Jörgens kontinuitetskomplex
En gammal sanning är att samspelta lag skördar framgångar. Men det är en sanning med modifikation. Myntet har två sidor och i Blåvitt kan man fråga sig om kontinuiteten gått för långt.
Haitam Aleesami förklarade sin fotbollsmässiga utveckling under förra året med att det tar tid att bygga relationer. Att det är först när man känner sina medspelare som man har möjlighet att spela en bra och effektiv fotboll.
Ett lag och ett spelsätt ska ha tydliga ramar så att en pjäs kan bytas ut, utan att spelet förändras. Spelarna har med sina spetsegenskaper möjlighet till frihet inom ramarna. Men grunden ska vara densamma oavsett vem som spelar.
Jörgen Lennartsson är en man som gillar kontinuitet. Samma elva spelare får förtroende i match efter match. I år är det bara skador som gjort at han tvingats till byten, inte att han själv vill det. Hans recept fungerade väl under förra året. Cupguld och guldstrid in i sista omgången och ett poängsnitt som hade räckt till guld de flesta år. Även i år har poängen tagits och efter fyra omgångar är vi en poäng från serieledning. Men spelet har inte fungerat, det har många gånger varit riktigt dåligt.
Att samma spelare får starta match efter match skapar trygghet hos de elva främsta. De kan slappna av och inte behöva oroa sig över om en missad passning i ena matchen kan betyda bänkplats i nästa. Det inger mod i spelarna att våga ta risker, och det är när risker tas som framgång uppstår.
Myntets baksida med kontinuiteten blir att laget blir lättläst. Precis som Blåvittspelarna vet vilka som kommer starta vet även motståndarna det. När den individuella skickligheten och formen inte riktigt finns där blir vi lättlästa.
I truppen finns det dessutom liten konkurrens om positionerna. Målvakten är given, backlinjen är given fram tills den punkt då alla spelare är hela, mittfältet är givet. Det är egentligen bara rollen som andreanfallare som de flesta anser att kampen är öppen. Men Jörgen Lennartsson har en favorit även där, Gustav Engvall.
När samma elva spelare får starta match efter match ökar glappet till övriga spelartruppen. En känsla kan sprida sig att oavsett hur bra man är, hur pigga inhopp man än gör, så kommer man ändå starta på bänken. Det gäller att hålla så många som möjligt av spelarna så nöjda som möjligt, framför allt de som bänkas match efter match.
Jag vill se att Jörgen fortsätter på sin inslagna väg. Alla vi som såg laget spela förra året vet att det finns mycket mer att plocka ut ur startspelarna i år. Det är få som gjort en övertygande start på säsongen. Samtidigt bör Jörgen börja rotera in fler spelare och anpassa laget mer efter motstånd.
För grunden ska sitta där, även om en eller två startspelare byts ut. Och då kanske det kan spraka till lite liv i den Blåvita maskinen. För det kommer behövas, säsongen är lång och vi måste börja spela på en bra nivå snart, annars kommer motståndarna att springa ifrån oss.
