinsterna från den risken man tar så att säga
Nej men är på gott och ont. Jag håller med dig helt i att om du droppar ut med ’fältare’ då kommer du inte ha lika många fältare centralt, för att i nästa skede kunna få lika bra genombrott, men det handlar om att skapa utrymme någon annanstans. Droppar du med fältare får du kanske mer tryck på kanterna för att du kan skjuta ut med ytterbackar till exempel. Det handlar att identifiera att ”Nu har vi tappat en spelare centralt, nu får vi mer tryck någon annanstans och om du är skarp nog att se det så behöver inte utfallet bli att du får sämre tryck.
Tack och lycka till imorgon.
