Mycket kvar att göra trots smarta värvningar
"Att den skrala ekonomin fortsatt påverkar Blåvitts status på marknaden är ett faktum. Därför är det glädjande att se att man med relativt snåla medel redan lyckats fylla en del av de luckor som funnits i truppen. Trots det ekonomiska läget känner jag mig optimistisk inför säsongen 2017."
Efter en tids julvila är nu vardagen åter ett faktum på Kamratgården. Årets första träningar är avklarade och snart drar försäsongen igång på allvar med träningsmatcher och läger i Dubai. En som legat i även under årets sista veckor är sportchefen Mats Gren, som redan gjort klart med inte mindre än tre nya spelare inför årets guldjakt, samt köpt loss fjolårssuccén Elías Már Ómarsson från Vålerengen. På exportlistan står hittills endast Tom Pettersson till Östersund och Billy Nordström som gått på lån till Varberg i Superettan. Hjálmar Jónsson, Adam Johansson och Patrick Dyrestam har dessutom valt att lämna klubben av olika skäl. Men trots att den vid föregående säsongs slut redan tunna truppen nu blivit ännu tunnare, känner jag mig optimistisk. Arbetet på transfermarknaden är fortsatt klokt och Gren verkar ha en tydlig idé om hur Blåvitt 2017 ska se ut.
Att den skrala ekonomin fortsatt påverkar Blåvitts status på marknaden är ett faktum. Därför är det glädjande att se att man med relativt snåla medel redan lyckats fylla en del av de luckor som funnits i truppen. Bosmanvärvningarna av yttermittfältaren Sebastian Ohlsson och mittbacken David Boo Wiklander kan inte beskrivas som något annat än briljanta för klubben i dess nuvarande situation. Två spelare med bakgrund i Blåvitt som ansluter gratis efter en säsong där de båda har visat att de håller hög kvalitet. Ohlsson har visserligen ännu inte debuterat i Allsvenskan, men är fortfarande ung och var en av Superettans bästa spelare förra året. I värsta fall håller han definitivt som inhoppare på en av få positioner där Blåvitt nu har ganska många valmöjligheter. Värvningen öppnar även upp för en försäljning av Søren Rieks eller Jakob Ankersen, vilket är viktigt ur ett ekonomiskt perspektiv då klubben troligen kommer behöva göra minst en försäljning av det dyrare slaget redan i detta fönster.
Boo Wiklander å sin sida är en klar spelmässig uppgradering efter förlusten av Hjálmar Jónsson, även om han knappast fyller tomrummet i omklädningsrummet. Efter att 2015 ha varit ordinarie i det Norrköping som vann SM-guld, och förra året röstats fram till Hammarbys bäste spelare av supportrarna, så kommer han att utmana om en startplats i mittförsvaret under 2017. Kvar återstår Abdul Razak, den ivorianske mittfältaren som köpts från allsvenska nykomlingen AFC Eskilstuna, och är tänkt att fylla luckan efter Tom Pettersson. Efter en skadefylld vår var han under hösten ordinarie i Superettans största överraskning förra året, och beskrivs av många som en chansvärvning med potential. Så som jag ser det kommer Razak i värsta fall vara just det han värvats som, en tredjemittfältare som ersätter Pettersson, och då har vi status quo på centrala mittfältet förutsatt att ingen mer säljs. I bästa fall förvaltar han den potential han hävdas besitta och tar en startplats, troligen på bekostnad av Sebastian Eriksson som varit fortsatt ojämn sedan sin blåvita återkomst. Prislappen för Razak är ännu okänd, men såvida man inte betalat några fantasisummor så ter sig värvningen för mig inte särskilt chansartad. Man får inte heller glömma att det även finns en lovande fjärdemittfältare i Lawson Sabah i truppen, som många hoppas ska få sitt genombrott i år efter att han gjort sin allsvenska debut under 2016, och dessutom gjort sitt första mål mot Norrköping i sista omgången.
Gren ska också hyllas för förhandlingarna med Billy Nordström, som klubben själva sade sökte ny klubb då kontraktet gått ut, men nu har förlängt med tre år. Arbetet fortgår dock för sportchefen, då truppen behöver minst en ny ytterback, och gärna även en anfallare och en defensiv mittfältare. På ytterbackspositionen är det för mig solklart att man borde lyfta upp någon från akademin, eller värva in en ung talang till en billig peng. Mer spets än Salomonsson och Jamieson redan utgör är inte rimligt att prioritera i dagsläget. I övrigt är det dock just spets som saknas. En stark targetforward av klass som kan komplettera Ómarsson hade gett Blåvitt ett anfall värt SM-guld, och försvarsspelet led massivt efter förlusten av Gustav Svensson inför förra säsongen. På den förstnämnda positionen tillåter jag mig själv att drömma om en allsvensk återkomst för Emir Kujovic, som inte fått det att stämma i belgiska Gent och ryktas söka ny klubb. Vad gäller Gustav Svenssons ersättare kanske rätt man är just Gustav Svensson. Kvaliteten på kinesiska ligan verkar höjas nämnvärt inför nästa säsong, och då klubbarnas plånböcker verkar närmast bottenlösa är det inte otänkbart att Svensson säljs för att göra plats för en spelare närmare yppersta världsklassen.
Utan att spekulera alltför mycket kan man i alla fall konstatera att det ännu finns mycket kvar att göra för Mats Gren på transfermarknaden. Om man blundar för fiaskolånet av Riku Riski har sportchefen ännu inte gjort några större misstag under sina snart tre år i klubben, vilket bådar gott även inför fortsättningen av detta fönster. Trots det ekonomiska läget känner jag mig optimistisk inför säsongen 2017, då Blåvitt redan nu har en intressant och lovande trupp. Annars finns det fortfarande mycket tid att göra ytterligare justeringar.
