Häcken - IFK Göteborg4 - 1
Sju tankar efter BK Häcken - IFK Göteborg 4-1 "Déjà vu"
Blåvitt besökte Rambergsvallen i ett Göteborgsderby där Häcken gick hem som klara segrare.
Ett Blåvitt utan förstemålvakten Erik Dahlin tog bussen till Hisingen i ett Göteborgsderby med väldigt skilda förutsättningar. Häcken som kom till matchen med en vinst mot Trelleborg hade en europaplats att kämpa för och det märktes tydligt att det inte behövdes någon extra motivation för att få chansen att knäppa storebror på näsan. Blåvitt kommer till matchen med ett stärkt självförtroende efter två matcher där man lyckas rädda poäng efter att ha börjat i underläge. Detta var dock svårt att märka när Häcken började skruva upp tempot och Änglarna var i princip bortskrivna efter Jeremejeff sätter in 3-0 på frispark tidigt i andra halvlek. Men säsongen är inte över och det finns flera saker att ta med sig från matchen.
Tom Amos
hade en tung första dag på jobbet men hyllades trots det stort efter matchen av supportrarna och kan egentligen inte lastas för något av målen. Dahlin som på senaste tiden varit väldigt ifrågasatt missade matchen på grund av sjukdom vilket gav Amos en chans att göra sin A-lagsdebut. Tom stod för en relativt stabil insats med tanke på motståndet och imponerande med en prakträddning av en frispark i slutskedet av matchen. Om man ska ta något positivt från denna matchen så är det att Amos spelat sig bra mycket närmare startelvan.
Victor Wernersson
är en spelare som är väldigt svår att utvärdera. Hans bristfälliga försvarsspel vid 2-0 målet sätter laget i en svår situation men han gör också ett gediget jobb i anfallsspelet och var den spelare som lyckades komma igenom på sin kant och få in bollar i straffområdet. Under matchens gång hittar han rätt vid flera tillfällen och serverar en fin boll som Söder avslutar direkt i mål. Det finns en potential hos blåvitts vänsterback, en potential som rullade in 1-0 mot Malmö i våras. Att Wernersson har mer att tillföra detta laget är tydligt; och kanske är en trebackslinje vad som behövs för att få ut maximalt från honom.
Emil Salomonsson och Seb Ohlsson
valde efter matchen att ta snacket med supportrarna och var självklart väldigt nedstämda. Emil som var kaptensbindeln idag har haft en tung säsong i Poyas nya lagbygge och frågan är om vi kommer få se honom nästa år i en blåvit tröja. Vår skånske högerback sitter på utgående kontrakt och med tanke på insatserna är det svårt att motivera en förlängning. Seb Ohlsson hade även han en tung match där han väger upp sin obeslutsamhet i straffområdet med sina defensiva hemjobb och uppoffringar. Trots detta är det tydligt att den Seb vi ser nu är helt annorlunda från den vi såg på försäsongen och förhoppningsvis finns det mer att hämta.
Berg- och dalbana
är bästa sättet att beskriva Blåvitts insatser under denna säsong. Änglarna inleder matchen starkt och har ett par fina lägen att göra ett tidigt avtryck i en knepig “bortamatch”. Sen sker misstagen och slarvet, ytor öppnas upp och koncentrationen tappas. Det är frustrerande att se hur enkelt Blåvitt anno 2018 bjuder in motståndarna i matchen och framförallt mot ett anfall av Häckens kaliber. Att säga att matchen var jämn fram tills första målet är rimligt men att säga att det var en jämn match är det nog ingen som förespråkar. Häcken städar av Änglarna utan större problem i sin jakt på en eftertraktad europaplats. Blåvitt kommer in i matchen i dom sista 20 minuterna och Robin Söder gör sitt andra mål för säsongen men det är tydligt att Häcken har slagit av på tempot och hålet är helt enkelt för djupt för att kravla sig ur.
Klacken
sjöng ohämmat trots en ström av motgångar matchen igenom. Det är förväntat att Änglarna skall dominera ljudbilden på Rambergsvallen och så var fallet även idag trots att biljettförsäljningen gått trögare än tidigare år. I matchens slutskede märktes det tydligt att fokus låg på ett annan annat möte senare denna veckan och känslorna mot AIK gav supportrarna extra energi till att stötta laget trots tunga motgångar på plan.
Blicka framåt
är det nog många som vill göra efter ännu en tung förlust på bortaplan. Att motståndet heter AIK och besöker Gamla Ullevi redan på Torsdag gör det kanske lite lättare att ladda om batterierna och få upp motivationen igen. Med insatsen idag är det svårt att se att Änglarna skall kunna besegra serieledarna på vår egen hemmaborg. Men konstigare saker har hänt på Gamla Ullevi och bevisligen har Blåvitt en extra växel att lägga i när det gäller just antagonisterna från Solna. Många av spelarna i dagens trupp har aldrig upplevt stämningen som skapas när ärkerivalen besöker Göteborg och den försmak som levererades av supportrarna i slutskedet av matchen mot Häcken går inte att jämföra med det tryck som kommer bära fram spelarna på Gamla Ullevi. Det är upp till oss alla att ge vårt nybygge bästa möjliga förutsättningar att än en gång ta tre poäng mot Gnaget på vår hemmaplan.
Déjà vu
är känslan man får när det känns som man redan sett något inträffa och även om förutsättningarna är helt annorlunda är det nog många Blåvita som minns den bittra förlusten på Rambergsvallen 2017, dagen många supportrar förlorade sin tro på Jörgen Lennartsson. Även om matcherna påminner mycket om varandra så är efterspelet skilda världar. Poya Asbaghi talade i Lundhs podcast om hur mycket tålamod man kan ha i en storklubb av Blåvitts kaliber och hur lång tid processen skall ta innan saker och ting faller på sin plats. Att säga att vi är nära skulle vara att lura sig själv efter dagens resultat men att tro att vi aldrig kommer nå dit är omöjligt. För åren dom går men känslan består, vi SKALL tillbaka för vi är IFK.
