Lagbanner
Sju Tankar efter Helsingborg - IFK Göteborg (2-2) "En match som lämnar många frågor"
Blåvitts dewfensiv såg bättre ut mot Helsingborg än i de tidigare matcherna, men trots det är det nog Helsingborg som skapar det bästa i en ganska avslagen 0-0 match

Sju Tankar efter Helsingborg - IFK Göteborg (2-2) "En match som lämnar många frågor"

I den sista träningsmatchen innan tävlingsmatcherna i form av Svenska Cupen drar igång spelade Blåvitt 0-0 mot Helsingborg här kommer Sju Tankar efter matchen.

1. Säsongens första “riktiga match”
I och med att försäsongen börjat närma sig sitt slut ändras taktiken inom IFK Göteborg, där fokuset flyttats över till att spela ihop laget, istället för att ge truppen speltid. Efter matcher mot Halmstad och Degerfors där i princip hela laget bytts ut under 90 minuter, var det först idag Roland Nilsson tog ut en “riktig elva”, dessutom gjordes det endast tre byten under matchens gång. 
Det syntes att det var första gången hela laget spelade tillsammans, då Blåvitt ofta fastnade i Helsingborgs press, framför allt under andra halvlek. Men däremot får vi, med tanke på var vi befinner oss i försäsongen, stå ut med prestationer bestående av toppar och dalar, vilket många andra allsvenska storlag också stått för under försäsongen. Till kommande matcher måste Blåvitt börja föra matcherna och bli mer konsekventa i vårt press och  passningsspel, för att kunna ta kliv i den allsvenska tabellen och utmana i den på förhand tuffa gruppen i Cupen. 

2. En bra blåvit defensiv 
I och med Helsingborgs höga press, fick IFK mest fokusera sig på försvarsspelet, där Calle Johansson stod ut och var nästintill felfri under matchens gång. Trots att Helsingborg förde matchen levde den, i och med det skickliga försvarsspelet, under 90 minuter.  Eftersom Blåvitt hade ett till synes effektivt bollinnehav också, skapade laget chanser som hade kunnat vinna matchen, förutsatt att matchen i sin helhet inte var, som kommentatorn Jonas Dahlqvist vackert la upp det, “en orgie av dåliga avslut”. 

3. En matchplan formad efter styrkorna
Det var även en matchplan byggd utefter blåvitts trupp, med stort fokus på tyngden i bägge straffområden. Så fort läge gavs tog Sana hand om frisparken samtidigt som Johansson, Bjärsmyr och Wernbloom fyllde på i boxen. Även utsparkarna anpassades efter detta, då Sana och Wernbloom bytte plats, samtidigt som Giannis Anestis slog långt mot just Pontus. Kan Sana vässa till sina fasta ytterligare, samtidigt som Bjärsmyr får tillbaka sina skyttekungsvanor från ifjol och Calle Johansson fortsätter utveckla sitt huvudspel, kan det hjälpa blåvitt vinna matcher som idag, där man ärligt får säga att Helsingborg, sett utefter matchbilden och respektive lags chanser, var närmare segern än Blåvitt.

4. Fortsatt bristfällig kommunikation
Under matchen hör man Helsingborgstränaren Jörgen Lennartsson konstant och för att fortsätta sprida vidare Dahlqvists skämt nämns han som en extra expertkommentator av Discoverykommentatorn. Samtidigt som helsingborgstränaren styrde sina spelare och sa till domaren att han inte ville ha “någon jävla tilläggstid”, hördes det knappt ett ljud från varesig laget eller Roland Nilsson under hela matchen. Faktumet att Jallow och Erlingmark springer in i varandra, som konsekvens av brist på kommunikation, ska inte få hända i en allsvensk klubb, inte minst i IFK Göteborg. Detta måste förbättras under säsongen. 

5. Laget hade behövt ytterligare tid, men hur mycket finns det egentligen?
Vissa spelare såg väldigt pigga ut idag och tog för sig, inte minst nyförvärven Johansson och Gustav Norlin, som trots att Helsingborgsbackarna gav honom en hel del stryk såg pigg ut under 90 minuter. Däremot såg äldre spelare som Wernbloom, Bjärsmyr, Sana och Söder inte lika pigga ut. Bjärsmyr gör en okej match, men har mer att hämta, samtidigt som Sana under försäsongen visat glimtar av det spel vi vet att han besitter, inte minst i den målgivande passningen till Norlin mot Degerfors. Wernbloom är däremot en betydligt bättre spelare än det vi såg framförallt idag och den enda anledningen till att han inte blir utvisad är att det är just försäsong. Framförallt är det gula kortet Pontus tar onödigt då Heif-spelaren är felvänd på egen planhalva. Robin Söder tycker jag nästan är osynlig och har en bit kvar att klättra för att nå höjderna under 2019-säsongen.  Även Erlingmark kan prestera på en betydligt högre nivå än idag och känslan säger är att många spelare hade behövt fler matcher för att nå sin högsta kapacitet, men med tanke på den relativt tuffa gruppen i Svenska Cupen och spelschemat i början av allsvenskan är frågan hur många matcher det finns att spela igång laget i? Samtidigt har vi en lång skadelista med spelare som behöver spelas igång igen när de kommer tillbaka, plus Berg och Wendt som ansluter till laget i sommar.  Även fast de sistnämnda är absoluta toppspelare med allsvenska mått mätt, kommer de behöva spelas in under några matcher och det finns risk för en hel del hack i kurvan under säsongens gång. 

6. Nya yttrar i och med vinterns Avsked
I och med framförallt Giorgis transfer till Ferencvaros igår har Blåvitt blivit betydligt tunnare på kanterna och tappat en av truppens absolut bästa spelare. Sedan Gustav Norlin skrev på för Blåvitt förra veckan har han imponerat på mig under speltiden han har fått, dessutom har han bevisat sig vara Hosam Aieshs totala motsats. Norlin söker upp “rätt ytor” där han sedan spelar vidare snabbt innan han söker upp en ny yta, likt Nygren under hans tid i blåvitt, vilket skiljer sig stort från Hosam, som i form kanske är bäst i Allsvenskan på att få bollen på fötterna och utmana med fart och teknik. I och med Giorgis exit till Ungern igår ges utrymme för de bägge spelarna att spela samtidigt, men däremot blir problemet att bägge föredrar att hålla till på högerkanten. Det mest troliga är att blåvitt plockar in en ersättare till den georgiska yttern, men i skrivande stund finns det få uppgifter på vem det skulle kunna vara, framförallt eftersom även Sargon och Holm som figurerat på kanterna, också lämnat under vintern. 

7. Sebbans 300:de match
Som få missat gjorde Sebban, som knappast behöver någon introduktion, match nummer 300 i den blåvita tröjan mot Helsingborg. Trots att han spelade ur position spelade han upp sig rejält  Degerfors, där han tog ett tidigt gult och såg osedvanligt svag ut. Idag står han för en fin insats tills han byts ut, då han fyllde på fint på vänsterkanten och sätter Hasse i kanonläge i andra halvlek. Samtidigt hjälpte Eriksson till att stänga butiken bakåt och bröt bollen högre upp i banan ett antal gånger som skapade bra omställningslägen. 
Det är en ynnest att ha en spelare som Sebastian Eriksson i sin trupp, som alltid prioriterar laget före jaget och kommer till undsättning så fort blåvitt kallar på honom. Förhoppningsvis blir det fler matcher framöver för klubbikonen. 

Viktor Fridén2021-02-13 20:50:00

Fler artiklar om IFK Göteborg

Styrelsen för IFK Göteborg spelar ett högt spel