Lagbanner
"Jag ser ingen röd tråd längre" En gästkrönika signerad Jesper Lindgren

"Jag ser ingen röd tråd längre" En gästkrönika signerad Jesper Lindgren

Här kommer några funderingar ifrån en något luttrad supporter som under årens lopp har sett olika konstellationer av tränare komma och gå men trenden består.

Jag har så svårt för det som ligger närmst vår trupp just nu i personalväg.
De träningar jag varit på ser exakt ut som på Jens tid fast utan taktisk och teknisk touch.
Samma kvadrat, samma 2lags spel osv osv.

Sindre var det som gav träningarna en extra stjärna i hur saker skulle göras och hur små saker justerades hela tiden.
Svårare övningar som gav spelarna problem men som också gav utveckling.

Att vi sedan har en värvare som inte vet hur en 9:a ser ut eller vilken funktion den har, det är så uselt att jag knappt finner ord.
Ja att värva Laurs var säkert roligt men mest på FM för den kroppen tål helt uppenbart inte 90 minuter fotboll.
Det här är hårda och något raljerande ord men sådan här är min känsla och upplevelse som supporter till Blåvitt anno 2024. 



Alla våra nior.
Att se Berg försöka lära x hur man springer för 7:e gången är rätt så ledsamt då man vet att det var 4 träningar sedan man såg det sist och 20+ träningar sedan man såg det för första gången.
Gör matten själva, antingen är x inte mottaglig eller så pratar Berg något främmande språk med honom.





Jag ser ingen röd tråd längre.
Vilket gör att jag för stunden ser noll saker som talar för att Billborn och Björklund kommer föra oss framåt överhuvudtaget.
Vi har mer eller mindre tappat den fina speluppbyggnad som framförallt Sindre fått till hos spelarna.
Det kan inte bara förklaras med tappet av Malick och Pyndt. Många gånger saknar vi numera helt rörelse i laget samt en vilja till att få bollen.

Adderar man sedan Ola till det resonemanget, då så ser jag bara ett mörker i paritet med vad Emo´s tycker är en vacker soluppgång. 
Med det avser jag inte den olyckliga ”två gubbar klara”-grejen utan snarare en brist i förståelsen för att medlemmar och fans har starka känslor för Blåvitt.



Vi kan ta mycket och ändå stå kvar.
Men när det görs billiga poänger av att det finns supportrar som är oroliga för bristen på en så kallad ”nia” eller att tränaren lämnar efter halva säsongen mitt i en brinnande bottenstrid, då finns det mindre förståelse för misslyckade värvningsförsök.
Blåvitts supporterskara är numera sedan flera år tillbaka väldigt väl medvetna om att vi inte längre är en toppklubb eller ens är på väg i den riktningen.


Tålamodet med det faktumet samt därtill en fotboll som stundtals är smärtsamt usel, det borde snarare bemötas med respekt och öppen samt rak kommunikation i stället för diverse försök till lustigheter eller överslätande.

Vår tekniska direktör har stor kunskap om fotboll samt ett skarpt intellekt, så det är inte där det felar.
Jag vill tro att en del olyckliga uttalanden, snarare beror på en frustration i att inte få det manöverutrymme han har blivit lovad inför sin anställning.
Vilket kanske inte är helt olikt hur Askou kände inför sin roll innan han plötsligt tog sitt pick och pack och drog iväg som en avlöning.







Någonstans sitter det en propp i systemet.
Hade Blåvitt varit en myndighet då hade man letat efter ett så kallat ”systemfel” för att komma till rätta med flera års underpresterande och bristfälliga resultat.

Känslan är att föreningen nog hade mått väldigt gott av att skippa allt vad ”fotbollsutskott” (fd ”sportrådet”) heter och ge ett team (oavsett om det är Ola och firma BB eller annan konstellation) fullständigt manöverutrymme och arbetsglädje i förändringsarbetet.

För att det skall bli verklighet så behövs antagligen en förändring i styrelsens sammansättning samt därtill en ny klubbdirektör.

För just nu är vi på god väg att åka ur Allsvenskan. För vilken gång i ordningen har vi snart tappat räkningen på.



Hoppet är det sista som överger en.
Det skall bli vansinnigt roligt att se matchen på lördag men det är för att de som skall gå dit triggar min glädje. (Vi är ett sällskap på 15 personer som skall gå tillsammans.)
I lördags dog jag av efter 20 minuter och var helt utzonad efter 45.
Det är som att min självbevarelsedrift skyddar den lilla biten av hjärnan som älskar IFK för en bättre dag.
 

Jesper Lindgren2024-08-13 18:30:00
Author

Fler artiklar om IFK Göteborg

Intervju med GAIS-tränaren Fredrik Holmberg