Halmstads BK - IFK Göteborg1 - 0
Sju tankar efter Halmstads BK - IFK Göteborg (1-0) "Jag hade blivit mindre arg om han skickat ner bollen i Nissan"
Dagen efter den jobbiga förlusten finns nu sju tankar om matchen i Halmstad, om avsaknaden av en anfallare, usla straffar och att spela sin motståndare rätt i händerna.
1. Mål förändrar matcher
För att citera en före detta förbundskapten, “Mål förändrar matcher”. Matchen mot Halmstad var ett tydligt exempel på detta. Det finns två lag i Allsvenskan som är bekväma med att backa hem i 90 minuter och bara försvara ett resultat och Halmstad är ett av dem. Deras främsta styrka som lag ligger i det kollektiva låga försvarsspelet och en sån som Andreas Johansson måste ha gnuggat händerna när han insåg att han skulle slippa springa i djupled så länge resultatet stod sig. Halmstad har dessutom två ytterbackar som gillar att följa med i offensiven, vilket i normala fall hade öppnat en hel del ytor bakom dem. Istället får de stå lågt och vänta på möjligheten att kontra.
Gör man som Blåvitt och skänker bort en 1-0 ledning redan efter 2 minuter på Örjans vall spelar man Halmstad rätt i händerna. HBK har inga problem med att ge bollen till Blåvitt och säga “Här ta den och gör vad ni vill, vi står kvar här”. Matchbilden såg liknande ut när Halmstad mötte Malmö i cupsemifinalen, det tog till den 53:e minuten innan MFF fick hål på Halmstad, ett MFF som (tyvärr) visat sig vara väldigt bra offensivt i år. Den stora skillnaden på dessa matcher är att Blåvitt saknar verktygen för att luckra upp ett försvar med 11 spelare i eget straffområde och då är det inte konstigt att man förlorar denna typ av match mot denna typ av lag.
2. Expected goals säger inte allt
Att prata om xG har blivit mer och mer populärt på senare år bland både experter och oss supportrar. Efter matchen igår ser man att Blåvitt landar på 1,63 i xG samtidigt som Halmstad lyckas skrapa ihop 0,93 trots att Blåvitt haft nästan 80% i bollinnehav. Blåvitts xG blir dessutom något dopat av straffen som Mucolli bränner vilket innebär att Halmstad nog i själva verket bör ha ett högre värde än Blåvitt. Jag har sett många som använder detta för att peka på hur dåliga Blåvitt var offensivt trots det stora spelmässiga övertaget. Det är visserligen sant att Blåvitt skapar för lite sett till sitt övertag, men det man inte tänker på är att anledningen till att Halmstad får ett relativt högt xG är att de chanser och halvchanser de får automatiskt blir farliga eftersom hela Blåvitts lag är parkerat kring offensivt straffområde. Egentligen har Halmstad bara en farlig chans utöver målet och det är ett friläge (en målchans som på egen hand genererar ett väldigt högt xG) som uppstår av just den anledningen. Ser man till Blåvitts förhållandevis låga xG (återigen, straffen borträknad) så beror det till stor del på att många av de chanser som Blåvitt skapar består av distansskott, som generellt genererar ett lågt xG. Att det är den typen av avslut som leder till Blåvitts främsta chanser till är ingen slump utan en direkt konsekvens av hur HBK försvarar sig. Det är knappast en nyhet att det är svårt att skapa chanser på ett lag som parkerar bussen, speciellt chanser som genererar högt xG. Jag försöker inte försvara Blåvitt efter denna matchen, det är fortfarande för dåligt offensivt och det saknas en väldigt viktig pusselbit som jag kommer till senare för att man ska kunna hota Halmstad på riktigt. Jag vill bara belysa att när man tittar på xG som statistik och drar slutsatser från det så måste man sätta siffrorna i sitt sammanhang för att det ska ge en rättvis bild.
3. Den eviga avsaknaden av en nia
Är det någon som minns förra säsongen? Blåvitt gick in i säsongen med en skadad Marcus Berg, en skadebenägen Suleiman Abdullahi och en oprövad Linus Carlstrand som forwardsalternativ. Spola fram ett år och byt ut Marcus Berg mot Laurs Skjellerup så är situationen identisk. På grund av hans skadefyllda försäsong har han inte fått chansen att visa upp sig på riktigt ännu, men jag måste säga att jag gillar det man fått se av honom hittills. Mot Halmstad blev det extremt tydligt att precis hans egenskaper var vad som saknades för att få hål på HBK. Han skulle självklart kunnat göra mål själv, men framför allt hade han med sin fysik kunnat skapa ytor i straffområdet för sina medspelare på ett sätt som Gustaf Norlin, Oscar Pettersson och Paulos Abraham inte är i närheten av hur mycket de än försöker. Jag vill minnas att Ola Larsson sa något i stil med att man visste precis vilka egenskaper man ville ha in i truppen när Laurs värvades. Tittar man på möjliga ersättare under hans skadefrånvaro blir det snabbt uppenbart att ingen har samma egenskaper. Jag är långt ifrån säker på att Laurs Skjellerup är någon typ av frälsare, det vore galet om man tittar på hans målfacit tidigare i karriären. Men efter att ha sett första 30 minuterna mot Djurgården och matchen mot Halmstad har jag en stark känsla av att han kommer vara väldigt viktig när han väl är tillbaka i spel. Hälften av hans sex veckors frånvaro har snart gått och i bästa fall kan han vara tillbaka i omgång 5 när vi möter Häcken på hemmaplan i en match som kan komma att bli väldigt viktig…
4. Början till slutet för Gurra Swede?
Gustav Svensson fyllde 37 i februari. Fram till matchen mot Halmstad är det knappast något som har märkts, men Gurra såg ut att ha det väldigt tufft på Örjans vall och enligt Sofascore var han en av Blåvitts sämsta spelare statistiskt. Bland annat stod han noterad för 0/7 vunna dueller vilket knappast låter som den Gustav Svensson vi är vana att se. Det finns två sätt att tolka detta. Alternativ ett innebär att man absolut kan vara orolig för att en 37-åring börjar tappa i kvalité, i den åldern kan det dessutom gå väldigt fort från att vara en av seriens bästa mittbackar till att man inte hänger med längre. Jag tror däremot det beror på alternativ två. Matchen tvingade Gurra att stå högt och lämnades ofta ensam mot Naeem Mohammed vars främsta egenskap är speed. Gurra är bra på mycket men att han som 37-åring ska vara snabb i djupled är att begära för mycket. Han tvingades helt enkelt göra saker som han inte är bra på och då är det inte konstigt att det ser skakigt ut. Jag väljer att se hans svaga insats som en engångshändelse framtvingad av omständigheterna, men jag kommer hålla ett extra öga på honom i kommande matcher.
5. Straffmissen
Halmstad är extremt svåra att få hål på när de har en ledning att försvara, det visade de tydligt igår. När man då får en biljett in i matchen i form av en straff, då får man inte lägga en så usel straff som Arbnor Mucolli. Att Tim Rönning lämnat linjen för längesen och straffen egentligen skulle slagits om spelar ingen roll när man rullar straffen lite löst på en redan fintad målvakt. Jag hade blivit mindre arg om han försökt chippa igen (BP hemma förra året) eller bombat den över och skickat ner bollen i Nissan. Så dålig var den. Missen mot Halmstad innebär att han missat tre av sina fyra senaste straffar (75%) vilket är fruktansvärt uselt med tanke på vilket läge det är. Ska man vara helt ärlig så har många av de straffarna där han faktiskt gjort mål också varit ganska dåliga. Mitt förtroende för honom som straffskytt är förbrukat och det är dags att låta någon annan få chansen. På rak arm har jag inget alternativ som känns bättre, därför tog jag hjälp av det senaste Football Manager för att hitta potentiella straffskyttar. För de som inte är bekanta med deras poängsättning går skalan från 1-20 där 20 är bäst och 1 är sämst. Högst poäng (efter Mucolli) hade Emil Salomonsson (14), Oscar Pettersson (13), Sebastian Ohlsson (12) och Anders Trondsen (12). Vilka som var sämst rankade? Malick Yalcouyé (4), Andreas Pyndt (6) och Thomas Santos (7). Emil Salomonsson känns som det naturliga valet, åtminstone tills Sebastian Ohlsson är fullt frisk igen, men jag lägger nog min röst på Oscar Pettersson. Han tog straffarna i BP och det vore en perfekt möjlighet för honom att få fart på poängproduktionen. Frågan är bara hur det är med självförtroendet nu när han blivit petad ur startelvan...
6. Vem ska spela högerback?
Trots att Blåvitt har haft stora problem med skador i år är det en position som klarat sig undan. Högerbacksplatsen. I nuläget har vi Thomas Santos, Emil Salomonsson, Sebastian Ohlsson och Mattias Johansson (plus Rasmus Nåfors-Dahlin som är utlånad till Västra Frölunda). Tanken från Jens och Sindre verkar vara att det är Santos som ska vara förstavalet. Tyvärr innebär det att han inte får chansen att hota offensivt med sin snabbhet. I många matcher slutar det ändå med att han flyttats upp som högerytter med konsekvensen att en högerback byts in när vi jagar mål framåt. OP har knappast tagit chansen som ytter så därför tycker jag vi (och tränarteamet) bestämmer oss för att Santos ska vara ytter, en position som han bidrog med 7 assist och 1 mål från förra hösten. Mot Halmstad var han nära att skapa en andra straff när han vann bollen i en duell med Baffoe innan denna återfallsförbrytare sparkade undan benen för honom med en ful eftersläng vid straffområdeslinjen. Men flyttar man på Santos blir frågan vem som ska ersätta som högerback. Jag tycker tyvärr att Emil har varit för dålig när han spelat för att han ska få fortsatt förtroende. Kvar finns Sebastian Ohlsson (som faktiskt värvades som högerback) och Mattias Johansson där båda känns intressanta på pappret men ingen av dem har tillräcklig fysisk status för att orka spela 90 minuter. Gänget på KG har en del att fundera på i veckan, men att flytta upp Santos i planen känns som ett måste framöver.
7. Allt är inte hopplöst
Jag förstår verkligen alla som tyckte det kändes hopplöst och fick jobbiga flashbacks till fjolåret nu när Blåvitt förlorat de två inledande matcherna och saknar en anfallare. Jag var själv där och kände “fan jag orkar inte med ett likadant år till”. Men såhär dagen efter när den värsta frustrationen lagt sig och man hunnit gå igenom matchen i lugn och ro inser man att det kunde varit mycket värre. Det går att dra paralleller till hemmamatchen mot Mjällby förra året. Mjällby var nöjda med ett kryss från start, Blåvitt var desperata efter en seger. Även om det stod 0-0 länge så skapade Blåvitt noll och ingenting. När Mjällbys 1-0 mål kom kände man direkt att det inte fanns en möjlighet i världen att Blåvitt skulle kvittera, än mindre vända och vinna trots att det fanns mycket tid kvar. Det var inte den känslan jag hade på bortastå i Halmstad igår. Blåvitt skapar tillräckligt med lägen för att göra åtminstone ett mål och hade man fått till en kvittering är jag övertygad att matchen tagit en annan vändning. Det går såklart inte att luta sig tillbaka mot att det spelmässigt ser ganska bra ut hur länge som helst om inte poängen kommer. Men det känns verkligen som att sättet man försöker spela på kommer ge utdelning, förhoppningsvis redan mot Kalmar nästa vecka. Allt är inte hopplöst, säsongen är lång och det är 28 omgångar kvar.
