Matchen IFK Göteborg - Malmö FF avbruten

Den kan knappast ha undgått någon vid det här laget att matchen mellan Blåvitt och Malmö har brutits efter den del läktaroroligheter. Matchrapport utgår föga förvånande.

Jag vet inte hur man ska göra en sammanhängande text av det här, så det får bli en i punktform istället med en massa osammanhängande tankar och motsägelsefulla känslor. Det pendlar mellan uppgivenhet, frustration, tomhet och ilska.

Jag vill inte hoppa på alla krigsrubriker som spelas upp gång på gång i media lite överallt, men när folk säger att det här är en idiot som förstör för alla så har de tyvärr fel. Det står folk överallt som av olika anledningar inte verkar inse allvaret i vad som sker. Det står folk på läktaren och sjunger om att SvFF har startat en häxjakt. Det står folk på sektion H och skäller ut småbarnsfamiljer som går hem när spelarna lämnar planen. Det här är fan inte kärnfysik alltså. När det kastas bangers mot motståndare så bryts matcher, och när matcher bryts på grund av oroligheter så går barnfamiljer hem. Rikta er ilska mot de som förtjänar den. Idioten som kastar in bangers och de andra idioterna som håller den första idioten om ryggen.
När vi ändå är inne på bangers. Alltså helt seriöst. Vem tar med sig bangers, någonstans? Vem köper helt seriöst en banger? Bangers är fan supporterkulturens motsvarighet till impotens.
Egentligen visste man redan vid inmarschen att det var pyroteknik i mindre begåvade händer idag. Det har ju mer eller mindre blivit praxis att de som bränner står framme vid räcket och bränner. Det är helt enkelt säkrast så. Men inte den här matchen. Nu brändes det mitt i klacken, men vimplar hängandes över.
På tal om mindre begåvade personer, så känns det som om det är ett tema för dagen, och de nästkommande punkterna kommer behandla mindre begåvade personer och mindre begåvade handlingar.
Först och främst, vem orkar hata Tobias Sana egentligen? Hur tänker man när man lägger energi på honom? Killen gjorde under sin bästa säsong i Blåvitt typ 3 poäng. Sen var han bänkad i Ajax i tre år. När han skulle vända hem ville Mats Gren inte ha honom, och istället gick han raka vägen in i Malmös frysbox. Vi ska fan vara glada över att han är i Malmö, kostar pengar och sprider missnöje på bänken istället för att slå bort bollar i Blåvitt.
Men Tobias Sana alltså? Ska inte säga att jag inte kan sympatisera med att man reagerar efter att ha fått en banger kastad mot sig, men man kan inte snacka bort hans helt idiotiska reaktion. Inte bara rycker han upp en hörnflagga och kastar den rakt in bland publiken, på fel sektion till råga på allt. Vad som gör att det ser ännu dummare ut är att han lugnt och sansat går fram till hörnflaggan innan han kastar upp den.
Varför i hela fridens namn värmer Sana upp framför Blåvittklacken till att börja med? Hur reagerade ingen på att det kanske var dumt? Fanns ju en helt planhalva på den sidan där Malmö faktiskt hade sin bänk. Givetvis ska inte puckon kasta bangers (läs ovan vad jag tycker om bangers och folk som kastar bangers) men när man vet att det är en situation som tyvärr är lite riskfylld så behöver man ju inte sätta sig i den sitsen.
En person sprang in på plan och sköt bollen i mål innan vakterna fick tag på honom. I klacken var det många som inte riktigt verkade förstå att matchen var bruten för att publiken inte kunde sköta sig och applåderade händelsen. Sedan visade det sig att personen i fråga var en nybliven Svensk Mästare med Frölunda. Många blev rosenrasande på hela Frölunda, men ska sanningen fram så ska vi nog vara glada att det var just en elitspelare i ishockey. Spontant tror jag man ser betydligt mer mellan fingrarna på att en full ishockeyspelare som firar SM Guld springer in på plan än om någon random supporter gjort det. Galet också att hockeyvärlden som annars ofta gillar att fördöma fotbollen för alla våra läktarproblem mest verkar tycka det här var en rolig grej.

Det fanns så mycket annat jag ville skriva om. Typ att Blåvitt faktiskt gjorde en rätt bra match i övrigt. Eller en viss uppgivenhet över att både Bjärs och Sören Rieks skadade sig. Eller Martin Smedberg Dalences fina inhopp. Mauricio Albornoz gjorde också en bra match. Men uppgivenheten har på något sätt kommit ikapp mig. När jag gick från arenan var jag förbannad. Förbannad över att det fortfarande finns barn som tycker bangers är tufft. Förbannad över att folk runt mig på klackläktaren inte inser allvaret i vad som sker. Men nu finns bara tomhet kvar.

Vi är så många som lägger ner så mycket tid på den här föreningen. På Alltid Blåvitt är vi en redaktion som arbetar idéellt med att skriva om matcher, följa ungdomslag, rapportera från träningsläger m m. Det var 100 personer som satt på Kamratgården och ringde runt för att övertala folk om att köpa nya årskort. Överallt runtomkring oss är det folk som lägger ner hjärta och själ i den här föreningen. De dekorerar staden i Blåvitt, de anordnar resor, de fixar tifon, de samlar ihop pengar till en fiskfond. Dagens händelser var ett hårt slag i magen för oss alla.

Det räckte inte med att ekonomin är minst sagt skakig. Det räckte inte med ett stökigt årsmöte där folk skulle gå hem i protest. Det räckte inte med en kass inledning på 2016. Det räckte inte med två allvarliga skador på Sören Rieks och Mattias Bjärsmyr. Nej, vi skulle ha en avbruten match. Vad blir konsekvenserna nu? 0-3 förlust och spel inför tomma läktare? Hur klarar vår ekonomi det? Kommer folk ens vilja gå på mer fotboll? Det räckte ju som sagt inte med att det blev stökigt borta vid J, utan folk på H skulle ju skälla ut de som tröttnat på eländet och gick hem. Varför skulle de vilja komma tillbaka? Vill jag ens komma tillbaka? Orkar jag sitta där imorgon vid fikat och försvara mitt engagemang i Blåvitt?

Det kommer bli jobbigt. Det är jobbiga dagar framöver. Det här är en kaka med lager av besvikelse. Inte bara är det här en incident som är extremt tråkig i sig, men det kommer få sportsliga konsekvenser och ekonomiska konsekvenser.