Sju Tankar efter Hammarby – IFK Göteborg (1-1) ”Är glaset halvfullt eller halvtomt?”

För andra matchen i rad bränner Blåvitt flera riktigt bra lägen och lyckas trots stort spelövertag bara få med sig 1-1. En match som lämnar en underlig känsla av irritation, hopp, frustration, och tro.

Svagt avslut eller bra räddning?
Sargon Abraham har precis som i förra matchen mot lilla HIF flera lägen där det normalt sett ska vara mål mot stora HIF. Men till skillnad mot förra matchen så tycker jag att Sargon gör mer än nog för att få med sig målet. Jag köper absolut att lägena är så bra att det bara SKA vara mål där. Men om vi ska försöka ta av oss de där frustrerade supporterglasögonen så tycker jag att båda chanserna går i kategorin ”Monsterräddning” snarare än ”Svagt avslut.” Sargons avslut räcker till mål, i alla fall åtta gånger av tio.

Sen tycker jag det är synd att Sargon inte får göra mål för det är en spelare som i alla andra delar av spelet tagit stora kliv i sin utveckling. Jag har själv varit fundersam och kritisk till en del av Sargons prestationer tidigare, men ju mer jag ser honom i år ju mer känns det som om han kan få proppen ur snart, och när det väl sker så kommer han ”göra kaoS med Allsvenskan”. (KaoS med stort S som står för Sargon.)
Supersub eller svagt inhopp?
Emil Holm har ett jävla klipp i steget som gör att han får det att se enkelt ut när han glider igenom Hammarbyförsvaret och får med sig en straff på övertid. Jag tror inte det är någon annan i Blåvitt som kan glida igenom så i dagsläget.

Men det var tyvärr också en av få bra saker Emil lyckades åstadkomma i matchen. Nu ska man absolut inte skylla något på Emil, han sätts omgående i en väldigt otacksam sits när Hammarby startar spelet snabbt innan Blåvitt hunnit hitta sina positioner och hela högerkanten står helt fel.

Baklängesmål på din kant när du springer in på planen och sedan ska du försöka springa upp och ner på högerkanten i ett lag som precis tappade all luft. Jobbigt läge såklart och jag förstår att det blir svårt att göra så mycket då. Men samtidigt så ser man på sociala medier hur Sargon som gjorde en väldigt bra match utöver sina två missade lägen (som jag som sagt bedömmer som monsterräddningar snarare än svaga avslut) blir sågad och Holm hyllad för att ha fixat straffen trots att han i övrigt inte var så vass.
Ännu ett underläge eller ännu en upphämtning?
Det här med att Blåvitt hamnar i underläge och kvitterar sent kommer bli grejen alla pratar om med Blåvitt 2020. Lite som att Blåvitt 2014 kryssade sig till en andraplats eller att Blåvitt 2010 inte kunde sätta några straffar.

Å ena sidan, uselt att man gång på gång sätter sig i den här sitsen. Å andra sidan, starkt att man så ofta kommer tillbaka.

Å ena sidan igen, mot Djurgården slutar laget spela efter 1-0 målet och det straffar sig rejält med både rött kort och 2-0 i baken. Idag slutar Blåvitt spela helt efter 1-0 målet och Hammarby har ett skott i ribbans undersida som tack för det.

Upphämtningarna är starka och det finns mycket att ta med sig från den styrkan. Men samtidigt får vi inte lura oss att tro att Blåvitt är ett lag som tuffar på oavsett om det blir baklängesmål eller ej. För Blåvitt har blivit lamslagna flera gånger av baklängesmålen.
2014 eller 2014?
Ja, 1-1 är inget drömresultat. Blåvitt måste verkligen börja ta segrar snart. Samtidigt så har Blåvitt i de senaste matcherna trots allt visat upp ett grundspel som imponerar. Kan man skruva upp skärpan en aning och slipa bort några försvarshaverier så är det ett jävligt bra lag man ställer på banan.

Vilket lite osökt får mig att tänka tillbaka på säsongen 2014, en väldigt underlig säsong för Blåvitt. Laget slutar tvåa i serien, Lasse Vibe vinner skytteligan. På pappret ett ganska okej år liksom. Men Mikael Stahre sparkades och i det Blåvita supporterminnet så kommer man alltid ihåg 2013 och 2015 som bättre år, trots att 2013 bara slutade med en tredjeplats, och 2015 också slutade med en andraplats. Och det hade inte med cupgulden att göra.

Problemet 2014 var att trots rätt fint spel vann Blåvitt inga matcher. Man kryssade sig igenom hela sommaren, och när knutarna väl släppte var det för sent. Då kunde man inte komma ikapp. 2014 minns som ett mindre bra år för att Blåvitt aldrig var med på riktigt. Och 2020 håller snabbt på och utvecklar sig till ett år där Blåvitt aldrig var med. Och då spelar det inte så stor roll om man tar 10 rakar segrar på hösten.
Otur eller slarv?
Ja, det är väl egentligen den frågan som alla debatter runt Blåvitt kokar ner till just nu. Är det otur att både Robin Söder och Alexander Farnerud är skadade eller är det slarvigt att inte få in en hel anfallare i truppen?

Är det otur eller slarv när Hammarbys mål kommer samtidigt som Blåvitt gör sitt byte? Eller är det kanske till och med så att det är smart/fult av Hammarby att slänga upp bollen på den kanten innan Blåvitt hittat positionerna?

Är det otur eller slarv att Paka släpper bollen till vad som borde varit hörna, för att sedan åka på ett baklängesmål på efterföljande utspark?

Jag är nog av åsikten att det är båda. Blåvitts svar på otur är ofta slarv vilket leder till fler hängande huvuden och mer slarv och otur.
Första poängen på Tele 2 Arena på länge eller en poäng i bottenmötet?
Blåvitt har haft väldigt svårt mot Hammarby i Stockholm i flera år nu, och förra årets möte var egentligen enda matchen på hela säsongen där Blåvitt var utspelade. I år har man slagit ut Hammarby på Telefonkiosken i cupen och sedan tagit poäng i serien. 6-2 och total utskåpning i höstas byttes ut mot 1-1 och bästa laget på plan i år. Klen tröst just nu, men ändå ett steg framåt.

Samtidigt ska kommas ihåg att Hammarby gjort en lika svag säsongsinledning som Blåvitt och sett till tabellen var det här ett bottenmöte snarare än det toppmötet det var förra året.
Skitsängning eller skitsändning?
Ja, då var vi här igen då. DPlay alltså. Det ska sägas direkt att jag tycker mycket av kritiken som målades upp inför säsongen var lite obefogad. Då klagades det en del på att man bara skulle streama matcher och inte sända i det fasta nätet.

Det är dit utvecklingen är påväg så inget konstigt alls i det i mina ögon.

Men sen startade serien, och till skillnad mot t ex CMore som aldrig hade några större problem med sina sändningar har DPlays plattform laggat, inte kunnat sända i HD, kraschat, haft sönder högtalare med sitt sprak och rent allmänt varit långt under förväntningarna publiken hade på sändningarna.

Men när sändningarna väl fungerar så är ju innehållet helt ärligt rätt svagt också. Genom att plocka halva sin expertkår från gamla spelare i Stockholmslagen kan man ju konstatera att de alienerar en del av tittarna, men det går att stänga av ljudet där i alla fall.

Det stora problemet är ju det gäng imbecilla som sitter i produktionsrummet och försöker förvandla Allsvenskan till ett en dramaserie. Var enda gång det är omställningar så ska de zooma in på spelaren med bollen så att tittar helt missar spelet på plan. Så fort en spelare går av plan med någon som helst känning ska de zooma in på hur han blir behandlad vid sidlinjen i en minut utan att visa spelet på plan.

Helt jävla seriöst, vi betalar dyra pengar för att se fotboll så låt oss så vår förbannade fotboll. Det hade varit bättre om de bara satte en kamera med fish-eye lins på mittlinjen och visade hela planen utan att röra kameran alls.

Säg upp hela produktionsteamet. Låt dem hålla på med Big Brother eller liknande. Håll dem borta från fotbollen och börja visa matchen.

Vi tar det igen. VISA MATCHEN. Hur jävla svårt ska det vara.