AIK - IFK Göteborg1 - 0
Sju tankar efter AIK - IFK Göteborg (1-0) "Vad händer nu?"
Blåvitt förlorade mot AIK på Friends Arena och förlänger sin förlustsvit. Här är sju tankar från dagens match.
1. PA-systemet
Det kan knappast ha undgått någon som såg matchen på tv att produktionen på Discovery har en del att jobba på när det kommer till ljudet från matchen. Jag förstår att man från deras håll vill fånga in publikljudet på bästa sätt eftersom det är inramningen snarare än spelet som gör Allsvenskan till vad det är. Men det hemska PA-systemet på Friends gör det nästintill olidligt att ha ljudet från sändningen igång. Det är inte heller så att problemet är en nyhet för det har varit ett återkommande problem när AIK spelar hemma. Men inget ont som inte för något gott med sig, utan PA-system är det tveksamt om vi hade fått höra AIK-klackens capo skälla ut resterande. Det fick åtminstone mig att dra på smilbanden en aning.
2. Den allsvenska domarnivån
Det börjar nästan bli löjligt hur mycket misstag som begås av domarkåren hittills under Allsvenskan, och det gäller inte bara Blåvitts matcher. Hade Nabil Bahoui, som efter bara några minuter slog till Calle Johansson i bakhuvudet under en löpduell, blivit korrekt utvisad hade Blåvitt spelat med en man mer i nästan 90 minuter vilket tveklöst hade påverkat både matchbild och i förlängningen resultatet. Lägg dessutom till att Victor Wolf väljer att se genom fingrarna på efterslängar åt ena hållet medans han bestämt sig för en betydligt lägre ribba åt andra hållet. Nu är de flesta situationerna inte direkt matchavgörande, men de påverkar likväl matchen. Och faktum kvarstår att om avgörande beslut inte går ens väg blir en svår uppgift genast ännu svårare.
3. Stabil defensiv…
Trots att det blev en förlust idag finns det ändå saker som Blåvitt kan ta med sig vidare från matchen och då tänker jag främst på försvarsspelet. Trots att man i långa perioder blir hårt pressade av AIK är det förhållandevis få tillfällen då det blir riktigt farligt. Absolut att Blåvitt kommer undan med blotta förskräckelsen vid ett par tillfällen men det blir ju faktiskt inte mål. Det är ju såklart delvis på grund av lite flyt, men om man lägger ihop dagens försvarsinsats och den mot Malmö så finns det ett mönster. Blåvitt är både skickliga och ganska bekväma med att hantera den typen av situationer, mycket tack vare Calle Johansson som ser ruskigt fin ut nu när han är skadefri. Men..
4. ... Och svag offensiv
Även en bra defensiv släpper in mål och då krävs det att man har en plan för att göra några framåt. Känslan är att blåvitt saknar detta, för offensiven är ungefär lika svag som defensiven är stark. När man väl får tag i bollen känns det som att man saknar plan för vad man ska göra med den. Man har allsvenskans bästa anfallare, men jag kan inte komma på ett enda tillfälle där han får chansen med bollen i målzonen. Det kanske delvis beror på att de kreativa spelarna på kanterna (Hosam & Carneil eller Norlin & Yakob) inte har sin dag, men att bygga sin offensiva idé så att man blir beroende av detta är väldigt riskabelt. Det kanske funkar mot sämre motstånd, men när man möter bra lag och skickliga ytterbackar som Otieno krävs det mer.
5. Sanas vara eller icke vara
Den svaga offensiven leder mig osökt in på den senaste snackisen kring Blåvitt, Tobias Sana. Det är nog ingen mer än de inblandade som vet exakt vad som har hänt mellan honom och Stahre som gjort att han stängts av en hel vecka, så därför avstår jag att spekulera mer i det. Det jag vill komma till är att hans vara eller icke vara i elvan har diskuterats redan innan dispyten. Å ena sidan är han en av lagets viktigaste kreatörer i offensiven, vilket backas upp av hans statistik. Å andra sidan är det många som menar att han ofta stannar upp det offensiva spelet genom att “trampa på bollen” och tycker att han borde lämna plats för Norlin/Carneil/Sorga/Yakob för att få in mer fart. Personligen tror jag att sanningen ligger någonstans mitt emellan. Sana är en viktig nyckel för blåvitts offensiva spel, det räcker med att titta på matchen idag för att se att hans kreativitet behövs. Förutsatt att han och Stahre kan lägga bråket bakom sig är han så pass bra att han ska spela. Men, han varken kan eller ska vara så gjuten i elvan att han aldrig byts ut. Matchen mot AIK är ett perfekt exempel, där hans trygghet med bollen hade gjort stor nytta i första delen av matchen men hade kunnat ersättas i mitten av andra halvlek när AIKs ytterbackar sprungit sig trötta.
6. Marcus Berg-syndromet
Det finns en röd tråd mellan alla lagets matcher i årets allsvenska och den stavas Marcus Berg. När han har en bra dag gör han både mål och assist men kanske framför allt gör han sina medspelare bättre. Har han en sämre dag är han fortfarande enormt viktig för Blåvitt, men inte tillräckligt för att kunna bära hela offensiven. Detta har varit fallet både idag mot AIK men även mot Malmö och till viss del mot Kalmar där hans briljans ledde fram till ledningsmålet. Är Berg bra, är Blåvitt bra och är han inte det kommer inte heller resten av laget upp i nivå, vilket var fallet idag.
7. Vad händer nu?
Vad händer egentligen nu? Är denna säsongen också “över” nu när 3 raka segrar blivit 3 raka förluster? Blir det ännu en säsong a la mellanmjölk? Nej jag tycker faktiskt inte att vi behöver deppa ihop än. Malmö och AIK borta är trots allt två av säsongens svåraste matcher och det går att acceptera två uddamålsförluster där. Det är egentligen bara matchen mot Kalmar som fortfarande svider. I skrivande stund är det fortfarande bara 5 poäng upp till Malmö och om det är något denna ligan visat så är det att oväntade poängtapp kan dyka upp överallt och när som helst (Djurgårdens kryss hemma mot Helsingborg, Malmö borta mot Värnamo för att nämna några.). Jag väljer att fortsätta vara optimist, för om Blåvitt bara repar sig och vinner mot Varberg nästa helg finns det goda möjligheter till en ny segersvit. Säsongen är allt annat än över.
