"Man måste tänka på tjejerna också" - intervju med damfotbollsexperten Johan Rydén
Vi pratar med journalisten Johan Rydén, som driver bloggen damfotboll.blog.
De senaste åren har nyhetsrapporteringen om damfotboll, både svensk och utländsk, i första hand förmedlats via två bloggar: förutom Johans blogg, ”En blogg om internationell damfotboll” även Rainer Fussgängers ”Hattrick”. Bara de största nyheterna och de mest kända spelarna har också uppmärksammats i vanliga media. Som Alltid Blåvitt uppmärksammat har Johan också gjort en sammanställning av herrklubbarnas inträde i damfotbollen på senare tid och kritiserat delar av satsningen. Vi tyckte att det var dags att be honom utveckla sina synpunkter med fokus på utvecklingen i Göteborg och den satsning som Blåvitt gör.
Först Johan, jag tror inte att du är så känd bland våra läsare. Kan du presentera dig helt kort?
- Jag är sportjournalist på Borås Tidning, närmar mig de femtio. Jag har en fotbollsmässig bakgrund i IF Elfsborg som ungdomsledare i sex år. Jag var aldrig huvudansvarig men assisterande inom det som nu heter U19 men då var Juniorallsvenskan. Själv har jag aldrig spelat högre än division fem, eller egentligen sex. Jag drog korsbandet när vi gick upp i femman – jag var inne på plan, men kunde inte spela mer det året. Sedan har jag drivit min förening som heter FC Kabel Åttio i tjugofem år. Det är inte bara min förening förstås, men jag har fått dra ett tungt lass. Nu har vi för första året bara ett damlag, herrlaget som funnits i 40 år drog sig ur ifjol efter att de tappat spelare på grund av Corona.
- Jag har också en liten koppling till IFK Göteborg, eftersom jag hjälpt Torbjörn Nilsson att skriva två böcker. Jag hjälper honom också med hans Facebooksida, och redigerar texterna. Han har blivit mycket bättre på det, nu handlar det mest om att läsa, jag behöver inte redigera så mycket.
Hur kommer det sig att du blev intresserad av damfotboll?
- Jag är uppväxt vid Ramnavallen i Borås, där Kronängs IF spelade i högsta serien när jag var liten. Jag har sett spelare som Pia Sundhage och Anette Börjesson och lag som Jitex och Öxabäck när de kom och spelade. Jag plankade in när jag var fem-sex år och såg matcherna, så jag är uppväxt med damfotboll.
- Sedan har jag bevakat det för tidningen i tio år. Jag bevakade VM i Tyskland 2011 när Sverige tog brons. Då var landslaget helt öppet, alla spelare var tillgängliga hela tiden. Sedan blev jag nyfiken på hur det gick för Lotta Schelin i Lyon och upptäckte att inga medier och inga bloggar eller någonting följde det. Man fick läsa på franska sajter om man ville följa Lotta. Jag hade bloggat lite för tidningens del under VM men då började jag blogga själv om hur det gick för de svenska utlandsproffsen. På den tiden fanns det en sajt som hette damfotboll.com som följde de inhemska serierna. Tyvärr har den sajten lagts ner så jag har skrivit allt mer om Sverige och fram till förra året tycker jag att bevakningen av damfotboll var rätt dålig. Nu har framför allt Aftonbladet ryckt upp sig och även fotbollskanalen.se. Bevakningen av damallsvenskan börjar kännas riktigt okej, så jag behöver inte berätta alla nyheter. Ett tag kändes det som att det bara var jag och Rainer och en tredje blogg som hette Tolfte spelaren. Nu har det blivit större bredd, men jag har följt damfotbollen väldigt nära i tio år.
Det som särskilt uppmärksammats på senare tid är att herrklubbarna startar egna lag, eller satsar mer om de redan har ett damfotbollslag. Vad beror det på tror du?
- Jag tror att innan 2019 har många tyckt att damfotbollen varit för dålig. Det kan man tycka, det har krävts matcher på högsta världsnivå för att man ska ha en hög spelmässig kvalitet. Tjejerna hade för dåliga tränare, från ungdomssidan och upp, och även på seniornivå. Tränade du ett damlag var du i princip bränd för att träna ett herrlag efteråt. Bosse Falk (som tränade Kopparbergs/Landvetter IF, alltså KGFCs föregångare, 1999-2004) var kanske den förste etablerade herrtränaren som gick över till damfotbollen. Det riktigt tunga namnet var kanske Torbjörn Nilsson (KGFCs tränare 2008-2014), när han gick över för ungefär 15 år sedan. Efter det har det blivit bättre och bättre träningar för damlagen, inte minst för ungdomarna som går på fotbollsgymnasier med välutbildade tränare. Kvaliteten har blivit mycket bättre. Under de tio år när jag har bloggat har jag märkt en enorm förbättring av spelkvaliteten. Efter OS 2016 när Sverige gick till final, och kanske framför allt i samband med VM 2019, upptäckte många att ”damfotbollen är ju riktigt bra nu, det är kul att se på”. Då kanske tankarna började; ”varför ska inte vi i Blåvitt, eller vi i IFK Norrköping, ha ett damlag?” Samtidigt får sponsorer påtryckningar om att de ska sponsra jämställt. Men rent allmänt tror jag att den fotbollsmässiga kvalitetshöjningen de senaste åren har påverkat och fått fler att upptäcka damfotbollen och ställa sig bakom den. Det är den känsla jag har.
Vad tror du händer i herrfotbollsklubbarna när ett damfotbollslag startas och börjar växa?
- Jag tror att problemet är att de som jobbar i herrfotbollsklubbar i allmänhet har lite för dålig koll på var damfotbollen befinner sig. Det är exakt samma sport, det är lika stor plan, lika stor boll, likadana mål, men det är ändå lite olika världar. I Sverige började herrallsvenskan 1924, och herrspelarna har varit helproffs i ungefär 25 år. Damallsvenskan startade 1988, 64 år efter herrarna, och vi har kanske tre klubbar i Sverige med helproffs. Resten har något enstaka helproffs medan huvuddelen av de damallsvenska spelarna jobbar eller pluggar vid sidan om.
- Inom herrfotbollen kan du ha en akademi där du fostrar unga spelare och får du fram ett guldkorn på herrsidan kan du sälja den spelaren för tjugo miljoner. Det är alltså en investering att fostra bra, egna spelare. På damsidan finns knappt några övergångssummor än. Vi är i det tråkiga läget att om en klubb ska välja mellan att satsa på en åttaårig kille och en åttaårig tjej så är det en bättre investering ekonomiskt att satsa på killen. Det är en verklighet som jag brinner för att jämna ut. Jag tycker inte att det ska behöva ta hundra år innan tjejerna är på samma nivå som killarna, utan att vi får försöka snabba på den utvecklingen. Men jag förstår att många av dem som tar beslut i herrklubbarna inte riktigt känner till de stora skillnaderna.
Nu finns tre stora stockholmsklubbar, AIK, Djurgården och Hammarby, i damallsvenskan. Vad tror du att det betyder?
- De klubbar du nämner, och Malmö FF som var med innan, har länge haft damlag på elitnivåer. Jag ska inte säga säkert men jag undrar om det är någon klubb som haft damfotbollen inom den ordinarie organisationen hela tiden. Hammarbys damlag var ett tag fristående. De hette Hammarby IF men var en fristående förening, och Malmö FF spelade också utanför föreningen ett tag innan de slog sig samman med Rosengård istället. Men nu har de här stora, klassiska, tvåkönsföreningarna, Hammarby och AIK, plockat in damlaget i den ordinarie verksamhet, precis som herrarna. Inom Djurgården är de ännu åtskilda, herrlaget ligger separat i Djurgårdens Elitfotboll AB, medan damlaget ligger i Djurgårdens IF Fotbollförening. Jag gjorde en genomgång på bloggen av elitlagen i Superettan och Allsvenskan. Nästan varenda klubb har damlag eller flicklag nu, så det är en enorm förändring som skett de senaste två-tre åren.
Många av klubbarna har nu startat i lägre serier. En del bygger upp akademier, andra värvar för att snabbt ta sig till elitnivån. Vilken strategi tror du är bäst?
- Jag tror att båda sakerna går att göra, sedan kanske man inte når den högsta nivån samtidigt. Om du tar IFK Göteborg som ett exempel gör klubben ett jättebra jobb på flicksidan. Det är verkligen berömvärt. Eftersom de inte har något seniorlag på elitnivå ingår inte IFK Göteborg i den certifiering av akademier som görs varje år, men jag gissar att den hade hamnat väldigt högt på listan. Där är Blåvitt ett föredöme.
- Sedan tycker jag att de stora elitklubbarna, som faktiskt genom sin herrfotboll vet hur man jobbar inom elitfotboll, inte borde vara i division tre eller fyra. Nu har Blåvitt valt att spela med ett flicklag i de lägre divisionerna och det blir en rimligare introduktion i fotbollen än vad exempelvis Elfsborg och Malmö FF gjort när de värvat ihop spelare från högre divisioner för att spela i den lägsta. Det blir konstigt på något sätt, föreningar som på herrsidan slåss om SM-guldet men på damsidan hamnar i en gärdsgårdsserie, men samtidigt inte kan hålla sig utan värvar ihop ett så bra lag så man vinner med jättesiffror i varje match.
- Måste jag välja mellan elitnivån eller akademin är det klart att om vi får trettio stycken toppakademier på damsidan vore det ett jättelyft. Några av de damallsvenska lag som är rena damfotbollsklubbar har väldigt bra akademier, som Rosengård, Kristianstad, Umeå. Men det ser inte alls ut som på pojksidan. Måste jag välja, väljer jag utbildningsbiten, men helst vill jag ha båda två.
Det verkar finnas en skarpare uppdelning mellan utbildande och elitsatsande klubbar i damallsvenskan, där flera gjort sig beroende av värvningar utifrån.
- Kopparbergs Göteborg och Linköping är de riktigt dåliga exemplen i damallsvenskan. Fram till för något år sedan hade de inte ens juniorlag utan bara seniorlag. Nu har Kopparbergs Göteborg 19- och 17-årslag också, men det stora jobbet får andra klubbar göra. Och det gör ju Blåvitt. Jag kan inte bedöma Jitex, men de verkar vara rätt duktiga också – det är Blåvitt och Jitex som har de bästa damakademierna i Göteborgsområdet.
- Att Blåvitt inte kan spela i F19-serien är en brist, och en viktig nackdel med att man valde division fyra-lösningen. Men jag tror att det går, om man kan få ett välvilligt samarbete med Jitex eller Kopparberg, eller till och med Alingsås, så kan man ha ett snedstreckslag. Under namnet Alingsås/IFK Göteborg kan man, tror jag, spela i F19 med minst två spelare från vardera laget i varje match. Det skulle i så fall fungera på samma sätt som när man använde Kopparberg Göteborgs plats fram till och med 2019. Alingsås har inget eget F19-lag, så det kanske skulle vara den mest framkomliga vägen.
I dagarna avgörs det om BK Häcken kommer att ta över elitlaget Kopparbergs Göteborg FC. Där har just ungdomsfotbollen betonats, och Häcken planerar stora investeringar i akademiverksamheten om övertagandet blir av. Samtidigt kritiseras planerna hårt bland herrfotbollens supportrar, både inom Häcken men även utifrån, till exempel bland Blåvitts supportrar. Hur ser du på det?
- Den diskussion som funnits bland när det handlat om omröstningar bland medlemmar har handlat om att det är fult att hoppa i seriepyramiden och att man inte vill ta över andra klubbars damlag. Jag har full förståelse för den inställningen, egentligen. På herrsidan är det en rimlig inställning. På herrsidan får du omkring 12-15 miljoner om du går upp i Superettan och ännu mer av att spela i Allsvenskan. Det finns en ekonomisk drivkraft för föreningarna att vara på den högsta nivån. På damsidan finns inte det. Tvärtom är många division ett-klubbar livrädda för att deras damlag ska bli så bra att de går upp i Elitettan, eftersom det är förenat med en jättekostnad.
- Därför tycker jag att man måste tänka lite på tjejerna också. För deras skull behövs klubbar som har lite ekonomiska muskler så högt upp som möjligt i seriepyramiden, för även om just IFK Göteborg har haft det jobbigt några år är det en förening som klarar om den går 800 000 back ett år, med ett elitettanlag. Man överlever den summan. Det gör kanske inte IFK Kalmar eller LB07, det är femton-tjugo procent av deras omsättning. Jag menar att om vi har IFK Göteborg och Malmö FF och Elfsborg och så där, åtminstone i division ett men helst högre upp ändå i seriesystemet, blir det en trygghet för tjejer som vill satsa elitmässigt. Då finns det föreningar med lite stadga i toppen – så det inte blir som ifjol, där tre lag drog sig ur elitettan. För damfotbollen är det bättre med Häcken i damallsvenskan än Kungsbacka eller vad det nu varit tidigare.
Ändå är motståndet väldigt starkt. Vad kommer det sig tror du?
- För herrfotbollssupportrarna är det oerhört känsligt att hoppa mellan divisioner. Det är som att svära i kyrkan. Jag noterade när jag läste en bok om herrallsvenskans historia att på 1910-talet spottade man på föreningar som värvade spelare. Då skulle alla spelare i fotbollsklubbarna vara egenfostrade. Bland annat IFK Göteborg och AIK blev hånade av andra klubbar för att de värvade spelare. Nu hundra år senare bryr sig ingen om värvningar. Några år senare var amatörreglerna en stötesten, det var fult att betala spelare. Sverige drog sig till och med ur OS 1928 för att förbundet inte ansåg att klubbarna var tillräckligt amatörmässiga.
- Olika frågor har väckt supportrarnas vrede under historiens gång och nu verkar det vara detta att man inte ska ta över andra klubbar. Men om man tittar på de damfotbollsklubbar som det varit aktuellt att ta över de senaste åren är det inte särskilt många, eller snarare ingen, som har stått helt på egna ben. Föreningar har bönat och bett om att bli omhändertagna. I Kopparbergs Göteborgs fall är de kanske lite stabilare än andra, men å andra sidan vilar de på en enda person, Peter Bronsman, som står för halva deras omsättning. När han nu verkar vackla i sitt engagemang faller hela fundamentet för föreningen - om det nu är en förening, det kan vi också diskutera.
- Man behöver inte införliva Kopparberg Göteborg direkt i Häcken, utan kan ha dem som en separat sektion, som kanske heter BK Häcken Dam eller något sådant. Om du tittar på Rosengård så har gamla FC Rosengård kvar sitt damlag i division ett, samtidigt som de fick in elitklubben, tidigare Malmö FF, som en egen sektion. Så kan Häcken också göra. Det damlag de har i division två kanske kan vara med och träna med elittjejerna ibland, så att man kan dra nytta av varandra på ett sätt som gynnar även den befintliga verksamheten. Det är inte så att man behöver ta in Kopparbergs Göteborg i Häcken och skrota det gamla damlaget eller flytta ner dem ett par divisioner.
- Det finns lösningar för att samexistera som kan vara riktigt bra. På herrsidan är ofta reservserien ett problem, eftersom den är för dålig eller för att det är för stor skillnad, det är inga tävlingsmatcher. Har du ett B-lag som spelar tävlingsmatcher är det bättre. Om du frågar herrklubbarna skulle de vilja ha in sina B-lag i seriesystemet, i division ett eller två, för att få in tävlingsmomentet. Men distrikten är rätt hårda på att inte släppa in dem. På damsidan släpper ganska många distrikt in U-lag i de allra lägsta serierna, men kommer man högre upp släpps de inte in där heller. Då är detta en lösning, att man har två damlag som ligger under olika föreningsnummer. Rosengård har det, Växjö DFF hade det häromåret. Att Häckens damlag själva var positivt inställt borde vara något som påverkar dem som ska rösta om det. Men vi får se.
Hur tycker du då att man ska tänka som supporter?
- Man ska tänka på det som är bäst för föreningen, och i det här fallet för föreningens spelare. Det finns säkert många herrfotbollssupportrar som menar att damfotbollen riskerar att bli ett sänke för herrfotbollen. Man är väldigt nöjd med att damlaget finns på en låg nivå, för då tar det inga pengar från herrlaget. Jag har full respekt för den åsikten, även om jag tycker, och tror, att man kan ha fördel av varandra. Jag tror att både dam- och herrlag vinner på att den andra parten är så bra som möjligt, och att man kan få positiva effekter. Om det går bra för damlaget kan det rycka med herrlaget också, och tvärtom.
- Det blir ett problem för damfotbollen att det finns åsikter som man mer eller mindre måste ha som herrfotbollssupporter. Eftersom damfotbollen ligger kanske sextio år bakom herrfotbollen, och börjar knappa in men ändå är en bra bit bakom, blir det ett problem när man sätter herrfotbollsetiketterna även på damfotbollen. Just detta med skräcken för att bli ett AFC blir ett problem för damfotbollen, det är ingen tvekan om det.
- Malmö FF, det var ett årsmötesbeslut, ett majoritetsbeslut. Det är ingen tvekan, det var det och det var det i Elfsborg och Blåvitt också, om att börja från lägsta nivå. Det är bara att respektera. Man behöver inte tycka om de besluten, och man kan jobba på ett försöka få dem ändrade.
- Jag tror att om du frågar småtjejerna i Göteborgsområdet kommer majoriteten att säga att de skulle drömma om att spela i damallsvenskan eller till och med Champions League för IFK Göteborg. IFK är ändå den förening som har störst supporterbas och störst engagemang, även om Häcken just nu är förbi sportsligt, och kanske ekonomiskt också på herrsidan. För tjejernas skull är det ju bättre att vara så högt upp som möjligt och satsa så mycket som möjligt.
För närvarande ligger ett förslag om att flytta damfotbollen till en egen sektion. Tror du att det kan vara en fördel eller ett hinder?
- Det är det de gått ifrån i stockholmsklubbarna, för Hammarbys del så sent som förra våren. Först ingick de i herrfotbollsklubben, sedan bröt de sig ur och var en helt fristående förening, men för fem-sex år sedan hamnade de i samma sektion som ungdomsfotbollen. Förra våren valde Hammarby sedan att plocka in dem i samma sektion som herrlaget, i aktiebolaget. AIK gjorde så för något år sedan, medan Djurgården ännu skiljer på lagen. Blåvitt gör då tvärtemot, om de ska separera ut verksamheten.
- Det behöver inte vara dåligt. Det kanske är så att det finns bromsklossar i toppen av herrföreningen som de kör förbi, det är rena spekulationer från min sida. I Hammarby var det så att damlaget inte fick ha egna sponsorer, medan herrlaget kunde det. Det försvårade deras arbete med ekonomin. Utvecklingen har varit den att man kopplat ihop dam- och herrlagen. Det som passar i Blåvitt kanske inte är det som passar i Elfsborg och så vidare, så det gäller att hitta den lösning som passar bäst – och som passar bäst för tjejerna naturligtvis, och inte bara för herrlaget. Det är bra om båda kan vinna på det, men tjejerna är den svagare parten så jag brukar sätta dem först.
Vad tror du om Blåvitts satsning på sikt?
- Division ett är i princip vågdelaren. Jag tror att alla de här herrfotbollsklubbarna kommer att kunna locka till sig spelare för att ta sig upp i division ett. Men sedan är det ett nålsöga upp till elitettan. Det är när man är i division ett som man behöver visa vad man verkligen vill. Där hoppas jag att IFK har en drivkraft att fortsätta ta sig hela vägen upp i damallsvenskan och bli ett topplag där, precis som man är på herrsidan.
Tror du att laget kommer att avancera dit?
- Det som talar för är att det finn en stor flickverksamhet och att de tjejer som tidigare gått bland annat till Kopparbergs Göteborg känner sig som Blåvittjejer och skulle vilja spela för Blåvitt på högsta nivå. Då börjar det finnas en bas. Sjuttonårslaget är ju jättebra, och de flesta var bara 14-15-16 ifjol, så det finns jätteintressant material underifrån. Det är ju synd om de måste gå ifrån Blåvitt om något år. Det vore bättre om de kunde få köra hela vägen. Men de herrfotbollsklubbar som uttryckt att de verkligen vill vara med och slåss om SM-guldet på damsidan, det är faktiskt bara Malmö FF och Hammarby som öppet uttryckt det. I övrigt har vi inte hört något om visionerna och ambitionerna, inte från Djurgården, inte från AIK, och inte från någon av de andra klubbarna som är på väg upp. Det är det vi väntar på nu, att verkligen höra vad klubbarna satsar mot.
Alltid Blåvitt kommer bjuda in olika röster att bidra med sina ståndpunkter, perspektiv och vinklar om damfotbollens särskilda förutsättningar och hur Blåvitt borde förhålla sig till det, med målet om att få ett bra samtal där alla kan förstå varandra lite bättre. Har du åsikter, tankar eller synpunkter? Du är välkommen att höra av dig med din gästkrönika till alltidblavitt@svenskafans.com.
Du hittar alla delar här:
"Man måste tänka på tjejerna också" - intervju med damfotbollsexperten Johan Rydén
Debatt om damfotbollskulturen: Gjorde vi rätt?
