Sju Tankar efter Elfsborgs - IFK Göteborg (3-1) “Vad är kontinuitet?”
Blåvitt står för absolut noll överraskningar borta i Borås och blir planenligt överkörda på plastmattan ute i Göteborgs förorter. Här kommer sju tankar.
1. Professionalism?
När Jens Askou kom till Blåvitt sade han i en intervju något i stil med att han blev överraskad över hur låg profesionalism det var på mycket runt a-laget i Blåvitt. Kanske inte bästa sättet att skaffa sig vänner på, men jag som hade varit på några träningar tyckte mig ändå kunna se ett visst mönster och förstå vad som åsyftades och även se hur det återspeglade sig i matcherna.
Det vi som supportrar ofta vill kalla att spelarna visar för lite hjärta.
Det har beskrivits på olika sätt av olika personer och med olika ord, men jag vill tro att det kokar ner till samma sak. Hur vi agerar på träningar reflekterar vad som händer på planen. Och på träningarna är den ingen som sparkar sin medspelare över smalbenet. På träningarna är det ingen som slänger sig fram för att vara först på det där inspelet.
När gamla spelare pratar om hur det var på 80 och 90 talet när Blåvitt var som bäst så beskriver de ofta en miljö där det var tuffare på träningarna än när det var match. Jag tror att det säger en del.
Jag tror det är därför Blåvitt ofta ser överraskade ut när motståndarna trycker till. För det är något Blåvitt bara upplever under matcherna nu för tiden.
2. Vad är kontinuitet?
Det snackas ofta om kontinuitet. Framför allt de senaste åren har det snackats om att vi måste sluta jaga kortsiktiga resultat och börja jobba mot en långsiktig plan. Och när Ola Larsson anställdes så pratade han om hur han jobbade med en slags spelbok som beskrev hur Blåvitt skulle jobba långsiktigt. Han beskrev att Blåvitt inte skulle vara så beroende av vilken tränare man hade utan att det skulle finnas en mall för hur Blåvitt vill spela och att tränarna skulle rekryteras efter den mallen.
När Sparta Prag nu i sommar går och köper loss Jens Askou och även Sindre Tjelmeland väljer att säga upp sig så tar Blåvitt in Stefan Billborno ch Joachim Björklund. Ola Larsson har jobbat med dem förr och det heter att de är väl bekanta med vad Blåvitt vill göra, så det ska gå enkelt för dem att komma in och bygga vidare på det Jens och Sindre gjort.
Så blev inte fallet.
Det syns väldigt lite av det Jens och Sindre byggde upp faktiskt. Framför allt är presspelet helt bortblåst.
Det här var inte vad jag väntade mig när Ola pratade om sin Playbook våren 2023.
En helt annan tanke på ämnet kontinuitet. Vi lånar in en anfallare när det är 11 matcher kvar av säsongen. Vi säger att vi måste sluta tänka “vi ska vara bra nu” och börja jobba för att vara bra imorgon. Vad är då poängen med den anfallaren? Hur jobbar man långsiktigt med ett lån? Visst för att vi har köpoption, men för att den ska aktiveras måste han ju vara bra nu. Och är han inte bra nu, så står vi där på ruta ett igen till vintern (dvs SEN i kontrast till NU) och värvar en ny anfallare som inte förväntas vara bra SEN (Fast då, NU). Är det kontinuitet?
När vi också pratar om kontinuitet så är det inte utan att man ändå måste dra paralleller till Elfsborg. Kommer ni ihåg 2018 när Blåvitt anställde Poya Asbaghi och Elfsborg Jimmy Thelin. Vi Blåvita vill ofta minnas hur dåliga Blåvitt var, men Elfsborg slutade faktiskt bakom oss både 2018 och 2019, drogs med större ekonomiska problem, och ryktades vilja sparka Thelin. Till sist vände det och Elfsborg har varit ett topplag sedan dess samtidigt som Blåvitt sparkade Asbaghi och tog in Roland Nilsson för att få ordning på skutan…
Men en än mer relevant paralell är ju att Elfsborg och Blåvitt bytte tränare i somras också. Thelin valde precis som Askou att ta ett jobb utomlands. Den stora skillnaden blev dels att Thelin inte bara sade upp sig utan det föregicks av en dialog där Elfsborg hade tid att börja leta ersättare. De tog in en ersättare i god tid som tog det Thelin byggt upp och byggde vidare på det.
3. Korrigeringar?
Något som stör enormt just nu är att Blåvitt inte riktigt verkar vilja korrigera. Nog för att man inte får till sitt egna spel så som man vill, men man verkar också helt oförmögna att anpassa sig efter vad som sker på plan. Vi ser hur motståndarna utnyttjar svagheter i vårt lag, men väljer att inte göra något åt det. Idag är det tydligt att Elfsborg anfaller med en spelare som drar ut ytterback mot sidlinjen, och sedan kommer en annan spelare och löper in i ytan mellan Blåvitts ytterback och mittback. Det gör Elfsborg matchen igenom och når stora framgångar med. Och Blåvitt korrigerar aldrig för det, vilket är minst sagt märkligt.
4. Spåkulan: Ursäkterna
Något som är rätt frustrerande är att vi kan se lite i vår kristallkula hur ursäkter kommer se ut långt i förväg. Vi ser vart vägen vi går leder och vi vet hur Blåvitt gillar sina ursäkter.
Man visste så fort Billborn togs in att det skulle heta att han behöver tid för att sätta sitt spel, skit samma att det också hette att han visste vad Blåvitt ville göra och att övergången skulle bli smidig.
Du visste redan när Bager missade de första matcherna att det skulle heta nära han väl började spela att “det tar tid att sätta en ny backlinje”.
Jag vågar ta gift på att Blåvitt efter en dålig start på säsongen 2025 kommer säga att “Vi tvingades byta ut hela backlinjen och målvakten under vintern och det tar tid att spela ihop en backlinje”.
5. Ekonomisk arbetsro
På tal om långsiktighet och ursäkter så har man rätt många ur nu gång på gång hamnat i en situation där Blåvitt dels spelar många matcher utan spelare i vissa positioner, och när vi väl tar in spelare i de positionerna så heter det att de behöver tid för att komma in i det.
Eller såhär. Blåvitt behöver en anfallare. Men Blåvitt är där Blåvitt är i näringskedjan så Blåvitt måste vänta ut rätt anfallare. Blåvitt spelar av sommaren matcher. Transferfönstret börjar närma sig stängning och Blåvitt jagar fortfarande anfallare. Det nya tränarparet har nu gjort en tredjedels säsong utan anfallare i truppen och resultaten har uteblivit. Pressen är hård på laget och man har satt sig i en situation där vi behöver ha in något som kan gå in och prestera NU, men kvar på hyllan finns bara det där skadade godset som ingen annan tog.
Jag hade någonstans hoppats att försäljningen av Malick Yalcoye skulle gjort att Blåvitt hade råd att värva proaktivt, men vi står fortfarande här och håller i plånboken som en obeslutsam tiggare.
Tidigare nämnde jag hur Elfsborg hanterade sitt tränarbyte och liknande kan man egentligen säga om spelare. Men låt oss istället jämföra med t ex Djurgården som värvar ersättare till sin målvakt innan de släpper målvakten. Eller för den saken Malmö, som varit ett föredöme där i flera år. Framför allt när det kommer till deras ytterbackar har de varit sanslöst duktiga på att ligga steget före. När Albornoz är på väg bort (för argumentet blundar vi för alla etiska frågor gällande honom) så värvar man in Tinnerholm ett fönster innan man säljer Albornoz. När Tinnerholm börjar dra till sig intresse så värvar man in Eric Larsson ett fönster innan Tinnerholm lämnar. Man har ersättaren i laget, man ger honom lite minuter och matcher här och var, och sedan är han redo att ta över.
Blåvitt säljer Sebastian Hausner och tar in en Jonas Bager som inleder med att vara skadad.
Vad är poängen med att ha “Håll käften pengar” om vi ändå ska stå med den jävla tiggarmössan i handen?
6. Frågor som behöver svar
Vilket leder till frågan. Varför? Varför står Blåvitt här och ser ut som en obeslutsam tiggare trots att vi nyss avslutat föreningens största försäljning någonsin? Få har väl undgått att notera hur Blåvitt skulle värvat en cypriot som ska vara ung och lovande, Ola Larsson har glatt sagt att det var klart till GP, och sedan gick affären i kras och den cypriotiska klubben skriver ett argt öppet brev om hur oprofessionella Blåvitt är.
Utan att säga något om ifall det var en bra övergång eller inte så behöver IFK Göteborg medlemmar faktiskt svar om vad som hänt där.
Att en klubb uttrycker sig så om Blåvitt är ändå anmärkningsvärt och det riskerar att svärta ner Blåvitt (om det inte redan gjort det…). Med tanke på hur mycket konstigt som händer runt Blåvitt just nu med tränare som säger upp sig, klubbar som hellre säljer till Sirius än Blåvitt, och klubbar som skriver offentliga brev om hur oproffesionella Blåvitt är så kan man ändå känna att vi medlemmar behöver ha lite mer insyn i vad som faktiskt sker i och runt IFK Göteborg.
7. Ljus i mörkret?
Det var flera spelare i Blåvitt som gjorde riktigt svaga matcher idag. Framför allt nyförvärven imponerade inte alls där Jonas Bager och David Kruse kanske var sämst på plan i ett överlag väldigt dåligt Blåvitt.
Men det tar också tid att komma in i ett nytt lag, så vi kan ju hoppas att de nya spelarna kan spela in sig lite i laget nu i de matcherna där vi ändå inte förväntas ta så många poäng. Så är de förhoppningsvis i form sedan till matcher där Blåvitt själva tror de har en chans (för det var rätt tydligt att Blåvitt INTE trodde på det idag…).
Om nu den här typen av matcher ger något då. Det känns ju inte helt otänkbart att den här insatsen snarare drar ner spelarna än bygger upp dem…
Veckans gaisare!
Elfsborg har delat upp bortasektionen i två delar, en ståplats och en sittplats. Man har även börjat jobba med dynamisk prissättning och sittplatsläktaren mot Blåvitt blir således rätt dyr. Dels för att det är sittplats, dels för att det är låtsasderby. (Det går att kritisera Blåvitt för att vår bortasektion inte har tillräckligt med kapacitet så vid stora bortaföljen måste vi också sälja sittplatser för att kunna erbjuda bortalagen de där 10% som de har rätt till, men det är tyvärr inte en fråga IFK Göteborg kan påverka. Elfsborg är ytterst ansvariga för att de gjort om sin bortaståplats till sittplats.)
Sen när det väl blir match så väljer man att öppna upp och göra om sittplats till ståplats, så att hälften av de på plats betalat nästan dubbla priset för samma jävla biljetter. Riktigt Gaisigt Elfsborg. Riktigt Gaisigt.
