Krönika: Ola Larsson ingjuter tillförsikt – men är dömd att misslyckas
Utfallet av valet till teknisk direktör blir avgörande för Blåvitts närmaste framtid. Som tur är kan klubben ha hittat rätt i nytillträdde Ola Larsson, även om han har alla odds emot sig.
En 45-åring från småländska Västervik var lösningen på en nattsvart säsongsinledning, skulle det visa sig. Den nye IFK-toppen Ola Larssons effekt på den blåvita resultatraden blev omedelbar; efter fyra öppnande förluster i allsvenskan har nu laget varit obesegrat i de fem matcher som följt sedan direktörens intåg i slutet av april.
Med ett behagligt facit i ryggen begick Larsson i förra veckan lång BBpodd-debut och lät sig dessförinnan intervjuas i Sportbladet. Dubbla, matnyttiga pratstunder.
Det intryck han givit så här långt – genom framförallt de berörda mediala framträdandena – är gott. Under nära 90 minuter i Joakim Hanäs och Patrik Glimbergs podcast tecknar Ola Larsson bilden av sig själv som fotbollsledaren som får saker gjorda; han viftar bort beskrivningen av sig som retorisk skicklig och ser sig hellre som en “doer”.
Visar det sig ligga något i de orden, blir han en välkommen motpol till ordföranden Richard Berkling, som hittills snackat mycket utan att uppvisa sportslig leverans. Många var vi som hajade till när han häromåret klargjorde att Blåvitt minsann siktar på att ta sig förbi Malmö FF “ganska snabbt”, samtidigt som IFK vid tiden för uttalandet bara hade en handfull poäng ned till negativ kvalplats. MFF vann serien det året. Blåvitt slutade åtta.
En av slutsatserna efter att ha konsumerat Ola Larsson är att han inte lär sticka ut hakan à la Berkling. Men klubb-basen är inte för den sakens skull onödigt försiktig i sitt sätt att uttrycka sig. Han är tydlig och inte minst konkret på ett vis som blåvita ledare allt för sällan är. En kravindelning av truppen utifrån vilka förväntningar som går att ha på var och en samt en uppdaterad lägesbild av hur Blåvitts fysiska arbete med spelarna står sig i jämförelse med de nordiska toppklubbarna, är ett axplock av de åtgärder som han säger sig vidta. Det i syfte att få grepp om den blåvita organisationen och i förlängningen utveckla densamma.
Vad utfallet blir av det arbetet återstår att se. Givet är däremot att föreningen står i förändring. Samtidigt som han poängterar för Sportbladets Per Bohman att det är viktigt att det nya IFK Göteborg inte ska “avvika helt från det vi gör i dag”, råder det ingen tvekan om att en förändringsprocess inletts. Att klubben i förra veckan genomförde en “identitetskonferens”, som blir “startpunkten för det långsiktiga arbetet”, vittnar onekligen om att en delvis ny blåvit grund ska läggas. I den ombyggnationen spelar arkitekt-Ola en nyckelroll.
Som tur är har Ola Larsson tidigare erfarenhet av att ge sig i kast med frågor som identitet för att förändra en fotbollsklubb. Även om han förde en anonym tillvaro i Hammarby, ledde han mycket framgångsrikt det strategiska arbetet där i omkring fem år, fram till förra våren. Att hans metoder är beprövat lyckosamma ingjuter tillförsikt, men vad gör det när det mesta ändå är dömt att misslyckas? I “How big things get done” av bland andra den danske professorn Bent Flyvbjerg är kontentan enkel: de flesta stora projekt går åt helvete. Budgeten överskrids å det grövsta. Tidsramen håller inte. Det skiter sig helt enkelt. Men, vafan, låt rekryteringen av Ola Larsson vara undantaget som bekräftar regeln.
