AIK - IFK Göteborg1 - 0
Sju tankar efter AIK - IFK Göteborg: "Allt det där andra som skymdes av domarinsatsen..."
Det finns inte mycket att säga om matchen. AIK gjorde ett mål och det gjorde inte IFK Göteborg. Det finns lite för mycket att säga om annat, men vi gör liksom Blåvitt ett försök trots ogynnsamma omständigheter.
Kära läsare,
Ni har redan läst om domsluten, om en viss principlös herre i rött (nej, inte Anestis - han var som alltid fantastisk), och bildvalet till denna artikel illustrerar de flesta av känslorna kring matchen bättre än ord skulle kunna. Dessutom fick jag inte skriva 7 punkter om domaren för min redaktör. Här kommer 7 försök till tankar efter 1-0 mot AIK Solna.
1. Stra… I inledningsskedet av matchen hade Blåvitt inte mycket boll, men de offensiva krafterna visade att de inte bara är bra nog att förtjäna mål, utan att de också kan trolla fram chanser ur intet. Giorgis passning till Toko var fotbollsheroin.
2. Hämndtackl… I ett läge när väldigt mycket gick Blåvitt emot (ingen orsak nämnd, ingen orsak glömd) stod laget ändå upp. Blåvitt fortsatte skapa chanser. Blåvitt förtjänade en straffspark, ett mål, flera gånger om. Den attityden har burit Blåvitt hela säsongen. Den gör mig stolt även en dag som denna.
3. Larsso… Enskilda aktörers insatser och ageranden tilläts påverka matchen väldigt mycket idag. Man bör dock minnas att flera av dessa spelare tillhörde Blåvitt. Hosam Aiesh kan leka med nästan vilken kant som helst. Jag är väldigt glad att han kom till spel idag.
4. AIK:s ständiga protest… ehhm… Det var mycket fasta situationer idag. Framför allt sista 20 (efter att Blåvitt fått ett mål och ett rött mot sig) i Blåvit favör. Idag hade Giorgi en helt acceptabel träffgrad och det bör uppmuntras. Blåvitt kan fortfarande bli bättre på offensiva fasta, och de senaste matcherna har vi sett att man vinner ganska många sådana genom motståndarförsvarens inriktning på att stoppa Aiesh och Giorgi till varje pris.
5. Rött kort på begäran… Ähum, begär - det hyser jag till att få se Al-Hassan Yusuf i nigerianska landslaget. Mittfältaren som tokdominerade i Blåvitts kross av hemmalaget i våras tilläts inte riktigt ta all plats han förtjänade pga något oregelbundna avblåsningar, men den briljante ynglingen fortsätter visa sina kvaliteter och vi får bara hoppas att vi får våra böner hörda (likt herrarna i svart i kväll) och får se mycket mer av vår fantastiske Al-Hassan.
6. Kompensat… De sista 20 minuterna var intressanta. En del skulle skylla det på att vi hade domaren med oss, eftersom i princip varenda domslut gick i vår favör (om än frisparkarna blåstes när vi föredragit bollfördel och vice versa), men man bör ändå konstatera att Blåvitt med tio man gav motståndarlaget mer än en match. Motståndarlagets antal för dagen var lite svårt att räkna.
7. I en av artiklarna i somras skrev jag att det nästan är kul att se Blåvitt förlora med det spelet man presterar och hur man stundtals dominerar på planen. Det står jag fortfarande för. Det tog lite för lång tid att komma in i matchen med det spelet, och laget är fortfarande lite för svaga mot skyhög press (även om det betalar sig i andra halvlek när motståndarlaget mattnar), men faktum kvarstår. Jag älskar att se det här laget spela fotboll. Jag hoppas att de tillåts göra det nästa match.
