Redaktionspanelen efter en minst sagt stormig vecka: "Hoppas föreningen kommunicerar så vi slipper spekulera i media"

Det har varit en minst sagt händelserik vecka för Blåvitt som utöver två förluster även kostat på sig ett internt storbråk av sällan skådad dignitet (i alla fall för Blåvitt.) Adrian Pihl Spahiu, Arvid Larsson och Oscar Lagerberg från Alltid Blåvitt-redaktionen har satt sig ned och gått igenom den gångna veckan och hur den påverkar Blåvitt, dels mot AIK, dels framöver.

Observera att frågorna skickades ut under söndagen, och vissa av svaren inte tar det senaste dygnets händelseutveckling i beaktning.

Tobias Sana har i förra veckan varit hemma av ”personliga skäl” och missade matchen mot AIK. Flera medier rapporterar om att det beror på en konflikt med tränaren Mikael Stahre. Först och främst, hur tror du att bråket påverkade matchen mot AIK?

Adrian
Det mest uppenbara är ju att Tobias Sana inte spelade matchen. Hussein Carneil är en duktig och talangfull spelare, men Tobias Sana är en av Allsvenskans statistiskt viktigaste spelare och jag tyckte att han saknades märkbart mot AIK. Blåvitt hade verkligen behövt en spelare som kan hålla boll lite mer i stressade situationer när AIK pressade högt. Annars tyckte jag mig inte se en jättestor skillnad jämfört med de tre tidigare matcherna.

Arvid
Jag är helt övertygad om att bråket har påverkat spelarna. Det är aldrig bra när saker som inte har med fotboll att göra tar energi och uppmärksamhet runt klubben. Marcus Berg gick till och med själv ut och sade till Fotbollskanalen att sådant påverkar. Förhoppningsvis har spelarna fått mer information än övriga, så att de åtminstone förstår varför situationen ser ut som den gör. Hur som helst ingen bra uppladdning inför ett rivalmöte.

Oscar
Det är naivt att tro att det inte var en faktor, men jag tror inte det spelade någon större roll. Förhoppningsvis är Mikael Stahre tillräckligt erfaren i liknande situationer och lyckas få spelartruppen att dra åt samma håll. Sen ska ju inte spelarna behöva någon extra motivation när de ska åka till Friends för att möta AIK. Men i slutändan tror jag inte bråket påverkade särskilt mycket. Jag tror att AIK skulle ha vunnit med 1-0 på ett skitmål oavsett om Sana skulle ha spelat eller inte.

Att en spelare blir avstängd på det här sättet är väldigt ovanligt i Blåvitt. Hur ser du på det som rapporteras om i medier?

Adrian
Det rapporteras om att de inte ska ha varit överens om hur Blåvitt spelar och vilka spelare som spelar. Blåvitt har officiellt sagt att Sana är frånvarande av personliga skäl, men när spelare i laget svarar att de inte vill kommentera händelsen så har de ju i praktiken bekräftat att det i alla fall finns en händelse.

Om vi ska killgissa så skulle jag tro att missnöjet till viss del rör följande punkter.

- Mycket fokus på det defensiva spelet och ett offensivt spel som bygger mer på att utnyttja motståndarnas misstag och snabba omställningar, än det gör att på att själva skapa målchanser. Med den självbild och målbild IFK Göteborg har så måste man kunna föra sina matcher, speciellt med en på pappret väldigt stark trupp som Blåvitt ändå har.
- Sana har blivit petad ut till vänsterkanten, där han ska ta djup ut på kanterna snarare än att kliva in i banan som han annars ofta fått göra när han spelat på kanten. Det har inte riktigt fungerat så bra hittills och Sana får ofta slå inlägg mot ett straffområde där Blåvitt bara har Berg och Vilhelmsson stångandes mot 4-5 motståndare.
- Spelare som Amir Al Ammari och kanske framför allt Bernardo Vilar har fått väldigt lite speltid. Det går såklart att säga att det är hård konkurrens i laget, men Vilar har suttit mycket av säsongen på läktaren trots att han, i de matcher och träningar jag sett, inte alls gjort bort sig. Liknande resonemang går att föra om Al Ammari som kom som ett upphaussat nyförvärv men som har haft svårt att ta sig förbi en bitvis ojämn Simon Thern i startelvan.

Och det är kritik jag kan förstå. Det i kombination med att Farnerud sparkats som sportchef och Stahre fått ett större ansvar för det sportsliga i Blåvitt så kan jag förstå att man känner ett större behöv av att yttra sin kritik.

Med det sagt så måste ju kritiken vara rimlig. Hur den framfördes här vet bara de inblandade, men både Sana och Stahre är känslomänniskor, så jag kan absolut tänka mig att de eggat igång varandra.

Jag fattar att tränaren bär huvudansvaret, spelarna ska göra som tränaren säger osv. Men Blåvitt har en poäng på fyra matcher. I min värld ska det till något exceptionellt för att i det läget stänga av en av sina bästa spelare, som är enormt populär i laget och som gör ett hästjobb för föreningen utanför plan. Jag blir väldigt orolig för framtiden av det hela.

Sedan svaret ovan skrevs så har Sana likeat ett rätt negativt inlägg om Stahre på instagram och tyvärr är det nog droppen som fick bägaren att rinna över. Jag kan förstå att han är upprörd, men det känns som om det här var lite point of no return. Jag har väldigt svårt att se båda två vara kvar i föreningen nu, och oavsett vad som hänt, så är det lättare att flytta på en spelare än en tränare.

Arvid
Enligt media så har Tobias Sana och Mikael Stahre bråkat i halvtidspausen mot Kalmar. Utöver det ska det ha funnits en historik av att Sana och Stahre haft ganska delade meningar kring Blåvitts sätt att spela fotboll. Om jag tillåts spekulera känns det osannolikt att det är allt som hänt. Det ska krävas mer att bli avstängd från IFK Göteborg än att ha, och argumentera för, en annan åsikt än tränaren. Dessutom har Sana, bortsett från senast, startat samtliga matcher i Allsvenskan i år. Varför skulle Stahre, eller klubben för den delen, stänga av en startspelare? Och om det nu var så att Sana betedde sig illa i halvtidspausen, varför fick han spela hela den andra halvleken?

Det skulle kunna vara Stahre som, enligt mig, är löjlig och stänger av Sana utan att egentligen ha fog att göra det. Men mina spekulationer landar någonstans i att Sana är problemet. Troligtvis har Sana betett sig olämpligt även efter matchen och att det är därför han är avstängd. Hur det än ligger till hoppas jag innerligt att klubben kan kommunicera ut sanningen inom kort, så att media slipper spekulera och fokus kan läggas på fotbollen istället.

Oscar
Jag har egentligen inte så mycket att säga, vi har ju inte fått reda på så mycket. Jag har lite svårt att se att det bara ska handla om presspelet. Hur kan olika taktiska tankar ha sådan effekt? Med det sagt tror jag inte vi kommer att se Tobias Sana i den blåvita tröjan någonsin igen. Den här skärvan verkar bara vara för stor.

Tre raka segrar har bytts ut mot tre raka förluster. Vad är Blåvitt 2022 för lag egentligen?

Adrian
Blåvitt är ett lag försöker spela på statistik, men som inte riktigt vet vad statistiken faktiskt säger. Det finns ett talesätt som går ”Lögn, förbannad lögn och statistik” som ofta används av folk för att mena på att statistik är ett dåligt verktyg. Vilket är ganska ironiskt, men mina svar är för långa redan utan en sådan utläggning så jag ska inte gå in på varför det är ironiskt, utan hoppar till min poäng. Statistik är absolut fakta. Det är inte statistiken det är fel på. Det är tolkningen och/eller insamlingen av datan som är felet.

Som jag var inne på lite i mitt tidigare svar så spelar Blåvitt mycket på att motståndarna inte gör något exceptionellt och att vi sätter våra lägen. Blåvitt släpper till så få farliga lägen att vi kan låta motståndarna ha initiativet, för de skapar väldigt lite. Men den tryggheten kan också bli ett problem när motståndarna tillåts testa för mycket.

Det går att peka på att vi släpper in slumpmål, men Blåvitt är samtidigt ett lag som ger sina motståndare gott om chanser att testa just slumpen.

Det går att peka på att vi skapar väldigt fina lägen i vissa matcher, men inget lag i världen sätter alla chanser de får, hur bra de än är.

Att peka på att vi statistiskt är väldigt svåra att göra mål på, samtidigt som vi är väldigt bra på att förvalta våra lägen funkar inte när vi låter motståndarna testa lyckan gång på gång på gång och själva bara skapar max ett eller två bra lägen i en match. Om vi leker med siffror. Säg att lag i snitt behöver 10 inspel för att göra ett mål. Blåvitt släpper bara in mål på var 25:e inspel. Säg att ett lag i snitt behöver fem bra lägen för att göra mål, men Blåvitt gör mål på var tredje bra läge.

Blåvitt är bättre än genomsnittet i båda kategorierna. Det förefaller som om Blåvitt borde vara ett stabilt lag.

Problemet i vårt räkneexempel är att Blåvitt släpper till 30 inspel per match och bara skapar två bra lägen själva. Med den extra informationen kan vi räkna ut att Blåvitt släpper in 1,2 mål per match och bara gör 0,66.

Nu är verkligheten inte riktigt så illa, men jag landar ändå i att Blåvitt är lite för trygga i att försvara och på grund av det faller i fällan att bara försvara. Ska man nå högre än förra årets åttondeplats så behöver Blåvitt börja styra matcherna lite mer. Ge motståndarna färre tillfällen att utmana vårt försvar, och skapa fler lägen för oss själva att förvalta.

Arvid
Att sticka ut hakan och säga att Blåvitt minsann är ett topplag i år, det vore att ta i. Därför hävdar jag istället att Blåvitt skulle kunna vara med och slåss om europaplatserna i år. Tre vinster i början och därefter egentligen bara en halvlek som talar emot min tes. 1–1 mot Djurgården hemma är okej om man ska “slåss om europaplatserna”. Visst ska man kanske kunna kräva mer av Blåvitts andra halvlek men allt som allt är inte den matchen någon katastrof. Att ta poäng mot Malmö borta är, tyvärr, ingenting man kan kräva. Detsamma gäller AIK, även om chanserna är något större i Solna än i Malmö. Sammanfattningsvis, en poäng på de tre ovannämnda matcherna är ingen katastrof.

Andra halvlek mot Kalmar, den motbevisar att IFK Göteborg ska kunna vara med och slåss om europaplatserna i år. I den första halvleken är Blåvitt så överlägsna som man kan förvänta sig, det är i andra halvleken som matchen förloras. Slutsatsen blir därför att Blåvitt kan vara med och slåss om europaplatserna 2022, förutsatt att insatser som den i andra halvlek mot Kalmar inte upprepas.

Oscar
Jag tror starten på denna säsong är just vad blåvitt kommer att vara 2022. Upp och ner, fram och tillbaka. Vi är tillräckligt bra för att slå Häcken på bortaplan, men har inte truppbredden att spela av Kalmar hemma. Vilken “sektion” av tabellen är fortfarande lite för tidigt att säga. Men de är alldeles för bra för att slåss om överlevnad, men inte tillräckligt bra för att slåss om europaplatser. Så skulle jag beskriva IFK Göteborg just nu. Vilket i sig är lite oroväckande, det är inte ett ungt lag som Mikael Stahre kan ställa ut vecka ut och vecka in. Gustav Svensson, Marcus Berg, Oscar Wendt och Mattias Bjärsmyr är inte här för att slåss om 9e platsen, de är här för att vinna titlar. Med det sagt, så är det ju skönt att vi (förhoppningsvis) slipper nedflyttningsstressen i år. Vilket kanske i sig självt är något att vara tacksam över.

Kan det här bli en bra säsong trots allt?

Adrian
Det är klart att det går. Men för att fortsätta i temat statistik och sifferlekar. AIK borta och Malmö borta är matcher som Blåvitt får förlora. Oavsett vad vår ambition är. Det går att slåss om Europa även om du förlorar bortamatcher mot toppkonkurrenter. Det går att ta SM Guld även om du förlorar bortamatcher mot toppkonkurrenter. Det är Kalmar hemma som är matchen Blåvitt inte får förlora. Framför allt inte på det sättet som Blåvitt gör det på. Ska du förlora en sådan match så måste du ta igen de poängen i svårare matcher.

Blåvitt kan fortfarande ta igen de poängen i svårare matcher. Blåvitt kan fortfarande vinna borta mot Elfsborg, Hammarby eller Djurgården. Blåvitt kan fortfarande vinna hemma mot Malmö och AIK. Men Blåvitt har försämrat sin marginal och kastat bort den första livlinan i och med matchen mot Kalmar.

På lite längre sikt så tror jag ändå att Blåvitt har något bra på gång. Nya scouten har en väldigt imponerande meritlista och det är tydligt att Blåvitt konkretiserat hur man vill jobba med rekrytering och utveckling av spelare i framtiden vilket bådar väl.

Arvid
Jag fortsätter på mitt optimistiska spår, ja. Det kan bli en bra säsong. Om det blir full pott innan sommaren är Blåvitt bra med. Även ett kryss i Borås och således sju poäng innan sommaren hade gjort att Blåvitt var hyfsat bra med. Återigen, det är bara resultatet mot Kalmar som varit en ordentlig missräkning i årets upplaga av Allsvenskan. Om det förblir så, ja då är det en bra säsong!

Oscar
Det beror ju helt på vad som räknas som en bra säsong. Jag hade inte så höga förhoppningar inför säsongen, så det kommer ju inte bli jättesvårt att nå upp till de förväntningarna. Men en topp 6 placering är väl ett rimligt mål? Man måste ju ändå räkna med tidigare säsonger, så att lämna nedflyttningstriderna bakom sig och börja gå sakta mot toppen kan anses som en lyckad säsong. Med det sagt, kommer det bli en säsong att minnas? Nej, det tror jag inte.

Håller du med redaktionen? Kommentera nedanför!