Sju tankar efter Häcken – IFK Göteborg (3-2) ”Det här kan bli mörkt. Riktigt mörkt”
IFK Göteborg följer upp en riktigt blek insats mot Varberg med marginellt bättre insats mot Häcken och för tredje gången på fyra år så börjar nedflyttningsstrecket komma oroväckande för föreningen som lever i en egen verklighet där man är ett Allsvenskt topplag.
1. Gör du A så måste du göra B
Något av det allra smärtsammaste med att se Blåvitt spela fotboll är hur ofta laget spelar inkonsekvent. Det här är en följetong som har varit med väldigt länge nu och det är helt bortom mig hur man trots tre olika tränare fortfarande inte åtgärdat det.
Idag ser vi tidigt hur den Blåvita backlinjen väntar in att Häcken ska lyfta sitt lag för att tvinga fram ytor för Blåvitt att spela sig igenom. Det är ju en ganska rimlig taktik. Rätt grundläggande rent av. Spelare X tar yta 1 för att öppna upp yta 2 för spelare Y. Problemet för Blåvitt är att man nästan varje gång blir helt tagna på sängen av att motståndarna gör det man bjuder in motståndarna till att göra. Det finns ingen spelare Y på yta 2 och det blir panik i backlinjen, som mer än lovligt ofta sparkar bort bollen till motståndarna.
Det här är egentligen grundläggande saker i att spela fotboll och det både överraskar och smärtar att se att Blåvitt inte klarar av att hantera det bättre än såhär.
2. Ett skepp med väldigt slitna segel
Blåvitt visar gång på gång att man har väldigt svårt att få styrfart på skutan trots vind i seglen. Tidigt 1-0 borde lösa några knutar, men alla som följt Blåvitt ett tag nu vet att det inte räcker långt. Spelet är ängsligt och när Blåvitt har möjlighet att dra ifrån till 2-0 så avslutar Aiesh rakt på målvakt. Bara minuterna senare står det istället 1-1 efter att debutanten Vilar olyckligt styrt ett inlägg rakt i pannan på en Häckenspelare.
Det är som om Blåvitts segel har stora revor i. Det räcker inte med medvind för att skutan ska få fart. Och så fort vinden vänder så tar strömmen ett starkt tag om skeppet.
3. Harmoni?
I en intervju efter matchen säger Mikael Stahre att ” Vi måste få en enad känsla taktiskt i hela gruppen”. Ett citat som många snappat upp och som låter väldigt underligt vid en första anblick. Men jag undrar om inte det är huvudet på spiken för vad som är fel i Blåvitt.
Det har känts länge som om att spelarna inte drar åt samma håll, de går på samma bollar, de har inget förtroende för varandra.
Något jag reagerade på när jag var uppe på träningen på KG inför matchen mot Malmö var hur extremt uppdelad truppen var. Under uppvärmningen så kör man tre kvadrater. Nu behöver jag inte sitta och räkna vilka som var i vilka kvadrater, men vi kan väl säga såhär. Fikaligan var i en kvadrat och utifrån hur de andra såg ut så kändes laget rätt segregerat. Till råga på allt så skulle två spelare från varje kvadrat byta kvadrat och en spelare ropade ”Men jag vill inte spela med dem”. Där och då viftade jag bort det som en del av jargonen. Lite hälsosamt skitsnack mellan lagkamrater. Men när man sett laget mot både Varberg och Häcken så undrar jag om det inte var ett uppriktigt påstående.
För det känns ofta som om spelarna i IFK Göteborg inte tycker om varandra. Inte bara det där klassiska ”vinnarskallar” som kommer ihop sig när det hettar till. Det här känns tyvärr som ett lag där många spelare inte vill spela med varandra. Och det är riktigt oroväckande.
4. Vad gör laget i paus egentligen?
Mot Varberg så förklarar både Stahre och Berg att spelet är för dåligt i första halvlek. Blåvitt kommer ut och släpper omgående in ett till mål.
Mot Häcken så kan man via TV bilderna se hur Stahre står och skäller på laget i omklädningsrummet. Och man går omgående ut släpper in ett mål.
Vad är det man gör i paus som gör att laget gång på gång kommer ut och släpper in mål snarare än att komma med ny energi? Det känns alldeles extra frustrerande i och med att man vet att när situationen är den omvända, att Blåvitt har gjort en bra första halvlek och har matchen, så kommer motståndarna ALLTID ut med energi, lite taktiska förändringar och tar sig tillbaka in i matchen.
Vad är det som händer egentligen? Får spelare som inte gillar varandra sitta för nära varandra eller vad?
5. Hur kan det låsa sig så?
När Blåvitt går för kvitteringen i slutet av matchen så blir det att Häcken backar hem och Blåvitt måttar bollar mot straffområdet. Inget fel i sig, det blir lätt så och Blåvitt har ändå många spelare som är starka på huvudet. Det räcker med att en boll dimper ner på ”fel” ställe, och så kan det bli farligt.
Men återigen så är känslan att Blåvitt inte ger sig själva förutsättningar att lyckas. Häcken sjunker hem och står med egna laget på egen planhalva. Blåvitt har 20-30 meter yta framför backlinjen att gå upp på, men likväl så väljer man att slå långbollar från strax utanför eget straffområde.
Kom igen liksom. Ta ytan. Det tar inte många sekunder och slå en boll som faktiskt går fram! Det här är inte kärnfysik.
6. Det här kan bli mörkt. Riktigt mörkt
Känslan just nu är att Blåvitt är ett lag inte bara i spillror, utan den stoft du får om du krossar spillror ytterligare fem gånger. Nu är det inte många poäng ner till kvalstrecket, och helt ärligt så tror jag att Örebro kommer klättra rätt ordentligt under hösten. De spelar bättre än deras tabellplacering visar.
Jag var inte orolig vare sig 2018 eller 2020, för då kändes det ändå som om Blåvitt gjorde rätt saker. Laget drog åt samma håll, det fanns en tanke om hur man skulle spela. Laget vann kanske inte så mycket, men man var svårslaget och motståndarna tvingades jobba hårt för att ta poäng av Blåvitt.
Men nu känns det verkligen inte så. Tränaren är ganska öppen med att laget inte drar åt samma håll. Spelet ser förfärligt ut och det är oroväckande lätt för lag som Varberg, Mjällby, Degerfors m.fl. att helt stänga ner Blåvitts spel. Av Blåvitts fjuttiga fyra segrar i årets Allsvenska så har två kommit mot Mjällby och Östersund, och båda de segrarna satt långt inne. De andra två segrarna kom mot Malmö och AIK, och det känns inte som om det här laget slår dem två gånger på en säsong. Lagen nedanför börjar närma sig och Blåvitt har usel form just nu. Det måste vända väldigt snart, annars kommer det här bli ett väldigt mörkt år. Och det känns inte riktigt som om föreningen kan acceptera den verkligheten. Spelare pratar fortfarande om att de vill upp i tabellen. Ledningen säger inget alls.
7. Blåvitt måste börja göra det som är bäst för Blåvitt
Att IFK Göteborg hamnat där vi är har såklart många förklaringar. Det går att peka på en svag ekonomi, men i slutändan så går det inte att komma ifrån att IFK Göteborg, trots att intäkterna minskat jämfört med övriga storlag, fortfarande är ett lag på övre halvan ekonomiskt. Det är inte så att Varberg, Halmstad, Kalmar, Sirius, Häcken, eller Elfsborg omsätter mer pengar än Blåvitt. Men de klarar av att göra bättre saker av de pengarna.
Men en annan faktor, som vi var inne på lite i det senaste avsnittet av ”Blåvittdiskussion”, är att IFK Göteborg måste börja göra det som är bäst för IFK Göteborg. I TID.
Förstå mig rätt. IFK Göteborg är ett bättre lag med Marcus Berg än utan Marcus Berg. Men IFK Göteborg var ett ganska dåligt lag i flera år i väntan på Marcus Berg. Inför 2020 stod IFK Göteborg med 50 saftiga Benjamin Nygrenmiljoner (nu gick det såklart mycket av de pengarna till att fylla hål i verksamheten, men ni förstår poängen). Likväl gick IFK Göteborg in i säsongen utan anfallare. Det är fler än en fågel som viskat att det blev så i och med att Marcus Berg valde att ta ett år till i Ryssland istället för att flytta hem i och med att EM sköts upp.
Att Marcus gör det valet är förståeligt. Det är inte det som är problemet.
Att IFK Göteborg står utan anfallare och byxorna nere när transferfönstret stänger är problemet. Och det har inte bara varit så en gång. Vi vet hur många gånger både den ena och den andra skulle flytta hem. Hur många gånger snackade inte Mikael Antonsson om att flytta hem för att sedan förlänga med Köpenhamn för att ta ett exempel längre bak i tiden.
Problemet är inte att spelarna tar de beslut som är bäst för deras karriärer och ekonomiska situation. Problemet är att IFK Göteborg står handfallna och blir ett sämre lag.
När nu Marcus Berg väl flyttade hem så flyttade han hem till en jävla karusell. En karusell som startade mycket på grund av att IFK Göteborg 2020 inte kunde göra mål för att det inte fanns en anfallare i laget.