Panel: Inför säsongen 2024
Julledigheten är över och IFK Göteborg har dragit igång verksamheten 2024. Med ett öppet transferfönster och årets första match runt hörnet lever diskussionerna kring IFK Göteborg igen. Alltid Blåvitt känner att det är på sin plats att kickstarta det nya året med en panel, som består av Arvid Larsson, Charlie Ahlgren och Isak Gerhardsson.
- Januarifönstret är öppet och rykten om värvningar till och från IFK Göteborg präglar det blåvita twitterflödet. Vilka förändringar måste Blåvitt göra på truppfronten, vad måste in/ut?
Arvid – Förändringar behövs, men min bild av den blåvita truppen är att en rejäl rensning borde prioriteras i första hand. Trion Eman Markovic, Anders Trondsen och Suleiman Abdullahi har tyvärr ingen framtid i IFK Göteborg. Därefter kan det börja planeras lite vad som behöver komma in. Givet att den ovan nämnda trion försvinner behövs det en vänsterback. Antingen som en backup till Oscar Wendt, eller någon som kan gå in och peta honom. Utöver det behövs en värvning som osar spets och klass, likt Elias Hagen var tänkt att göra förra säsongen. Om det blir en mittfältare eller en anfallare är lite vilket som, men en spelare som bevisat att han håller hög klass ser jag som viktigt att få in. Den spelaren skulle mycket väl kunna vara David Moberg Karlsson, som det ryktats ganska friskt om senaste dagarna.
Samtidigt ryktas det om att Linus Carlstrand och Felix Eriksson är på väg att bli utlånade till norska Sogndal, vilket känns lite märkligt. Ser man på dagens trupp är Carlstrand det naturliga andrahandsvalet bakom Laurs Skjellerup. Om det blir så att Carlstrand lånas ut, behövs ytterligare en anfallare. Utöver det så ser truppen ganska bra ut, det finns en hyfsad bredd på de flesta positioner. Kan dessutom spelare som Hussein Carneil och Sebastian Ohlsson hålla sig skadefria under säsongen är det som två nyförvärv jämfört med förra året. Blåvitts trupp är en trupp som ska klara av att undvika allsvensk bottenstrid, vilket man också visade under hösten.
Charlie – Tre värvningar in och en ut hittills. Tittar man på de som kommit in är det spännande ur olika aspekter. Malick Junior såg jag när han var på provspel för snart två år sedan, då var han helt otroligt. En dirigent på plan som stundtals hade lekstuga med Utsiktens U21- mittfält. Oscar Pettersson som bosman är redan prövad i allsvenskan, och var dessutom den som i vissa stunder höll Brommapojkarna kvar i serien. Enligt uppgifter tackade Pettersson även nej till utlandet för att gå till Blåvitt, ett kvitto på att Jens och Ola gör något riktigt bra. Sist men absolut inte minst den långe dansken från danska division 2, en guldgruva (Läs: Mileta Rajovic, Wessam Abou Ali). Jag måste säga att jag inte var det minsta övertygad när värvningen blev klar, men efter att ha grävt lite djupare känns det mer och mer rätt. Laurs Skjellerup kan absolut bli en viktig pusselbit i det nya lagbygget, framförallt eftersom Jens haft ett öga på honom under en längre period.
Det florerar även rykten om en hemvändare, David Moberg Karlsson. Det ska sägas att värvningen inte är från den så kallade “högsta hyllan”, men givet att Blåvitt var en snedspark ifrån kval föregående säsong så är det en förstklassig spelare att få in. De tre spelare som måste ut är självskrivet, Suleiman Abdullahi, Eman Markovic och Anders Trondsen. Trots att jag faktiskt hade nöjt mig med att ha kvar den sistnämnda, då det tveklöst är så att det finns en hel del boll i honom.
Isak – Utöver värvningarna av Laurs Skjellerup och Oscar Pettersson har jag identifierat tre positioner som jag anser kan behöva ses över. Defensivt ser jag framförallt vänsterbacken som en potentiell svaghet, Oscar Wendt gjorde en förhållandevis bra säsong förra året men han fyller trots allt 39 i år. Bakom honom finns Trondsen, en spelare som visserligen har kvalite men som tyvärr verkar sakna förmågan att kunna kliva på en gräsmatta utan att gå sönder. Att ta in en ung vänsterback som kan få ett lärlingsår under Oscar Wendt och ta över till nästa säsong vore perfekt. Efter Sebastian Ohlssons nya skada bör även innermittfältet vara prioriterat. I rollen som “6a” tror jag att Kolbeinn Thordarson och Adam Carlén kan konkurrera men däremot kan det behövas en till “8a”. Gärna en bolltrygg spelare som kan diktera tempo bredvid den lite mer riviga och tekniska Lucas Kåhed. Sist men inte minst har vi rollen som anfallare. (Nu har DMK i skrivande stund ryktats in, en klassvärvning om den blir klar, frågan är dock om han ses som central anfallare eller som en ytter?) Laurs har redan kommit in och klubben verkar verkligen tro på den nya dansken. Men oavsett om han är bredd eller tänkt som startspelare så behövs det något mer, framförallt då Carlstrand ej verkar få förtroende från Askou. På försäljningssidan skulle jag, föga förvånande, gärna se att Sulle och Markovic packar sina väskor, att bli av med dessa verkar ju dock vara lättare sagt än gjort. Vi får även se ifall Bångsbo stannar kvar eller ifall Blåvitt accepterar ett bud och låter honom lämna.
- Vad är en rimlig förväntan på IFK Göteborg säsongen 2024?
Arvid – Det är alltid svårt att förutse hur bra en trupp eller ett lag står sig i förhållande till andra. Framförallt i mitten av januari när truppbygget fortfarande är i full gång. Dessutom är det oräkneligt många gånger man under en försäsong hoppats på stordåd för att sedan äta upp allt innan vårsolen börjat värma. Den fällan tänker jag inte gå i, och givet den misslyckade fjolårssäsongen kan man faktiskt inte förvänta sig särskilt mycket från IFK Göteborg. Att undvika bottenstrid vore såklart skönt, vilket jag tycker att man både kan förvänta sig och kräva av den sportsliga ledningen.
Däremot känns det som att Blåvitt är i behov av en givande spelfilosofi snarare än en bra tabellplacering 2024. Det är ingen som förväntar sig att Blåvitt ska vara i närheten av en toppstrid. Så länge man kan hålla sig undan från bottenstriden kan detta bli ett fint mellanår. Hur mycket man än hatar mellanår är det nog precis vad IFK Göteborg behöver. En säsong där det inte blåser från något håll, där Jens Askou och Ola Larsson får bygga vidare på de fina tendenserna från i höstas, där samarbetet med Västra Frölunda hinner sätta sig och där en ung spelare kanske kan få mer speltid än han egentligen förtjänar. Det vill jag se av IFK Göteborg 2024 hellre än en specifik tabellplacering.
Charlie – Att bli bättre än tia? Nej, skämt å sido. Adam Carlén blev i veckan uppmärksammad för att han svarade att femma var rimligt att sluta. En del av mig håller med, då statistiken sedan Jens tog över visar ett poängsnitt som hade räckt till femteplats. Min andra hjärnhalva säger till mig “ditt flôte, har du aldrig lärt dig något om denna förening?”, dessa tippningar ger mig flashback till uttalandet från Richard Berkling där han menade att IFK Göteborg inom närmsta åren skulle ut i Europa. Resultaten sedan dess? 8, 8 och 13 i den allsvenska tabellen när vi summerat säsongerna. Med det i bakhuvudet är jag likväl försiktigt optimistisk och säger att vi slutar på en sjunde plats. Skulle DMK bli klar samt kanske något mer in är inte Carlens tips alls dumt, inte just nu i alla fall.
Isak – Känslan är att klubben för första gången på länge är på rätt spår med Ola och Jens vid rodret. Det värsta klubben kan göra just nu tror jag är att försöka måla upp för höga förväntningar. Jens och Ola har sagt att lagets spelstil ska utvecklas och många lite yngre spelare har värvats in, det kommer antagligen ta lite tid innan allt klaffar. Under andra halvan av säsongen presterade vi dock poängmässigt som ett lag på övre halvan, någonstans där tror jag också man får vara glad om vi hamnar. En realistisk placering vore nog sjua/åtta, hur tråkigt det än må låta.
- Häromdagen kom beskedet att IFK Göteborg slagit alla tiders rekord i antal sålda årskort. Hur viktigt är det att föreningen presterar utanför fotbollen, och att intresset för IFK Göteborg är så pass stort?
Arvid – Den publikvåg som träffat IFK Göteborg efter pandemin tycks aldrig ta slut, vilket såklart är glädjande på alla punkter. Det är lätt att bli bortskämd när tiderna förändras, men tänker man tillbaka på 2016, 2017 och 2018 var det oerhört sällan Gamla Ullevi fylldes. Nu är det snarare regel än undantag och det innebär att supportrarna ger klubben optimala förutsättningar att prestera på plan varje match. Det är viktigt men framför allt roligt. Nya änglar föds, folk som aldrig tidigare gått på fotboll blir förälskade i IFK Göteborg och får vara en del av den glädje och gemenskap som finns på Gamla Ullevi.
Däremot driver detta på ett problem, som blivit betydligt mer brådskande och synliggjort sedan publiken börjat fylla Gamla Ullevi. IFK Göteborg behöver en ny arena, som är både större och bättre än Gamla Ullevi. Får man det mellanår jag tidigare var inne på kan man ge föreningen chansen att på riktigt ta tag i arenafrågan. Får man istället ett till år med bottenstrid, sparkade tränare och cirkus runt hela verksamheten blir det svårt att fokusera på annat än sporten.
Charlie – IFK Göteborg lyckades i stort sett inte med någonting sportsligt föregående år, men de lyckades rejält med marknadsdelen. Den sämsta säsongen ett blåvitt lag presterat på år, men det bästa publiksnitt Blåvitt visat upp på år. Snittet landade på 16 190 (!). En otrolig siffra som kommer att byggas på denna säsong. Rykten om över 8000 årskort sålda är historiskt och det får en att tänka hur det kommer kännas när laget har medvind inför ständigt fulla läktare.
För att svara på frågan: Det verkar inte ha varit speciellt viktigt, inte om man tittar på publiksnitt, tryck och så vidare. Däremot är det viktigt för att locka ännu fler till IFK Göteborg, en stor del som inte gått på fotboll tidigare vill se “bra fotboll”, då krävs sportsliga framgångar. Och visst, man kan tycka vad man vill om så kallade "medgångssupportrar", men köper även den grupp människor biljetter, tröjor och halsdukar bidrar det till mer pengar in. Mer pengar in motsvarar utveckling (eller katastrofvärvningar i en del fall), men oftast en boost för truppen kommande säsong. En boost för truppen genererar oftast också framgång. Så ja! På kort sikt kanske framgången är någorlunda betydelselös, men på lång sikt enormt viktig. Framförallt för alla hjältar som gått igenom allt för denna klubb och i stort sett bara skådat mörker i snart 20 år.
Isak – Trots att IFK har varit tufft att följa och se på under stora delar av de senaste åren så har fansen verkligen slutit upp. Det är så otroligt roligt att se att årskortsförsäljningen slår nya rekord och det med en lång tid kvar till säsongsstart. Att klubben presterar utanför planen är såklart väldigt viktigt, framförallt när konkurrensen har trappats upp i Göteborg med ett Gais som är tillbaka i Allsvenskan och Häcken som haft flera bra år. Att publiksiffrorna är så höga behövs definitivt för ekonomin, men det finns utöver det en otrolig trygghet i att klubbens supportrar lockas till arenan dag in och dag ut trots att laget placerar sig på fel halva av tabellen.