Sju tankar efter Dalkurd – IFK Göteborg 1-1 ”Skänker bort läge efter läge, mål efter mål”
Blåvitt åker till Gävle för att möta Dalkurd från Borlänge som bor i Uppsala. Speciellt möte för Poya Ashbagi som är från Uppsala och flyttade till Blåvitt från Gävle och har tränat Dalkurd. För Blåvitts del är det en match som laget går in i med delade känslor. Borta mot Norrköping i förra veckan gör Blåvitt en bra match sett över 90 minuter, men lyckas ändå tappa 1-0 till 1-2 på övertid. Mot Dalkurd gör Blåvitt tvärt om och gör en dålig match men lyckas rädda 1-1 mot slutet.
- Kvalitet. Det finns en viss balansgång i att slipa detaljer och fokusera på en större bild. När ett lag inte har ett grundspel är det kanske inte rätt att sitta och gnälla på detaljer. Men med det sagt betyder det inte att man får ignorera detaljerna. Tyvärr är känslan, framför allt inledningsvis, att Blåvitt gör just det. Att det ligger ett fokus på att arbeta på rätt sätt som gör att vi förlåter slarv i enskilda moment så länge arbetssättet är rätt. Det får inte slarvas så mycket i en match som kan betyda så mycket som den här gör. Med lite otur med resultaten kan Blåvitt vara bara några poäng ifrån kvalplats, och som vi såg med Helsingborg 2016 är jag väldigt tveksam till om ett lag med Blåvitts säsong i ryggen skulle klara ett kval. Det är för låg kvalitet på hörnor, i passningsspel, och i avslut.
- Beröm där beröm ska ges. Kritik där kritik ska ges. Jag tycker Poya gör många saker rätt. Efter Norrköpingsmatchen fick han beröm för hur taktiken har ändrats under året, där ändringar gjorts för att korrigera problem laget haft. Men fingertoppskänslan i laguttagningarna har inte varit den bästa hittills. Boo Wiklander som varit bra de matcher han spelat fick ge plats för André Calisir, och vi kan konstatera att Calisir gjorde en av sina sämre matcher för Blåvitt. Hans slarviga och lättlästa passningsspel gav Dalkurd farliga lägen matchen igenom.
- Beslutsfattande. Det är väl symptomatiskt för lag som går dåligt att besluten som tas sällan blir rätt. För Blåvitt är det i allra högsta grad så just nu. Än värre är väl felbesluten vaggar in spelarna i en falsk trygghet i och med att de genomförs på ett bra sätt. Typexemplet är Robin Söders ribbskott i första halvlek. Det blev farligt, det blev relativt bra, och känslan efter det läget blir lätt att det var en positiv situation för Blåvitt. Och då missar vi att skottet togs ur en väldigt svag vinkel, samtidigt som det fanns ett mycket bättre passningsalternativ in i banan. Ska vi se på det positivt så är ju skott på mål i alla fall bättre än inget, men sett till den stora bilden så är det ju nio gånger av tio bättre att passa än att skjuta där.
- Allvaret. Så som spelarna agerar just nu så undrar man om de inser allvaret i vad som håller på att att hända? Att det låser sig offensivt är en sak. Att laget skänker bort mål efter mål däremot är helt oförsvarligt och oförklarligt i det här läget. Tålamod är en sak, slarvet är en annan sak.
- Omotiverade beslut? Att ta ut Boo Wiklander och sätta in Calisir tycker jag som syntes ovan var ett väldigt underligt beslut inför matchen. Att byta in Affane när Blåvitts problem är att spelet går långsamt och vi inte lyckas ta oss in i straffområdet känns inte heller motiverat. Förvisso ordnade Affane fram straffen, men om vi ska vara ärliga mot oss var det mer en Dalkurdsmiss än något Blåvitt gjorde bra. Hade Dlkurdsspelaren inte tagit med hand hade bollen ändå bara gått till en Dalkurdsback. Att sedan peta Emil och låta Giorgi slå straffen kändes också väldigt underligt. Jag gillar Giorgi, inget snack om det, men han har inte rosat marknaden de senaste matcherna, och hans fasta har (trots rötmålet mot Östersund) varit väldigt svaga. Känns konstigt att peta ordinarie straffskytt och sätta in en formsvag spelare där istället i det läget Blåvitt befinner sig i just nu. Nu gick straffen hem ändå, men beslutet går ändå att ifrågasätta.
- Luftspelet. Dalkurds första hörna visar på ett tydligt sätt Blåvitts problem på fasta situationer. Det är en hörna som går nästan rakt på mål, men likväl faller ansvaret att rensa bort bollen på en mittback och inte på målvakten som står en meter bort.
- Vart blickar vi? Efter segern mot Östersund, och mot slutet av matchen mot Norrköping (innan vändningen) kändes det som om Blåvitt kunde börja titta uppåt i tabellen. Nu när man misslyckats med att slå ett krislag på nedflyttningsplats så är känslan att Blåvitt kanske är nästa krislag i nedflyttningsstriden. En snabb titt på spelschemat framöver bådar inte heller väl. Om inte laget rycker upp sig rejält snart så är risken stor att det kommer bli en alldeles för spännande höst.