Jakten på Mr. X - så gick det sen
För exakt ett år sedan pågick den brinnande jakten på "Mr. X", en extraordinär mittfältsvärvning som Mats Gren satt och lurade på. Inte ens de mest pålitliga journalister kunde komma på vem det var och desto längre tiden gick desto fler namn nämndes på olika forum och medier. Alltid Blåvitt har letat upp alla spelare som ryktades till Blåvitt under den där vintern 2015 innan Thomas Rogne skrev på precis innan den allsvenska starten.
Thomas Kind Bendiksen (då i Tromsö):
Dök upp som ett av de första namnen att gå in på det blåvita mittfältet. Var en av nerflyttade Tromsös bästa spelare och var redo för nya utmaningar. Valde dock att gå till Molde men hade svårt att ta en plats på det trånga mittfältet. Lånades tillbaka till Tromsö som nu tagit sig tillbaka till Tippeligaen. Ska försöka ta en plats i Molde 2016.
Birkir Bjarnasson (då i Pescara):
Den isländska mittfältaren var på väg att åka ur Serie A med Pescara och ryktes söka ny klubb. IFK Göteborg nämndes som ett av alternativen och Mats Gren bekräftade intresset. Birkir var dock för dyr för att köpa loss och en affär fick vänta till sommaren. När sommaren väl kom valde Bjarnasson att istället gå till FC Basel, där han gör stor succé.
Alexander Merkel (då i Grasshopper på lån från Udinese):
Merkel var på lån i Grasshopper och fick väldigt snålt med speltid. Då såg Mats Gren sin chans att charma den gamla klubben och värva in mittfältaren från Kazakstan till Blåvitt. Spelaren i fråga var däremot inte sugen på att flytta till Sverige och sa tack, men nej tack till Gren. Merkel återvände till Italien sommaren 2015 och skadade olyckligtvis sitt korsband i september och är fortfarande borta från spel.
McDonald Mariga (då i Parma):
Ett nämn som nämndes flitigt i diskussionen var McDonald Mariga. Kenyanen hade ett imponerande facit med ett cl-guld i bagaget, fast även en Sverigekoppling (Enköping och Helsingborg) som gjorde honom "aktuell" för Blåvitt. Det blev dock aldrig en affär och Mariga släpptes av Parma som gick i konkurs sommaren 2015. Efter ett halvår utan klubbadress skrev han på för Latina Calcio i Serie B.
Marius Lundemo (då i Lilleström):
En av förra vinterns stora följetonger var Mats Grens och Lilleströms ordförande Björnar Sollies öppna förhandlingar i media om den norska klubbens talang Marius Lundemo. IFK Göteborg var beredda att betala uppemot sex miljoner för Marius, som då bara var tjugo år gammal (1994). Lundemo sa själv att han ville till Blåvitt men Lilleström vägrade släppa honom. Med facit i hand var det ett drömbesked för IFK. Marius har nämligen en "mystisk" ryggskada som höll honom borta från spel hälften av matcherna av 2015. Han säger själv till vg.no att han inte varit smärtfri på över ett år. Nu ryktas han till Rosenborg, där hans pappa är sportchef.
Francisco Narbon (då i Madison Dukes):
Den unga mittfältaren hade gjort succé för Panamas ungdomslandslag och skulle följa med IFK till Portugal på träningsläger för ett provspel. Narbon skadade sig dock olyckligt innan avfärd och kunde inte följa med. Någon ny chans fick han aldrig och idag spelar han i FC Cincinnati i den amerikanska tredje ligan.
Erik Friberg (då kontraktslös/Bologna):
Mats Gren har själv bekräftat att han var ute efter Malmö FF:s gamla "Mr 100%". Friberg valde dock att gå till danska Esbjerg istället för Blåvitt. Sejouren där varade inte länge, då han återvände till Seattle Sounders i MLS på sommaren och spelar där än idag.
Kim Källström (då i Spartak Moskva):
Mats Gren hade fört en dialog med Kims agent Roger Ljung. Närmare än så kom vi dock aldrig landslagsmittfältaren. Kim Källström skulle bestämt inte hem till Sverige utan skrev istället på för Grasshopper under sommaren där han är lagets överlägset bästa spelare. Blev framröstad i tidningen Blick som ligans bästa utländska spelare genom tiderna.
Dusan Djuric (då i Aarau):
Nämdes ofta på olika forum och sociala medier som ett alternativ på mittfältet, då den gode Dusan inte fick mycket speltid i Aarau i Schweiz. Det som ofta glömdes bort var att han egentligen var yttermittfältare. Kontraktet i Schweiz bröts sommaren 2015 och har sedan dess letat efter en ny klubbadress som tillslut blev... Dalkurd.
Rasmus Schüller (då i HJK):
Var själv väldigt sugen på en flytt till IFK Göteborg när han fick höra att hans klubb förhandlade med Blåvitt om en övergång, och sa till Sportbladet att "det skulle vara rätt steg för min utveckling. Nu är det upp till klubbarna". Mats Gren ångrade sig dock och valde att inte köpa den finska landslagsmannen, som i vintras värvades till BK Häcken.
Robin Lod (då i HJK):
Nämndes i samma veva som klubbkamraten Schüller, men kändes aldrig lika aktuell. Dels för sin allt för offensiva spelstil och dels för sin talang. Värvades till Panathinaikos sommaren 2015 där han får spela sparsamt.
Fredrik Ulvestad (då i Aalesund):
Var öppet ett av Grens huvudspår och Mats träffade till och med Ulvestads agent, Jim Solbakken. Affären såg länge ut att bli av innan Solbakken hamnade i blåsväder, då han anklagades för att ha suttit på dubbla stolar vid ett antal spelarövergångar. Detta gjorde att Mats tvekade på en övergång eftersom han inte ville att IFK skulle sättas i något negativt ljus. Ulvestad åkte istället på provspel i tyska Hannover och blev senare klar för engelska Burnley. Där har karriären stannat av och han har endast fått spela 274 minuter på knappt ett år för klubben.
Papa Badou Ndiaye (då i Bodö/Glimt):
Känd för sina drömmål och var enligt flera rykten på gång till Blåvitt, men blev aldrig av pga Bodö/Glimts prislapp och spelarens skadehistorik. Badou kuggade till och med en läkarundersökning hos Sivasspor innan han sommaren 2015 blev klar för Osmanlispor, båda klubbarna i turkiska ligan. Denna säsong har han gjort tio mål och tre assist på tjugotvå matcher från sin offensiva mittfältsposition och ryktas till Trabzonspor.
Andreas Blomqvist (då i Mjällby):
Var enligt Mats Gren bara ett alternativ på listan av potentiella innermittfältare. Ryktades också till Djurgården innan han hamnade i danska Aalborg. Han fick dock bara fyra minuters speltid i sin ett års långa sejour i Superligaen innan han vände hem till Sverige och IFK Norrköping i vintras.
Kyle Beckerman (då i Real Salt Lake City):
Blev en liten snackis när en supporter, som inte ska nämnas vid namn, råkade uppmärksamma att Emil Salomonsson följde denna amerikanska innermittfältare på twitter. Det hela drogs så långt att Emil fick dementera ryktet i riksmedia och förklara att han bara var ett fan av MLS och INTE hälsade sin nya klubbkamrat välkommen. Ett roligt litet rykte som är värt att nämna. Beckerman spelade då i Real Salt Lake City och det gör han än i dag.
Michael Bradley (då i Toronto):
Enligt GP var Torontos mittfältsgigant på Blåvitts radar i samma veva som Michaels pappa, Bob Bradley, ryktades ta över tränarposten efter Mikael Stahre. Ryktet var kanske transferfönstrets mest osannolika då Bradley relativt nyligen anslutit från Roma och var en av ligans bäst betalada spelare. Bradley är fortfarande kvar i Toronto och är ordinarie i USA:s landslag. Han är också kapten i bägge.
Astrit Ajdarevic (då i Standard Liege):
Hade ryktats till Blåvitt innan och dök naturligt upp i diskussionen. Ajdarevic hamnade dock i Helsingborg, på lån från Standard, där succén uteblev. Låneavtalet löpte ut och Astrit valde istället att spendera den andra halvan av säsongen hemma i Örebro där karriären tog fart på riktigt igen. Han noterades för nio assist och två mål under hösten. Förlängde med Örebro över 2016.
Magnus Wolff Eikrem (då kontraktslös):
Ryktades till Blåvitt men hamnade tillslut i Malmö FF, där han fick en bra start och hyllades i media som en av ligans bästa. Succén avtog däremot desto längre säsongen gick och han passade inte in i Hareides lagbygge. Stannade tillslut dock på imponerande sju mål och nio assist.
Herolind Shala (då i Odds BK):
Hade imponerat stort i norska Odds BK och ryktades till IFK Göteborg. Shala ville dock inte flytta inom norden och valde istället Sparta Prag. Där fick han väldigt dåligt med speltid och lånades ut till Slovan Liberec under sommaren där han är än idag.
Viktor Elm (då i AZ Alkmaar):
Ryktades till Blåvitt för första gången 2011 och dök naturligtvis upp på tapeten under jakten på Mr. X. Viktor valde istället att återförenas med Rasmus och David i Kalmar FF. Succén uteblev och Kalmar slutade en placering ovanför kvalstrecket. 2016 skolas Viktor om till mittback.
May Mahlangu (då kontraktslös):
Lämnade Blåvitt efter säsongen 2014, men hade väldigt svårt att hitta en ny klubb. Detta gjorde att rykten om en eventuell återkomst dök upp. Mahlangu blev dock tillslut klar för turkiska Konyaspor, där han spenderade våren 2015. Spelar sedan november i belgiska mittenlaget Sint-Truidense VV.
Jean II Makoun (då i Rennes):
Transferkarusellens verkliga huvudperson. Makoun var i Göteborg och gjorde läkarundersökning och allt verkade klart för en övergång. Mats Gren kom dock inte överens med Rennes, trots att spelare och agent försäkrat sig om att klubben var redo att bryta kontraktet, och affären rann ut i sanden. Idag spelar Jean Makoun i turkiska ligatian Antalyaspor, där han är ordinarie på mittfältet.
