Krönika: Nej, "planstormningen" var inte ett uttryck för förlorarmentalitet
Att klandra blåvita glädjeyrare är att bestraffa dem dubbelt.
Nästan två veckor har gått sedan Adam Carlén förskonade den blåvita supporterrörelsen från ett ödeskval om allsvensk existens. Avgörandet i halländska Varberg kom dock att sitta långt inne. Först i den andra halvlekens femte stopptidsminut fastställde västgöten slutresultatet 2-1 sedan han vinklat in ett inspel från Arbnor Mucolli.
– Nu är det kaosglädje, utbrast Radiosportens utsände Patric Ljunggren.
Från sin kommentatorsposition hörde han hur uppemot 3 000 IFK-anhängare höjde ljudkulissen på Påskbergsvallen. Framför ståplatssektionen revs reklamräcket som vette mot innerplanen, varpå supportrar mötte spelare i ett vilt firande. Alla inblandade förstod vikten av vad som just skett; den allsvenska platsen var på väg att säkras.
När huvuddomare Granit Maqedonci sedan lät slutsignalen ljuda var saken klar.
Klubbledningens Håkan Mild pustade ut och Marcus Berg föll i gråt. På planen omfamnade de blåvita spelarna varandra och på läktarna gjorde de tillresta detsamma. Dramatiken lämnade ingen oberörd.
Inte ens Varbergs Agon Mucolli förmådde bibehålla lugnet. Framför ögonen på sina lagkamrater gladdes han tillsammans med Blåvitt-yttern, tillika yngre brodern, Arbnor. Hallands Nyheter rapporterade senare att firandet inte fallit i särskilt god jord. I en kommentar till lokaltidningen dömde huvudtränare Martin Skogman ut agerandet som “klantigt”.
I sociala medier fick danskens brist på självbehärskning dock begränsad spridning. Där har i stället uppmärksamheten riktats åt den partiella planstormning som ett femtiotal göteborgare iscensatte. Av reaktionerna att döma skulle de blåvita glädjeyrarna ha lagt band på sina känslor, i stället för att göra gemensam sak med de segerrusiga spelarna på planen. Den rätten verkar bara de svenska mästarna förbehålla sig, trots att slutscenerna häromveckan inte är unika i sitt slag.
Hösten 2009 intog hundratals djurgårdare gräsmattan på Stockholms Stadion sedan laget klarat sig kvar i allsvenskan med ett nödrop. Två år senare var det Hammarbys tur att ligga pyrt till. Då skonade Sebastian Bojassén klubben från kvalspel i superettans sista omgång. De flesta Bajen-anhängare som tagit sig till norra Skåne svarade med att storma Ängelholms IP.
Likväl har firandet i Varberg anklagats för att andas förlorarmentalitet; åtskilliga har tagit chansen att göra sig lustiga över de som gladdes åt den allsvenska 13:e-platsen. Men scenerna från Påskbergsvallen måste ses i ljuset av krisresultaten tidigare i år; många tycks redan ha glömt att IFK Göteborg var delad tabelljumbo med nästan halva serien spelad. Då tydde så gott som ingenting på den great escape som komma skulle.
Sammantaget har de blåvita inte bara genomlidigt en historiskt kass säsong, utan dessutom klandrats när de för ovanlighetens skull haft något att glädjas åt. Därmed har de bestraffats dubbelt.
Fotnot: Att beträda en spelplan strider mot såväl ordningslagens bestämmelser som SvFF:s regelverk. Utredningen "Mindre våld för pengarna" från 2012 öppnade däremot för möjligheten att tillåta så kallade “positiva planinvasioner”. Men det är ett ämne för en annan text.
