Sju tankar efter Hammarby IF – IFK Göteborg "Det finns ingen värdighet kvar i föreningen"
Ännu en tung förlust avslutar stockholmsveckan – ett fiasko som innebär att nedfylltningshotet lever ifall inte något händer med Blåvitt under de kommande matcherna. Här är Alltid Blåvitts sju tankar om matchen:
Inte ens nära – igen
Efter att AIK spelat ut Blåvitt under måndagen hade man iallafall kunnat hoppats på några tecken till revansch – istället förloras matchen innan den ens börjat – igen. Speciellt på det menatala planet.
Återigen verkar det iallafall vara inställningen som sviker, annars är det svårt att förklara hur man inte orkar flytta över fem minuter in i matchen eller hur ett helt lag står paralyserat och låter Bojanic, som är känd för exakt allt förutom att vara Allsvenskans mest atletiska dribbler, gå igenom laget som om det vore koner på en uppvärmning, för att nämna en av många underkända situationer…
Målen
1-0 målet har vi redan berört lite smått, om än att det även är svårt att förstå varför ingen i backlinjen försöker gå upp och antingen pressa Amoo eller täcka hans avslut. 2-0 målet är en fin variant, däremot är det slarvigt av Jallow att upphäva offsiden vilket gör att den delen av backlinjen som rättfärdigt trycker upp för att trycka upp linjen ger Azziz mer än nödvändigt med tid att ta ner bollen och brunka in den. 3-0 målet är i en värld för sig själv och om något säger faktumet att Vladimir Rodic råkar göra sitt första allsvenska mål på 33 matcher med ett inlägg mer än allt någon behöver veta om IFK Göteborg 2021.
Enda vägen ut är kontinuitet
Är det någon röd tråd som går att dra igenom IFK Göteborgs senaste år är det att det inte finns någon. Istället bryter man med tre olika tränare med tre olika spelstilar, vilket är det sista laget behöver. Förhoppningsvis ger man Stahre tid och förhoppningsvis ger Stahre en elva chansen att spela ihop sig, då det knappt vart två likadana startelvor mer än två matcher i rad sedan han tog över i Juni.
Till sin början kommer det inte se vackert ut, men det kommer också ta tid för att laget hitta sig själva och sina lagkamrater och under den tiden hinner man hitta rätt detaljer att slipa på tills nästa match. Nu har man nästan bytt spelsystem mellan varje match med Stahre, vilket känns som ett enormt vaskande som gör det omöjligt att hitta någon typ av konstruktivt spel, då man konstant river bygget från grunden hela tiden.
Ska Blåvitt lyckas uträtta någonting med resten av den här säsongen och de 30 poäng som finns kvar att spela om får man gärna hitta en formation och startelva ganska snabbt, för att sedan utvecklas under hösten.
Aiesh
Har tidigare varit direkt svag under sommaren, men var en av mycket få positiva tecken ur en blåvit synvinkel under mötet med Hammarby. Rivig som han kan vara och vann en hel del hörnor. Ska Stahre få ut mer av Berg än man redan fått känns det som att Aiesh kan bli en viktig faktor givet att han får förtroendet att misslyckas under de kommande matcherna och hittar rätt med inläggsfoten. Förhoppningsvis kan det samma gälla Norlin som återigen visade en vilja i sina aktioner under sitt inhopp även fast allt inte sitter som man hoppats på inför säsongen än.
Dags att skippa tondövheten
Det har hänt mycket skit runt föreningen på det senaste och efter matchen är det med all rätt många spelare som är nedstämda och försöker säkerställa någon form av nödvändig sjukdomsinsikt.
Klubbdirektören då? Han som skulle se till att föreningen skulle börja vinna under tiden att man utvecklas och som efter att det misslyckats totalt, trots två sällan skådade transferfönster rent namnmässigt, bestämt sig för att gå om Malmö FF ,med cirka 450 miljoner mer i kassan vilket kan komma att utökas under deras Champions League höst, och det ganska snart? Visst finns det lägen som Berkling själv är inne på att inte haka upp sig på allt som ser bra ut och de exotiska expected goals graferna. När de inte ens existerar och laget mer eller mindre blir utspelat i varje match hade det varit skönt om klubbens ordförande också kunde ägna sig åt någonting som iallafall liknar en insyn på vilken situation klubben befinner sig i och vad ett rimligt mål är utifrån den, oavsett hans personliga ambitionsnivåer.
Framtiden
I det kommande vinter transferfönster kommer truppen behöva renoveras rejält. Det finns också spelare, likt Bjärsmyr och Erlingmark, som utgör en stor del av laget idag och har utgående kontrakt. Samtidigt har vi en sportchef som innan han tog över rollen lärde sig av en sportchef som inte heller hade någon erfarenhet inom yrket och som nu alltså kan få ansvara över ett transferfönster som kan definiera klubbens framtid för mer än de närliggande säsongerna.
Detta efter att ha förstört truppbalansen totalt med spelare som på något sätt inte hållit måttet hittills trots deras tidigare prestationer – oavsett ifall det var en imponerande debutsäsong i Varberg att bygga vidare på, 10 år i Bundesliga eller mittfältaren som gjort flest mål i Serie A på 2000-talet.
Dessutom har det som såg ut att vara klubbens framtid sålts för billigt som konsekvens av att de lämnat i helt fel del av deras utvecklingskurva. Det faktum att Blåvitt endast fick tre miljoner kronor för Emil Holm, som skrivit på för en Serie A cirka ett halvår efter att han lämnat föreningen, säger om något exakt vad som är fel med klubbens agerande.
Idag gjorde Dahlqvist och Ambroz varsin insats som visar vilken potential de håller med tanke på deras unga ålder. Samtidigt har bägge kontrakt till och med 2023, vilket mer eller mindre gör att de behöver stå för ett ordentligt genombrott och det ganska snart ifall klubben inte ska vaska bort två ytterligare talanger för det som endast kan beskrivas som kaffepengar i dagens marknad.
Med det sagt hade jag, utan insikt i Mild och Berkling undermedvetna, blivit förvånad ifall IFK Göteborg inte har en ny sportchef efter säsongen. Kanske passar Wernbloom profilen perfekt som gammal spelare och nybliven investerare?
Överlev bara
Just nu är det svårt att inte vara nere och simma i skiten, samtidigt som Kalmar FF på hemmaplan ser ut som något av en mardrömsmotståndare. Det kommer inte bli en enkel match och med all sannolikhet kommer Rydströms lag vilja gå ut och styra tillställningen, just nu finns det däremot ingen värdighet kvar i föreningen vilket gör att man får grisa till sig de poängen som situationen kräver. Är det att Blåvitt skiter i sin värdighet under 90 minuter för att överleva kontraktet, får det tyvärr helt enkelt vara så. Detsamma gäller i viss mån mot Elfsborg, då det helt enkelt inte är rätt tid att bedriva någon typ av icke existerande spelidé med tanke på föreningens avstånd ner till strecket.
Samtidigt var den senaste insatsen på hemmaplan den bästa hittills på säsongen och vi börjar närma oss nästa landslagsuppehåll. Efter det kommer Östersund hemma följt av Mjällby borta, vilket är matcher Blåvitt ska vinna givet att man får samma effekt av det landslagsuppehållet som föregående och att självförtroendet kan hålla i sig längre än en match och fem minuter. Däremot vet alla som följt föreningen under året hur svårt man har att såväl prestera på hemmaplan som att följa upp de insatserna med värdiga situationer och trots att man vann mot Mjällby senast var det en långt ifrån övertygande insats.
Det enda som går att hoppas på just nu är att föreningen dödar serien och nedflyttnings hotet tidigare än det ser ut i nuläget och att Stahre testar fler talanger under de kvarvarande matcherna, likt idag, då det knappast kan bli sämre.
Efter det är det äntligen dags för en ny säsong och fler chanser att misslyckas med förmodligen exakt allt.
