Inför ÖIS-Blåvitt: Det är inte den här matchen vi ska vinna
Klockan 20.00 på onsdag kväll möter IFK Göteborgs damlag Örgryte IS i damfyran. Matchen sänds på GP.se
Låt oss ta det uppenbara först: den här matchen gäller ingenting särskilt. Det som målas upp som ett toppmöte (lagen ligger etta och tvåa) är, om vi ska se det krasst, en rätt avslagen tillställning. Båda lagen har redan kvalificerat sig till division tre och lämnar därmed en illa organiserad fjärdedivision. Det spelar en underordnad roll vilket lag som kommer etta eller tvåa (eller trea), det viktiga är att båda har klättrat vidare till ett mer ordnat seriespel nästa år. Det var uppgiften, och båda lagen har klarat den med god marginal.
Göteborgs-Posten utmålar matchen som ett klassiskt derby. Det är naturligtvis trams. Damfyran är en lokal serie och den här matchen är inte mer derby än någon annan match. Det är inte heller klassiskt, det här är inte ett i raden av hundratals möten i en mer än sekelgammal historia. Det är herrlagen som har mötts så många gånger. Damlagen är nystartade och det som faktiskt är värt att fira är att de nu möts för första gången. Det är på riktigt historiskt och början på en förhoppningsvis lång tradition som inte ska hamna i skuggan av den alldeles för långa tid när båda klubbarna enbart var inriktade på herrfotboll.
Det är inte heller vår viktigaste match den här veckan. Den spelas på söndag när damlaget möter Umeå IK FF i finalen i SM för F17-lag. Vi får ju inte glömma bort att det lag vi kallar vårt damlag i första hand är ett lag för flickor födda 2004 och 2005 (förstärkta med två spelare födda 2002, enligt reglerna). Det är ett F16-lag som spelar i en F17-serie där de huvudsakligen möter spelare som är ett år äldre än de är själva. Jag har sett supporterkommentarer som gått ut på att det tar energi från damlagets engagemang i damfyran att de också spelar i F17-SM. Men det är att totalt missuppfatta situationen.
Det här laget spelar inte i damfyran och dessutom i F17-SM.
De spelar i F17-SM och har dessutom tagit på sig att spela i damfyran.
De har dessutom gjort det med den äran.
Ett akademilag
Omgång för omgång har de malt på och tagit sina poäng mot högst skiftande motstånd. De har inte gjort något väsen av sig utan helt enkelt gjort sin plikt mot klubben – samtidigt som de tävlat med fantastisk framgång i den serie som trots allt är huvudsaken för dem. Vi ska vara tacksamma för vad de gjort i damfyran, men inte begära att de själva ska se det som det viktigaste de gjort i år.
Det för oss tillbaka till vad det här är för ett lag. Det är ett akademilag med unga tjejer, de flesta av dem har under säsongen lämnat grundskolan och börjat gymnasiet. Deras supporterskara, som följer dem i vått och torrt, är föräldrar, syskon och kompisar – som det ska vara i den åldern. Det är givetvis ett toppat lag, med noga utvalda spelare, flera av dem landslagsaktuella, fantastiskt duktiga och med den skickliga och engagerade akademiorganisationen bakom sig. Men akademilag är till för individuell utveckling i ett lagsammanhang och när allt kommer till kritan är de just – ett F16-lag.
IFK Göteborg har för första gången placerat ett damlag i en seniorserie.
Det är stort, riktigt stort.
Men det betyder inte att vi har ett seniorlag.
Vi har inte ens ett juniorlag.
Det tidigare äldsta laget, fram tills att samarbetet med Kopparberg Göteborgs FC avbröts ifjol, kallades faktiskt Damjuniorerna. Men det var inte heller korrekt. Det var ett F17-lag. Junior är man från året man fyller 18. Och här blir det knepigt.
Sponsorpengar
Ännu så länge vet vi inte hur damsatsningen går vidare nästa år. Jag antar att akademin på medlemsmötet presenterar de planer de jobbat med under hösten. Jag antar att klubben också har någon form av idéer om hur de ska gå vidare, och att även de kommer att presenteras så att medlemmarna hinner ta ställning till dem innan årsmötet i vår. Det liggande förslaget är ju att en damsektion ska knoppas av inför årsskiftet 2021-2022.
I samband med att beslutet om att starta damverksamheten togs (och då var inte formerna klara), fanns det medlemmar som var oroade över att den skulle innebära en kostnad som kunde tynga elitverksamheten på herrsidan. Än så länge får man nog säga att det varit tvärtom. Damlaget har spelat gratis (liksom P16 betalar de dessutom en årlig träningsavgift på 7000 kronor för att få tillhöra akademin), eller rättare sagt: de har varit en del av kostnaden för akademin. Om de inte spelat i damfyran skulle de förutom F17-SM ha varit med i en regional juniorserie.
Samtidigt har de varit med och dragit in sponsorpengar till hela klubben – när Morris Law presenterades som huvudsponsor även för damlaget betonades vikten av att vi bedriver elitverksamhet för båda könen. Åtminstone på kort sikt kan jag tänka mig att en damsektion med ett lag i division tre och rätten att kalla sig IFK Göteborg skulle klara sig bra på egen hand sponsormässigt, men risken är naturligtvis att istället herrsektionen skulle dräneras på sponsorpengar. Morris Laws VD Martin Taranger svarar skriftligt på min fråga att de inte ser något problem med en eventuell avknoppning:
- Det finns så klart både för- och nackdelar men avgörande blir om man verkligen menar allvar och satsar, oavsett hur strukturen är uppbyggd.
Däremot vill de se att klubben "satsar långsiktigt och att damsatsningen inte dränks i ett alltför tydligt fokus på herrarna".
Elefanten
Oavsett hur det blir med avknoppningen är det klart att Blåvitt så småningom måste ha också ett seniorlag på damsidan. Då blir frågan vilken som är den bästa vägen dit.
Det finns en elefant i rummet.
Den elefanten heter Kopparberg Göteborgs FC.
Det är förmodligen Sveriges bästa damfotbollslag just nu, och leder Allsvenskan med fyra poäng. Senare i år kommer de att spela Champions League och även om det är en bit upp till de främsta europeiska klubbarna kommer de med all sannolikhet att nå ganska långt. Nationellt och internationellt tål klubben väl att jämföras med Blåvitts herrlag under de allra bästa åren. Det är inte så att vi på något sätt konkurrerar med KGFC, det finns tiotals lag i Västra Götaland som är starkare än vi är just nu. Men det är vår tidigare samarbetsklubb, och på det viset ligger den oss ändå nära (inte bara för att vår före detta sportchef på herrsidan ingår i tränarstaben).
På bänken i KGFC, och med en rad inhopp och även några assistpoäng finns de tidigare akademispelarna Evelyn Ijeh och Hanna Andersson. Ytterligare akademispelare finns i KGFCs juniorlag, där särskilt Evelyn öst in mål i SM-serien.
Vi får nog räkna med att en del av spelarna i dagens lag kommer att välja den vägen snarare än att fortsätta i Blåvitt, och det är i så fall inte mycket att säga om det. Vårt F16-lag är betydligt starkare än sina motsvarigheter i storklubben, och så ser det också ut nedåt i åldrarna – men sen tar det stopp. Våra spelare kan inte välja att spela juniorfotboll hos oss, för det finns inget juniorlag. Även om ett sådant skulle finnas på plats 2022, när spelarna i dagens lag är uppe i den åldern, får det laget inte delta i SM eftersom det bara är öppet för klubbar som har seniorlag på elitnivå (Allsvenskan och Elitettan). Istället blir det alltså att spela i den regionala juniorserien (som F16-laget skulle ha spelat i). Det vill säga, även om vår akademi är den bästa i området, saknar vi just nu möjligheter att ta hand om spelarna på bästa sätt när de blir juniorer.
Planen är, vad jag förstår, att de ska välja att spela i seniorserierna för oss istället för att spela Junior-SM hos KGFC (eller någon av de andra elitklubbarna). Det kan naturligtvis vara ett alternativ, särskilt om akademin åtar sig att bekosta utlandsturnéringar och annat som kan ersätta den möjlighet till personlig utveckling som de får genom att under tonåren fortsätta att möta det bästa motståndet i sin åldersgrupp (det förutsätter givetvis också ett slut på Coronan). Men dessa planer vet vi ännu inte mycket om, och till dess att de finns på plats har det avbrutna samarbetet med KGFC lämnat en rad frågetecken som måste rätas ut.
Motståndarna: ett medelålders lag
Vad är det då för ett lag de möter ikväll?
Örgrytes damlag har satts ihop på ungefär samma sätt som Malmös och Elfsborgs, alltså av tidigare elitspelare. Samlande punkt är spelande tränaren, tidigare Jitex- och Torslandaspelaren Lisa Christensson, och runt sig har hon samlat spelare med ett förflutet både i KGFC och Jitex. När laget sattes ihop i våras var den yngste spelaren född 1992, alltså tio år äldre än vår äldsta spelare, och flera av dem har haft långa uppehåll i spelarkarriären innan de anslöt till ÖIS. Man ska alltså inte överdriva nivån på Örgrytes satsning, men laget har hittills vunnit samtliga matcher, oftast tvåsiffrigt, och har hela tiden varit storfavoriter till seriesegern. Den haltande serietabellen dolde länge överlägsenheten, eftersom de länge hade färre spelade matcher än övriga.
Mot varandra står alltså ett flicklag i femton-sexton-årsåldern och ett seniorlag med en medelålder i närheten av det dubbla (om än förstärkta med juniorer från ÖIS akademi). Våra spelare kommer kanske att ha en mer framgångsrik karriär än Örgrytes spelare, så småningom, men de är inte nödvändigtvis bättre här och nu. De har också anledning att spara på krafterna, och kanske också, som vi gjort tidigare, byta in några ännu yngre spelare från vårt F14-lag. Den stora matchen är ju på söndag.
Detta är inte den match vi i första hand ska vinna.
Å andra sidan, med det här laget vet man aldrig.
