Mats Grens affärer i IFK Göteborg
IFK Göteborg har haft en stor spelaromsättning det senaste och detta har kostat mycket pengar. Mats Gren har fått ta mycket skit men jag anser att han städat upp Håkan Milds stökiga värvningar på ett bra sätt. Här går jag igenom alla affärer och berättar vad jag tycker.
Spelare ut:
Joel Allansson:
Blåvitts Iniesta fick aldrig chansen, det kan jag hålla med om. Dock var han extremt skadedrabbad och lyckades aldrig riktigt visa upp sig. Han hade säkert passat in på dagens mittfält men kan förstå om IFK inte vågade satsa på honom som en av tre mittfältare. Var på väg till Randers redan i somras men Gren lyckades hålla kvar honom. Jag kan unna honom en omstart i Superligaen.
Kjetil Waehler:
Bestefar tog Blåvittsupportrarna med storm efter en magnifik säsong 2014. Många ville förlänga men Gren valde att tacka Kjetil för hans tid i Blåvitt. Kjetil må vara en bra spelare men nackdelarna med honom var för många. Dyr lön, fyller 39(!) om två veckor och skulle inte ha några skatteförmåner 2015. Han var också avstängd och skadad nästan hälften av matcherna 2014 och de hade knappast varit färre 2015.
Jakob Johansson:
JJ spenderade hela åtta år i klubben och blev på senare år en av lagets vikigaste spelare. Han förlängde sitt kontrakt med ett år under Håkan Mild, antagligen i hopp om att Blåvitt skulle få till en försläjning och få några miljoner. Detta blev inte fallet utan Jakob lämnade som bosman. Ett flerårskontrakt var nog aldrig aktuellt. Jakob ville uppenbarligen testa något nytt. En annan faktor som spelade in var Håkan Milds värvning av Gustav Svensson. Fyra år med dyr lön och liknar Jakob mycket i spelet. Sportsligt sjävlmord att spela de två samtidigt.
Philip Haglund:
Big Phil var otroligt nyttig för Blåvitt under en lång tid och hamnade oförtjänt utanför startelvan när Gustav Svensson värvades. Hade inte skadan kommit är jag nästan säker på att han petat Gurra och tagit sig tillbaka in i startelvan. Han hade dock en relativt hög lön passade inte riktigt in i Grens nya tänk där Blåvitt skulle vara spelförande och ha mycket boll.
May Mahlangu:
Allsvenskan bästa mittfältare(?) skrev på ett kontrakt över säsongen 2014 i hopp om att komma tillbaka till sin forna toppform. Han var väldigt nyttig för IFK men en förlängning var nog aldrig möjligt. May, som var jagad av klubbar som Arsenal innan skadan, var nog trött på Allsvenskan då han kom till Helsingborg 2008. Han lär också tjäna minst det dubbla i Konyaspor.
Ludwig Augustinsson:
Inför säsongen 2014 hade jag räknat med Ludde minst över 2015. Han var stabil under våren men stack knappast ut. Därför blev jag ganska ställd när FCK slängde upp närmare 15 miljoner för vänsterbacken och hans försäljning är den dyraste av alla ytterbackar som sålts från Allsvenskan. Det får ändå klassas som godkänt. Ludde var också tydlig med att han egentligen velat till FCK hela tiden, något som kändes lite tråkigt. Man får dock inte glömma att han är från Stockholm och inte har några kopplingar till Blåvitt. Förstår att FCK lockar mer då.
Sam Larsson:
Det var väldigt svårt att undvika en försäljning av Sam i somras med tanke på hans prestationer och kontraktssituation. Prislappen var enligt mig otroligt låg och där kunde Håkan ha skrivit ett längre kontrakt med honom när han flyttades upp alternativt förlängt med honom te.x inför 2013. Man hade inte heller någon riktigt bra anledningar att behålla honom säsongen ut då vi var ute ur Europaspelet, avhänga från guldet och hade fått betydligt mindre betalt i vinterfönstret.
Hampus Zackrisson:
En junior som spenderat lång tid i klubben. Fick två korta kontrakt men utvecklades tydligen inte tillräckligt mycket för att ta en plats i Blåvitt 2015.
Daniel Sobralense:
Situationen med Sobra hade varit ohållbar mer eller mindre sedan han värvades och Gren tog äntligen tag i problemet och löste Brassen från sitt kontrakt. En dyr engångskostnad men det var verkligen nödvändigt.
Darijan Bojanic:
Ännu en tveksam Håkan Mild-värvningen. En spelare med stor potential men hade aldrig inställningen för att lyckas i Blåvitt. Somnar man i omklädningsrummet eftersom man varit uppe och raidat på WoW blir man inte långvarig.
Robin Söder:
Ännu en spelare som jag unnar en omstart. Knäna mår idag bra, men Robins problem satt i skallen och han skulle aldrig kunna komma tillbaka i toppform i Blåvitt. Under 2014 blev han syndabock hos många fans och blev sorgligt nog utbuad vid vissa tillfällen. Gren gjorde det som Håkan aldrig vågade göra - säga tack och på återseende till en stor ikon som behövde ett miljöombyte.
Malick Mané:
Ännu en stökig Håkan-värvning som bara var tvungen att försvinna. Att han på egen hand sökte efter en ny klubb efter bara månader i Blåvitt, för att sedan få sitt låneavtal brutet av ett missnöjt CCM säger väl allt? Frågan är vad som händer när han återvänder från norska superettan?
Mikael Stahre:
Fick förlängt av Håkan Mild precis innan sportchefen avgick. Förklaringen var att Gren skulle få lite arbetsro men alla vet att en sportchef vill ha sin egna tränare. Beslutet att sparka Stahre togs efter uttåget mot Rio Ave, då de flesta ropade på hans avgång. Gren ville ha en långsiktig tränare och Stahre hade inte stannat i tre år till.
Jonathan Azulay:
En junior som länge varit utlånad och inte kunnat ta en plats i Blåvitt.
Nordin Gerzic:
Läs beskrivningen på Daniel Sobralense.
Mattias Hugosson:
Fick inte förlängt.
Spelare in:
Mikael Boman:
Kom som bosman från Halmstad och har visat sig vara otroligt nyttig för Blåvitt under försäsongen. Jag sticker inte ut hakan överdrivet långt när jag säger att han har potential att göra 15 mål i IFK Göteborg 2015.
Tom Pettersson:
En billig ersättare till Kjetil Waehler med stort Blåvitthjärta. Dock ett frågetecken då han spelade mittfältare i Åtvidaberg och ännu knappt fått spela mittback i Blåvitt.
Haitam Aleesami:
Var jagad av flera nordiska toppklubbar men blev övertalad av Gren att komma till Blåvitt. Har inte imponerat på försäsongen men hoppas fortfarande att han kan ta kliv och växa in i rollen.
Billy Nordström:
En naturligt steg att flytta upp Billy i a-laget. Frågetecknet är att han bara fick ett år. Förhoppningsvis finns det en option för fem nya år i sommar.
Karl Bohm:
Se Billy Nordström.
Sebastian Eriksson:
ÄNTLIGEN är Sebastian hemma. Utan tvekan en av ligans bästa mittfältare i toppform och det ska bli spännande att se hur långt kontrakt han signar i sommar.
Heath Pearce:
Får ses som en ok nödlösning i försvaret. Än har vi inte sett jänkaren i toppform och hans meriter är ganska imponerande. Hans rutin och ledaregenskaper kan bli nyttiga.
Jakob Ankersen:
En monstervärvning. En av danska ligans bästa yttrar under många år och var på radarn hos flera klubbar från de stora ligorna i somras. Dock blev hans sommarflytt aldrig av och när han ville testa på något nytt dök Gren upp med ett fint kontrakt. Kommer springa sönder många försvar 2015.
Sören Rieks:
Fick rycka in i Blåvitt i somras när han själv var mellan två säsonger i Holland. Blandade och gav lite men visade en extremt hög högasta nivå. Tror mycket på Sören under 2015.
Jörgen Lennartsson:
Om han var första eller sjundevalet får vi aldrig veta. Det vi dock vet är att han vunnit allsvenskan, har känslor för Blåvitt och är redo att satsa många år av sitt liv på detta jobb. Hur resultaten blir får framtiden utvisa. Han har också tränat många av dagens spelare i det mycket framgångsrika U21 landslaget 2009 och det får ses som ett plus.
Patrick Dyrestam:
Flyttades upp och fick ett tre och ett halvårskontrakt. Var enligt mig tveksam i ungdomslagen under 2014 men har verkligen visat framfötterna under försäsongen.
Kasim Prosper och Sabah Lawson:
Ansluter i sommar och har långa kontrakt. Spås en lysande framtid och tiden får utvisa om de blir succéer. Lawson spelar kontinuerligt i sin ghananska klubb och Prosper förbereder sig just nu för de afrikanska U20-mästerskapen.
Kontraktsförlängningar
Hjalmar Jonsson:
Ett extra år med Hjalmar finns det knappt några nackdelar med. En kulturbärare och en stabil backup om det skulle skita sig med skador och avstängningar.
Emil Salomonsson:
Den absolut viktigaste förlängningen på många år. Antaligen ligans bästa och mest underskattade ytterback som låg bakom extremt mycket 2014.
Övriga affärer
Diego Calvo:
Borde aldrig lånats innan utan man borde satsat på Karl Bohm redan då. Blev utvisad i en U21-match efter att han slagit ner en motståndare.
Kenneth Zohore:
En publiksuccé som lyckades göra flera mål under sina få minuter i Blåvitt. Hade dock en väldigt hög utköpsklausul och Gren ansåg att han inte hade viljan att jobba så hårt som man måste göra i Blåvitt.
