Krönika: Debatten tar fokus från helhetsbilden
Efter att derbyt mellan Blåvitt och Gais avbröts i måndags har vändorna varit många. Men hela debatten har flyttat fokus från den viktiga helhetsbilden till att detaljstyra väldigt specifika frågor. Vilket bara skadar sporten.
Ja, vart ska vi ens börja? Vändorna här har varit många. Först skulle matchen spelas klart inför tomma läktare på tisdagen, sen skulle Gais inte spela alls, sen var de öppna för att spela senare och nu vill de inte spela alls längre. Där Blåvitt och SvFF försökt spela klart matchen har fokus från Gais och många medier handlat om hur lagen ska bestraffas efter det som hänt. Ska Gais få 3-0 för att Blåvitt supportrar skadat en Gais spelare? Ska Blåvitt få 3-0 för att Gais vägrar spela?
Vad reglerna säger är egentligen ganska tydligt, matchen ska i den mån möjligt återupptas. Men varje situation är såklart unik och den som vill kan alltid hitta undantag. Hur blir det med avstängningar? Vad händer om en spelare blir förkyld? Tänk om en spelare säljs innan matchen spelas? Och det går absolut att vrida och vända på varje sten för den som vill göra det. Men är det rätt väg fram?
Gör det något bättre till nästa gång? Och vilka signaler sänder fotbollsrörelsen till spelare och supportrar ute i landet? Ska vi skicka budskapet att supportrar kan vinna matcher åt sitt lag genom att skada motståndare? Ska vi ge spelare fri lejd att vägra spela så fort något hamnat på plan? I teorin kunde Jules Barney ha lagt sig vid hörnflaggan i första halvlek när Gaissupportrarna kastade öl och snusdosor på honom och vägrat spela för att ge Blåvitt en seger.
Det var ju ironiskt nog just för att undvika den typen av debatter som det efter Blåvitts avbrutna match mot Malmö 2016 ändrades i regelverket så att matcherna skulle återupptas i den mån möjligt.
Det tillsammans med den eviga frågan om vems fel saker är. För även om det i det här fallet var upp emot 50 personer inblandade i det misslyckade tifot som bröt matchen så är de fortfarande mindre än en procent av alla som var på matchen. Och ska klubbar tillsammans med 99% skötsamma supportrar straffas och hållas ansvariga för andras handlingar? Och var ska vi dra gränsen för vad som är okej och inte okej?
Går vi tillbaka till måndagens match så kan man ju argumentera för att Gais-supportrar faktiskt medvetet kastade snusdosor och öl på Barney vid hörnorna. De spottade också på honom, vilket Supporterklubben Änglarnas fotograf själv fick både uppleva och fick på bild. Marko Johansson var ju bara på fel plats vid fel tidpunkt. Är det uppsåtet eller effekterna vi ska straffa?
Vidare så har det här ju tillåtits förr. I ett Stockholmsderby mellan Hammarby och AIK på Tele2 arena (2015) sköts fyrverkerier av Hammarbyklacken utan att matchen bröts. Hur kan vi tillåta något på vissa matcher och inte andra matcher?
Att ge sig in i de tankebanorna leder oss till en uppsjö av godtyckliga beslut där ingen vet vad som gäller och allt avgörs av dagsformen på de som sitter vid beslutsbordet.
Lyckligtvis har vi lämnat inledningen av 2000-talet där klubbarna hölls ansvariga och gemensamt kommit till insikten att klubbarna tyvärr inte kan göra så mycket åt saken. Vi har insett att det är absurt att straffa föreningar för brott som de gör allt i sin makt för att bekämpa. Vi har sagt att matcherna ska spelas klart, inför tomma läktare vid annat datum om så behövs. Det är inte perfekt, men det är lika för alla.
Vilket leder oss till det som fokus idag BORDE ligga på. Hur ser vi till att inte bryta fler matcher? Målet kan ju orimligtvis vara att reda ut vem som ska få vilket straff och vilka poäng vid sådana här specifika situationer. Målet måste ju vara att den här situationen inte ska uppstå igen?
Förstå mig rätt. Jag var redigt sur, och är fortfarande det, efter matchen. Jag skrev en ”Sju Tankar” som idiotförklarade allt och alla. De som läst på Alltid Blåvitt ett tag vet att jag utan tvekan är den i Alltid Blåvitt-redaktionen som är mest emot pyroteknik på våra läktare. I många läsarundersökningar kan vi se att den breda majoriteten svarar att de gillar pyroteknik om det kan göras lagligt, men jag tillhör den minoritet som inte ens vill göra det lagligt.
Trots det är inte jag dummare än att inse och acceptera att det är en del av att gå på en match idag. Jag gillar det inte, men verkligenheten ser ut som så att vi har pyroteknik på läktarna och trots många försök får vi inte bort dem. Frågan nu är hur vi väljer att gå vidare.
Vi kan fortsätta hävda att det är totalförbjudet, fortsätta straffa klubbarna i hopp om att den lilla klick som gör sådant här slutar när de ser det straffa deras klubb. Det har inte funkat de senaste 20 åren, men bankar vi huvudet i väggen en gång till kanske det hjälper. Eller så vänder vi oss åt andra hållet och frågar oss själva ”Kan vi i alla fall se till att det görs på ett bra sätt?”. Lyckligtvis har debatten de senaste åren rört sig mer och mer åt det sistnämnda.
Istället för att banka huvudet i väggen i hopp om att hårdare straff och reglering ska stoppa pyrotekniken har fokus rört sig mer mot att tillåta den på rätt sätt. Argumenten känner vi igen från andra samhällsfrågor. Systembolag och serveringstillstånd för att se till att svenskarna dricker alkohol på ett relativt sunt sätt som ett exempel som säkert alla kan relatera till.
Det arbetas t ex på att ta fram betydligt säkrare bengaliska eldar som inte brinner med en temperatur på 2000 grader.
I det här fallet hade mycket av det som gick fel kunnat undvikas om det bara funnits en dialog.
Fyrverkerierna satte igång när spelet blåsts igång. Det ledde till att Gaismålvakten stod nära fyrverkerierna. Hade man synkat det bättre så att det skedde när spelarna kom ut på plan hade vi antagligen kunnat undvika skadan på målvakten.
Vad jag förstått det som användes olika typer av fyrverkerier. Hade det funnits en dialog hade man kanske kunnat välja pjäser bättre lämpade för ändamålet?
Taket vid läktaren på Bravida är lågt och sträcker sig över det område som fyrverkerierna skulle skjutas från. Det ska enligt rapporter ha gjort att pjäserna då riktats ut mot planen för att inte skjuta i taket ovanför. Med en dialog här hade man antagligen kunnat komma till slutsatsen att det här var fel match för fyrverkerier, alternativt kunnat placera pjäserna på ett sådant sätt att de inte riskerade att slå i taket.
Som ni ser finns det flera punkter där ett annat agerande kunde lett till ett bättre användande av de fyrverkerier som sköts i måndags. Men den dialogen finns inte. Istället för att öppna upp för den slänger vi oss hals över huvud för att bråka om när, hur och om matchen ska tas upp igen.
Återigen, jag vill göra det väldigt tydligt att jag inte tycker det var bra med fyrverkerierna. Jag är fortfarande den som är mest Anti-Pyro i Alltid Blåvittredaktionen. MEN.
När klubbarna inte har möjlighet eller befogenhet att stoppa den här typen av handlingar. När polisen väljer att inte agera när människor maskerar sig på läktarna. Då kan vi antingen skaka på huvudet och säga ”Fy”, eller försöka göra det näst bästa och i alla fall arbeta för att det ska genomföras på ett bra sätt. Istället för att dela ut straff till höger och vänster för farlig användning av pyroteknik så kan vi arbeta för en säkrare användning av pyroteknik. Istället för att förkasta pyroteknik kan vi uppmuntra till andra typer av tifon.
I slutändan är det som här. Vi har hamnat i en väldigt tråkig sits. Vi kan antingen försöka ta oss ur det här så smidigt som möjligt, spela klart matchen och arbeta för att förhindra liknande händelser längre fram. Eller så kan vi peka finger på varandra, bråka om vilken klubb som gjort mest fel och ska ha poäng och repetera processen nästa gång det här sker.
Medier och journalister kan fortsätta raljera över vilka som gjort mest fel, lägga upp omröstningar kring vilket lag som ska ha tre poäng, och försöka hitta ny lagliga vinklar och kryphåls som kan påverka det här specifika fallet. Eller så kan de försöka hjälpa fotbollen gå vidare på bästa möjliga sätt. De kan belysa viktiga punkter i problematiken i att vi i våra försök att sätta dit de som bränner skapar farligare bränningar. De kan arbeta för att sprida en positiv läktarkultur till framtida generationer. De kan arbeta för att vara en plattform för dialog där vi gemensamt kan försöka göra det bästa av en tråkig situation istället för att sensationalisera den.
