Sju Tankar efter Elfsborg – IFK Göteborg (2-0) ”Avslaget höstmörker”.

Årets sista bortamatch för Blåvitt som haft en resultatmässigt svag höst. Många supportrar hoppades på att laget skulle försöka ta avstamp inför nästa år med en fin prestation, men spelarna verkade mer sugna på konditionsträning runt Delsjön.

Spela av det
Historiskt sett har mötena med Elfsborg alltid varit lite viktigare för Boråsarna, men att Blåvitt skulle se såhär ointresserade ut förvånade ändå. Det kändes som om Blåvitt hellre tog ledigt några veckor nu och satsade på försäsongsträningen till nästa år. En del av mig förstår känslan, för när du sätter dig i bilen för att köra till Borås i mörkret efter en måndag på jobbet för att spela en betydelselös match i omgång 29 är det fan inte skoj. En annan del tycker att det borde vara roligare att vinna matcher än att bara spela av dem.
Taktisk miss?
Elfsborgs matchplan var ganska tydlig från start. Ligg lågt med försvaret, pressa bollhållare och hugg på varje chans som ges. Detta genomför Elfsborg väldigt bra, Blåvitt å andra sidan visar tydligt att det här är en avslagen tillställning som ska spelas av, och saknar en hel del rörelse i laget, men framför allt, jävlaranamat som krävs.

Flera gånger kan Elfsborg vinna boll genom att bryta ett svagt slaget pass där den tilltänkte mottagaren snällt står och väntar på bollen istället för att möta den.

Elfsborg spelade väldigt aggressivt och Blåvitt som vill vara ett spelskickligt lag hade kunnat utnyttja det genom att sätta fart på bollen och tvinga Elfsborg att springa sig trötta. Istället höll många spelare boll för länge, fastnade på en kant, spelade förutsägbart och på tok för dålig rörelse på både spelare och boll.

Att ha stort bollinnehav har två stora fördelar för laget med bollen. Det minskar tiden motståndarna kan göra mål, och det (kan) tvinga motståndarna att springa sig trötta.

Idag gav Blåvitt Elfsborg många chanser med sitt nonchalanta passningsspel (och lika nonchalanta mötande av pass) och lätt genom sitt långsamma spel Elfsborg spela aggressivt utan att trötta ut sig.
Stannar upp gång på gång!
Och det är inte bara att bollen rör sig långsamt när Blåvitt försöker bygga spel, Blåvitt saktar själva ner det ofta. När de Blåvita spelarna har lägen att vända spelet snabbt, eller får mycket ytor, så väljer de ofta att stanna upp spelet. Flera gånger tar sig Blåvitt förbi i mitten men istället för att ta ytan och kanske försöka få iväg ett skott kommer ett trött pass vidare ut till kanten där ett minst lika trött inlägg kommer på ett försvar som nu hunnit samla sig.

Det är inte unikt för den här matchen heller ska sägas, utan är troligtvis en stor anledning till att Blåvitt varit mållösa i många matcher i år.
Hjälp er själva hjälpa er
Något som präglat årets Allsvenska en del, speciellt för Blåvitt, och framför allt VAR har figurerat flitigt i diskussionen. Vi har vissa som mer eller mindre inte vill kritisera domarna för att de tror att domarkritik bara leder till att Allsvenskan inför VAR, vi har domare som vill införa VAR, och vi har folk som tycker att vi ska införa VAR för att domarna är för dåliga. Plus hundra andra olika åsikter.

Jag tycker det finns mycket med hur domarna agerar rent allmänt som de kan jobba med.

Ska på inget sätt säga att domarna var avgörande idag, men det går inte annat än att notera att de inte gör det så enkelt för sig själva heller.

Ta t ex incidenten där Aiesh och en Elfsborgsspelare får gult kort efter gruff. Jag är övertygad om att Kaspar Sjöberg hade kunnat undvika den situationen. Väldigt ofta i matcher där ett lag är väldigt taggade blir det ganska fysiskt spel. Och jag gillar fysiskt spel. Men det är en stor skillnad på fysiskt spel och farligt spel. Eller fult spel.

Nu är det här inget speciellt för just den här matchen, utan du ser samma tendenser i t ex Blåvitt-AIK eller ett Stockholmsderby, men domarna har en tendens att släppa farligt spel och fult spel när de ska ”höja nivån”. Och det leder till mycket frustration.

Det tillåts mycket mer tröjdragningar i ”rivalmöten” (även om det i just det här fallet mest är ena sidan som tycker det är ett rivalmöte…) och farligare satsningar. Om vi tar Aiesh situationen så börjar det med att Aiesh lägger bollen förbi sin försvarare och ska gå runt. Det är väldigt tydligt att försvararen direkt slänger upp sina armar i bröstet på Aiesh för att knuffa bort honom. Men det här småfula spelet tillåts i större utsträckning när domarna ska hålla ”hög” nivå. Men det blir ett inspel, där en av mittbackarna i Elfsborg vräker sig fram för att rensa bollen. Det är ett sträckt ben, med hela kroppsvikten bakom. Nu händer det inget av den satsningen, men vi vet också att OM en annan spelade också hade gått på den bollen så hade det kunnat innebära en allvarlig skada.

Genom att tillåta fler tröjdragningar och liknande när ”nivån ska höjas” skapar domarna irritation. Genom att tillåta farligare spel när ”nivån ska höjas” skapar domarna konflikter.

Så gör er själva en tjänst. Låt det inte eskalera. Säg till spelare som spelar farligt. (Och jag vet att det kommer sitta någon nu och tänka ”skyll inte förlusten på domarna”, och till dig vill jag citera mig själv, från tre stycken tidigare ” Ska på inget sätt säga att domarna var avgörande idag")
Vart fan är vi på väg egentligen?
Efter att Malmö var i Borås framfördes ganska kraftig kritik mot visitationen vid Borås Arena där flera kvinnor upplevde att visitationen var rakt av kränkande. Jag vet inte hur illa det var den gången, hur mycket av kritiken de ansvariga tog till sig, men jag kan säga som så pass mycket att det fan inte var tillräckligt. Jag kanske har varit på sittplats för mycket i år och missat att det här blivit vardag på ståplatsläktarna i Sverige, men när jag ser hur personalen ”känner så att de inte gömt något i BH:n” (det var den motiveringen som gavs till en av kvinnorna) så vill jag fan dra igång ett jävla upplopp. Är det så det ska vara att gå på fotboll 2019? På riktigt?
Vi stötar er i med och motgång
Alltså, att vara i Borås 20.30 en måndagkväll i Oktobermörkret är ju inget jag jublar över direkt, men vad gör vi inte för Blåvitt. Att beskåda ännu en mållös förlustmatch gör inte saken bättre. Men likväl fortsätter klacken. Som de gjort hela matchen. Med lite reservation för att många längst ut till vänster inte var helt nöjda med alla valen av ramsor.

Men mitt i allt så är det något vi kanske ändå ska försöka ta med oss. Jag vet att Poya ofta lyfter fram supportrarnas stöd i medgång och motgång som en av de sakerna som han tror kommer hjälpa Blåvitt ta tillbaka sin rätta plats på toppen, och jag tror han har rätt. Det är något fint med att trots 0-2, skitdåligt spel, kall jävla höst och ingemansland ändå sjunga på om hur vi älskar IFK Göteborg.
Mörk kväll.
Bortsett från resultatet i kvällens match var ju inte Malmös seger mot AIK något någon hade önskat sig. Ett oavgjort resultat där hade ju varit idealt. Till råga på allt (och det här vet jag är en opopulär åsikt) så gick Mjällby upp. Jag minns fan körningarna på landsvägar ner till Sölvesborg med fasa. Och det blir ju inte bättre av att laget inte ens spelar i Sölvesborg. De spelar inte heller i Mjällby. De spelar fan i Hällevik, omgivet av minkfarmar och en jävla husvagnscamping. Att laget spelar på gräs är fan det enda positiva, och helt ärligt är det mer ett underbetyg till Allsvenskan än något som gör Mjällby sexiga.

Okej, jag är lite väl bitter, men bortamatcher i Hällevik på en mörk arena för att strömmen helt enkelt inte fungerar är inget jag ser fram emot direkt.