Krönika: Mellanlandet mellan avgångskrav och lovord
Efter att ha blivit kallad “Näst negativast på Twitter” och fått frågan “Vem ska inte avgå enligt dig?” så har jag insett att vi behöver ha ett samtal. Ett samtal om det förlovade landet mellan avångskraven och lovorden.
Egentligen har det inte hänt något nytt. Det enda som borde förvåna är hur fort och enkelt vi upprepar mönster vi lovat oss själva att vi inte ska upprepa. Människor i och runt IFK Göteborg säger att vi vill jobba långsiktigt, vi vill ha en plan, vi vill inte vara beroende av individer. Vi tar in en teknisk direktör som ska ta fram en handbok för hur Blåvitt ska jobba systematiskt just för att vi inte ska bli personberoende.
Blåvitt står samtidigt lite för en mirakelupphämtning och lyckas trots bara 9 poäng de första 15 matcherna rädda det Allsvenska kontraktet när många redan börjat boka resor till Borlänge och Skövde 2024. Hyllningarna låter inte väntas och den tekniske direktören blir snudd på helgonförklarad. “In Ola we trust” heter det. Ge dem bara lite tid och en plånbok så ska det här minsann bli riktigt bra.
Spola fram bandet ca nio månader och Blåvitt är än en gång indraget i en bottenstrid, flera värvningar har fallit igenom och vissa andra har inte blivit vad man önskat, och nu råder det andra tongångar. På olika forum läser man avgångskrav. Är det inte den enda personens fel så är det den andres.
Eller?
När jag fått frågan “Vem ska inte avgå enligt dig?” så var mitt svar lite överraskat att “Jag har väl aldrig sagt att någon ska avgå?” (Det har jag gjort, jag skrev en krönika 2014 om hur Mikael Stahre hade kört fast och det var bäst för alla om han lämnade.)
Det finns ett mellanland mellan att se någon som en frälsare och att kräva avgång. Det är i det mellanlandet 99% av den Blåvita diskussionen bör ligga, men ibland känns det nästan som om det är tvärtom. Att i princip all diskussion ligger i extremzonerna.
Jag tror inte det spelar någon roll om vi sitter i frälsarbåten eller i avgå-båten, båda är lika destruktiva för att bygga ett framgångsrikt IFK Göteborg. Vägen framåt måste ligga i mellanlandet, där vi lyfter upp sakerna vi gör bra, men uppmärksammar sakerna vi gör mindre bra, så att vi kan ändra det.
Kontinuitet handlar inte om att blunda för misstag och kravställande handlar inte om att sparka alla som gör fel.
För att uppnå den kontinuitet vi pratar om så måste identifiera, uppmärksamma och lära oss av de misstag vi gör.
Tittar vi på vår Tekniske Direktör, tidigare frälsare, nuvarande syndabock, så borde det egentligen redan rätt tidigt uppmärksammats att han har en för IFK Göteborg ovanlig stil att kommunicera. Men som för mycket annat så var det inledningsvis skönt med någon som inte var så tillrättalagd. Fram tills det inte var det. Fram tills det hette att han ska hålla käft och sluta snacka i nattmössan.
Sanningen ligger väl som sagt i att han alltid varit lite oslipad i sin kommunikation och aldrig gillat att stå i centrum. Där borde IFK Göteborg nog ha stöttat upp bättre. Tagit bort honom lite från rampljuset, för han verkar inte trivas där riktigt.
För när IFK Göteborg återigen harvar i botten så har något gått fel. När IFK Göteborg återigen står med en ny tränare så har något gått fel. När IFK Göteborg återigen har en hel startelva på skadelistan har något gått fel.
Det måste vi kunna vara ärliga med. Det måste vi ställa frågor kring. Det måste bli bättre. Men steget från att kritisera det som görs dåligt till att kräva allas avgång är långt, och kan vi inte se kritik utan att tolka det som att den som kritiserar vill hoppa av det långsiktiga tåget så är vi också en del av problemet.
PS. Att nominera och rösta på personer till en styrelse/valberedning som inte är sittande ser jag inte riktigt som ett avgångskrav, snarare som en del i en demokratisk process. DS.
PPS. På tal om valberedning så ligger det ju ett stort ansvar på den "nya valberedningen" att försöka reda ut vad som görs bra och vad som kan göras bättre. Frågetecknena kring den uppmärksammade "icke-värvningen" från Cypern är många och än så länge är svaren få. Det spekuleras i att det ska ha varit styrelsen som stoppade övergången. OM det stämmer så finns det mycket att förbättra gällande kommunikation, budget och arbetsmetodik där. DDS.
