Djurgården - IFK Göteborg1 - 1
Sju tankar efter Djurgårdens IF-IFK Göteborg (1-1) "Den främsta anledning till mitt missnöje är hur matchbilden såg ut"
IFK Göteborg begav sig till Tele2 arena med förhoppning om att ta sin första seger mot Djurgården sedan 2011, så blev det inte. Däremot en spelmässigt okej insats mot ett lag som i alla fall på pappret är bra mycket bättre än Blåvitt.
1. Den långsiktiga strategin.
Denna punkt fanns med efter matchen mot BP förra veckan. Det som skrevs där kan användas som stöttepelare mot denna tanke.
Jonas Bager värvades in som meriterad profilvärvning, han har tidigare spelat det klassiska ligaspelet höst-vår. Det kan självklart ta tid att komma i matchform. Problemet är att Jonas Bager inte synts på en träning sedan matchen mot VSK. Skador sker och kommer alltid att fortsätta att ske, men långsiktigt är det inte möjligt att IFK Göteborg värvar spelare som konstant ska skada sig.
Istället står vi nu med tre alternativ som mittbackar. En före detta defensiv mittfältare, en vänsterback och ytterligare en defensiv mittfältare. August Erlingmark värvades som mittback, men hamnade på bänken. Det finns belägg för att Oscar Wendt ska gå före August Erlingmark, men då undrar jag varför han värvades? Wendt har funnits i truppen i tre år, men först nu efter att klubben sålt Sebastian Hausner ska Wendt spelas som mittback.
Slutligen vill jag lyfta ett stort frågetecken kring det ständiga frågetecknet, Anders Trondsen. En spelare som denna säsong fått ett lyft och närmat sig den spelare Blåvitt förväntat sig. Det finns dock ett problem. Anders Trondsen har fler röda kort i IFK Göteborg än hela matcher. 3-0 i statistiken. Det är bisarrt och långsiktigt en omöjlighet att ha en sådan spelare.
2. Kolbeinn Thordarson bäst på plan, igen.
Den hårdföre mittfältaren från Kopavogur har växt ut till en rejäl nyckelspelare under säsongens gång. I min bok var han den enda som klarade sig undan med godkänt senast och var även en av de bättre mot Västerås. Det är ett kvitto på bra scouting, återigen.
Skulle Kolbeinn bibehålla den fina formen resten av säsongen är inte en transfer i vinter alls otänkbart.
3.Kolbeinn Thordarson avstängd, igen.
Den svåra frågan vad gäller laguttagning till helgen blir att ersätta Kolbeinn. Tyvärr finns ingen med liknande spelstil på bänken, utan istället får firma Björklund/Billborn vända sig mot Adam Carlen (?). En väldig nedgradering trots ett par fina matcher av Carlen på senaste.
4. En frisk fläkt signerad KK.
Det var i torsdags respektive fredags David Kruse och Jakob Karlström presenterades för IFK Göteborg. Bägge i hopp om att få speltid. Ett hopp som besvarades inom någon dag. Trots endast en matchförberedande träning slängdes bägge två in i hetluften, minst sagt.
Den 2 meter långa norrmannen som så sent som förra veckan stod i Europa League-kval för Molde gjorde en trygg och stabil insats. Karlström tog det han skulle och gav en trygghet till sitt lag. Stora utropstecknet var spelet med fötterna som verkligen imponerade.
David Kruse stod även han för en match som gav indikationer på stabilitet och nivå. Inte minst i sitt sätt att ta sig an matchen. Större delen av IFK Göteborgs trupp bemästrar inte det “enkla spelet", det vill säga att spela på 1-2 tillslag. Det gjorde Kruse galant. Extra minnesvärt förstås i uppbyggnaden till ledningsmålet där han väggspelade sig förbi två Djurgårdare.
Insatserna kommer säkerligen vara bortglömda inom någon månad eller två, men ändå kul att lyfta. Supporter-kollektivet är inte direkt bortskämda med bra insatser.
5. Ett decimerat Djurgården.
En bortamatch på Tele2 Arena är bland det svåraste tänkbara motståndet för IFK Göteborg. Laget har aldrig stått som segrare mot DIF på Tele2 Arena utan senast man åkte hem med tre poäng var 2011. Hade någon sagt att Blåvitt skulle ta 1 poäng hade jag varit nöjd. Jag är inte nöjd.
Den främsta anledningen till mitt missnöje är hur matchbilden såg ut. Hade en människa ovetande om tabelläget sett matchen hade nog hen lagt sina pengar på att Blåvitt låg tvåa i Allsvenskan, inte tvärtom. I mina ögon är Djurgården sämre igår än vad VSK & BP var på Gamla Ullevi. Någonstans är det då för dåligt att inte ta tre poäng.
6. Konsten att stänga en match.
De bästa lagen i världen brukar klara att utmanövrera en forcering. Ibland till och med så mycket att merparten missat att forceringen ens ägt rum. IFK Göteborg är inte ett av de bästa lagen i världen. Inte ett av de sämsta heller. Däremot tror jag att få lag har så förtvivlat svårt att stänga en match.
Det var visserligen positivt att man inte “parkerade bussen” a la BP så fort 1-0 kom. Samtidigt var det som att de blåvita trodde att en kraftsamling skulle utebli. I ärlighetens namn var det ingen vidare press Djurgården satte in, men det räckte. Igen. Kanske skulle någon tagit Kosugi innan inlägget slogs. Kanske skulle Gustav Svensson & Oscar Wendt vunnit duellen med Adam Ståhl. Kanske skulle August Erlingmark kommit in på plan i slutskedet. De är frågor utan svar, däremot måste frågan på hur man stänger en match besvaras, genast.
7. Ett fall framåt.
Trots utebliven seger finns det en del ljusglimtar att ta med sig. Försvarsspelet över hela plan fungerade mycket bättre. Inte minst i presspelet där laget under en period vann varenda boll. Dessutom satt backlinjen ihop mycket bättre än senast. Ett sätt att spela som snarare handlar om att vinna än att imponera. Något de flesta troligen kan leva med i detta prekära läge.
Nu väntar en fruktansvärt viktig match på lördag. Senaste åren har det skett alldeles för ofta att jag skrivit ordet “måstematch”, men om något är just det, så är det denna match. Så slut upp, ta er till Gamla Ullevi och sjung fram laget till 3 livsviktiga poäng.
