Sju tankar efter Elfsborg – IFK Göteborg (3–1) ”Supporterlivet bygger på tro och hopp, och Blåvitt har ännu en gång berövat sina supportrar på det redan i mitten av maj"
Två lag som båda siktade högre upp i tabellen, men nu står på bara elva poäng på åtta matcher drabbar samman på Borås Arena. Traditionsenligt så viker Blåvitt ner sig och Elfsborg kan relativt bekvämt vinna med 3-1.
1. Inmarscher
Det känns som om det gick lite av en inmarschlåts-trend någonstans runt 2010. Snart Skiner Poseidon togs fram lagom till att Blåvitt flyttade tillbaka till Gamla Ullevi 2009, och om jag inte minns fel så tog man i Borås fram ”Stå upp för Elfsborg” 2012. Malmö tog väl även de fram en ny inmarschlåt i samma veva, och några andra lag hängde på. Visst, många lag hade någon form av sång de spelade när spelarna gick in, och Blåvitt brukade ju gå in till "Heja Blåvitt" tidigare, men konceptet med en inmarschåt som hela publiken ska sjunga med i känns som om det kom där någonstans. Stockholmslagen var lite före på den fronten får man erkänna. Jag förstår att många nog kommer tycka jag är partisk här, och jag förstår att många kanske tycker att Snart Skiner Poseidon är överskattad men den låter är fan undantaget som bekräftar regeln. Den där inmarschtrenden har gjort mer skada än nytta. För fan vad många riktigt usla inmarschlåtar det finns.
2. Generationsväxling
Något jag noterat under året är att den blåvita läktaren gått igenom lite av en generationsväxling. Oklart vad det är som orsakat det, men t ex fyrverkeripjäsen som kastades in mot Varberg kom enligt ihärdiga rykten från någon typ 14-åring inte knuten till någon läktargruppering. Det har även flugit in flaskor och öl under i princip varje hemmamatch hittills i år. Mot Djurgården var det, enligt ryktet, några defekta bengaler som feltände och i paniken kastade brännaren ner bengalen på nedre stå.
Idag stoppades spelet två gånger bara i första halvlek. Först när en Elfsborgsbanderoll eldades, sedan vid en Elfsborgshörna när det kastades in skit mot hörnläggaren. Något som verkar ha blivit regel snarare än undantag. I andra halvlek blir det samma sak en gång till.
Kanske är det pandemin som gjort att för många av de äldre tagit ett steg tillbaka samtidigt som för många yngre kommit fram. Jag vet inte riktigt vad som hände, men uppenbart är att det kommit fram en ny generation som inte lärt sig tillräckligt av den äldre generationen.
SLUTA VARA GAISUNGAR! Vi har äntligen fått lite jävla ordning på ”tillståndstrappan” och nu ska ni kasta bort allt?
3. Tre slumpmål är inte slump
Det går att peka på målen Blåvitt släpper in och kalla det slump. Men Blåvitt har släppt in många sådana mål i år, och tre idag. Det är inte slump när det sker tre gånger på 50 minuter. Tvärt om skulle jag vilja säga att 1-0 är typexemplet på varför Blåvitt förlorar den här matchen och Elfsborg vinner den. Calle Johansson stoppar förstaläget och känner sig nöjd med sin insats. Han bröt inspelet, han har gjort sitt jobb, allt är frid och fröjd. Per Frick däremot, fångar balansen, slänger sig fram mot bollen och petar in den trots att Calle Johansson ”vann” duellen i läget innan.
Jag tycker den sekvensen är så extremt talande för Blåvitt. Speciellt mot Elfsborg. Inte bara den här matchen, utan i flera år. Spelare gör ”sitt jobb” och sedan tittar de på när det blir andrabollar eller returer.
4. Vart är vi på väg?
Säsongen 2022 är i bästa fall över. I värsta fall blir det en lång ångestladdad höst. Med de målsättningar föreningen har, både vad gäller delmål och slutmål, så är det här ännu ett bortkastat år.
Ja, säsongen är inte över, det finns många poäng kvar att spela om, andra lag har också tappat många poäng. Spelar ingen jävla roll längre helt ärligt, för det finns nog ingen som håller på Blåvitt som på riktigt tror på det här. Det finns ingen som tror på någon vändning, på en sensationell slutspurt. Och väldigt mycket av en fotbollssäsong bygger, ur ett supporterperspektiv, på tro och hopp. Tro och hopp som ännu en jävla gång är borta i mitten av maj. Och det är inte bara tron och hoppet om resultat. Just nu är det väldigt svårt att frammana någon tro eller hopp om att det spelet vi spelar ska kunna leda till framtida resultat heller.
Att Blåvitt har några reduceringsmöjligheter sista kvarten spelar ingen roll. Att Blåvitt vinner bollinnehavet spelar ingen roll. För Elfsborg har 3-1. Det är för lite, det är för sent, och det ursäktar inget. Man kan peka på expevted goals. Man kan peka på bollinnehav. Man kan peka på slumpmål och otur. Det spelar ingen roll. Det är inte värt något.
Det går att säga att Elfsborg borta är en svår match, det är inte där vi ska vinna. Och det spelar inte heller någon roll, för Blåvitt vann inte matcherna man skulle vinna heller.
Du kan inte gärna gå till kronofogden och be dem makulera din skuld för januarihyran med motiveringen att du betalade marshyran i alla fall. Skulden finns kvar. Blåvitt förlorade hemma mot Kalmar och spelade 1–1 mot Varberg. Det finns en skuld att ta igen och den skulden kan vi bara ta igen i matcher "vi inte ska vinna".
Jag har stångat mig blodig om att säsongen 2014 var en usel säsong och att jag förstår varför Stahre sparkades trots en andraplats det året. För att säsongen dog i maj. Att Blåvitt tog 8 raka (eller vad det nu var) spelade ingen roll när Malmö redan säkrat seriesegern.
Så, vart är vi på väg?
Krasst sett är det redan nu dags att börja blicka mot 2023. (Det faktum att Blåvitt inte har en sportchef kan göra det lite svårt dock…). Vilket spelarmaterial ska vi ha då? Hur ska vi spela då? Börja bygg för det redan nu. Helt ärligt. Börja bygg nu. För om jag behöver sitta ännu en försäsong och höra att ”det tar tid att sätta ett nytt spelsystem” eller ”Det har varit många nya ansikten och det tar tid att komma in i det” ett år till så kommer jag gå bärsärk.
5. Oförlåtliga misstag
Alla gör misstag, men Blåvitt har en tendens att göra misstag som jag har väldigt väldigt svårt för. Att halka kan hända alla. Få felträff likaså. Men att göra misstag där det knappt finns något att vinna, men allt att förlora? Det gör mig heligt förbannad. Ett typexempel på det är i andra halvlek när Hosam Aiesh slår in en boll som nickas bort av Elfsborgsförsvaret. Då väljer Alexander Jallow att med ryggen mot straffområdet sparka bollen över huvudet på vinst och förlust, bara slå in den igen. Inte ta ner den, inte nicka till Aiesh. Han bara slår in bollen utan koll på var han har varken motståndare eller medspelare. Föga överraskande leder det givetvis till en omställning emot och sånär ett baklängesmål. Den typen av nonchallant slarv är i min värld helt oförlåtligt och hade jag varit tränare så hade Jallow inte fått starta igen i nästa match för den incidenten enkom. Och då har jag inte räknat med hans ”fint” där han ska klacka fram bollen men istället bara lägger en boll rakt ut till inspark. Och det är inte första gången han ger bort bollen helt utan anledning med just den ”finten”. Helt seriöst, gör han den igen hoppas jag blåvitt placerar om honom till bollkalle för P13.
6. Om du gör A bör du också göra B
Blåvitt vill vinna boll högt. Man har så kallade triggers för när laget ska pressa och när det ska falla. Fint så. Strax innan Blåvitts kvitteringsmål, när Elfsborg slarvar vid mittcirkeln, så vinner Blåvitt boll. Öppen gata mot Elfsborg mål. Det är fyra Elfsborgare som är först in i eget straffområde. Det är så extremt talande för väldigt mycket egentligen. För Elfsborg räcker det ofta idag med att sparka och springa ifrån framför allt Oscar Wendt, samtidigt som Blåvitt är så långsamma och omständlga i omställningarna att Elfsborg hinner samla hela försvaret innan vi kommer fram.
När det bolltappet, där Elfsborgs mittback som siste spelare tappar boll, i princip blir helt ofarligt för Elfsborg, då måste Blåvitt tänka om en hel del i hur man spelar. Inte bara att omställningarna är för långsamma och för dåliga, men vad är poängen med att ens lägga energi på att tvinga fram bolltapp i farliga lägen om vi ändå är för tröga för att omvandla det till något vettigt?
Och Blåvitt har rejäla problem med att spela ”konsekvent” i sitt spel. Man lägger upp för en sak, men väljer sedan att göra något annat. Du köper inte sprillans nya segel till din båt för att sedan gå för motor genom Göta kanal.
Hörnor som går nära mål behöver inte vara dåliga, men om du slår en hörna som landar ca 2 meter från mållinjen så måste du störa målvakten på något sätt. Blåvitt gör inte det. Blåvitt slår på Calle Johansson och hoppas att han ska vinna en höjdduell mot 240 cm Rönnäng som får ta med händerna. Och så gör Blåvitt gång på gång.
7. Yakob
Jag har fått lära mig att man ska avsluta med något positivt, så jag avslutar med att säga att jag tycker Kevin Yakob var bra. Att han sedan har utgående kontrakt och antagligen inte vill förlänga eftersom han varit tokpetad trots att han alltid varit bra när han kommit in är inte lika bra, men det var roligt att Kevin Yakob spelade bra idag. Nästa år kan vi se honom göra mål på Blåvitt för ett annat lag och visst kommer det bli skoj!
Okej, Kevin valde också att dra en frispark från typ 40 meter i en 45-gradersvinkel 40 meter över mål, med det kan vi ha överseende med tänker jag.
