Sju tankar efter IFK Göteborg 2 - 3 Degerfors IF
Marek Hamsik startade och det blev en smärtsam 2-3 förlust mot nykomlingen Degerfors IF. 0-3 och rejäl uppförsbacke som sedan hämtades upp till nervkittlande 2-3. Här är sju tankar efter matchen mot Degerfors.
Fembackslinjen med wingbacks
En sak som jag verkligen tänkte på, under den ändå soliga kvällen på Nya Ullevi får vi säga, var att vår trebacks-fembackslinje har sina rejäla brister. I matchen mot Degerfors hade Blåvitt otroligt svårt att stänga igen ytorna som uppstod vid kontringarna och framförallt var det ett otroligt fumlande passningspel och otaliga bolltapp som ledde fram till alla dessa kontringslägen för Degerfors. Aiesh ska såklart inte skyllas för allt men han hade ändå riktigt svårt att hänga med rent defensivt på kanten som en tänkt ”wingback”. Offensivt bidrar Aiesh framåt men här blev det ändå väldigt tydligt att Aiesh i en wingback-roll inte kommer att duga framöver. Även Jallow hade det kämpigt rent defensivt även om både han och Aiesh var bra offensivt i andra halvlek. Tolinsson har jag inte ens nämt ännu men han gör en riktigt svag match här och hade det kämpigt både offensivt och defensivt, nytts också ut i andra.
Hamsiks stjärnglans
Först och främst, vilken fröjd för ögat att se en sådan skicklig spelare springa ut på Nya Ullevi i bakgrund till tonerna av ”Snart skiner Poseidon”. Om vi ska återgå till själva matchen så får Hamsik sin allra första start i Blåvitt och bortsett från några bolltapp här och där står han ju för den där stjärnglansen ingen annan spelare har i Allsvenskan. Men när vi ändå pratar om Hamsik så kan vi ägna en tanke åt vad som händer mentalt hos övriga spelare både motståndare och lagkamrater. För jag själv upplever att spelarna i Degerfors, i inledningen av första halvlek, stod som pojkar vid julgranen på julaftonsmorgon med glitter i ögonen. En slags paralyserande känsla. Men samtidigt kan jag inte sluta tänka på vad det både ger och tar från övriga spelare i det blåvita laget. Det sker nämligen något mentalt hos samtliga spelare och där jag upplever att vissa tar det som en boost och inspireras till tårna med andra tenderar att bli nervösa och bekväma och låta Hamsik (göra det han han vill), vilket såklart är bra men vi behöver minst 11 spelare på topp inte bara en för att allt ska fungera.
Anfall av sement
Hur mycket man än kan prata om det defensiva en sådan här match går det inte att bortse från hur tafattigt anfallsspelet såg ut den här kvällen. Jag tror faktiskt inte jag såg Sightorsson i första halvleken, faktum är att jag inte ens vet om han var på plan eller ej. Såklart ska inte islänningen belastas för allt det utan snarare betonar på att bollarna framåt kom utan någon som helst kvalité, där det kändes mer som om bollen skickades framåt på chans och att när väl ett riktigt bra läge uppstod kladdades det med bollen och ja där var det anfallet borta. I många av dessa fall ledde det också till kontringar som när Aiesh tappade bollen högt upp som i sin tur ledde till 1-0 via Ferhat Ayaz. Sana var kreativ i denna matchen ska tilläggas men ser mer och mer frustrerad ut över sin omgivning, vilket inte är positivt såklart.
En rembrandt
Vi måste ju såklart ta upp det alldeles bedrövliga målvaktsspelet också... Anestis? Vad hände? ”Kan du svara då? Kan du komma hit och ta med stafflit och måla av min vän?” Ja det är en låttext av Björn Skifs men det är också ”målande” för den här matchen. Anestis hade verkligen ingen rolig kväll på Nya Ullevi då han stod för mängder av tveksamma ingripanden i form av klumpiga ut/insparkar, svaga ingripanden i luftrummet och såklart en REMBRANDT på 0-1 målet från Degerfors. Något var off med den grekiska målvakten idag, han kändes ur slag rakt igenom hela matchen tyvärr. Nu gäller det att vara på tårna igen Anestis.
Irritationen
Tyckte allmänt det var mycket fokus på domaren, gester från spelarna och brölande rätt ut i luften. Som åskådare från pressläktar-position ansåg jag att detta gällde både fans, blåvittspelare och spelare i Degerfors. Vi fick höra ord som ”hur går det med din jävla flagga” till den assisterande domaren och ord som ” vad gör du ens i allsvenskan” till den forne blåvittspelaren Sargon Abraham. Även från Degerfors håll lät det gnälligt i perioder, även ledet såklart låter mindre när man leder en match med 3-0.
Kevin Yakob
Det är väldigt lätt att vara extremt grå i sina resonemang efter en sådan plattmatch men något som faktiskt var riktigt positivt var Yakob som byttes in i den andra halvleken mot självaste Hamsik. Med bara en kvart skapade han nästa lika mycket som hela laget tillsammans gjorde på 75 minuter. Fräsch, pigg och lätt i fötterna var Yakob och bidrog framåt rejält, fick även göra det nervkittlande 2-3 målet med påpassligt skott inne straffområdet på en studsande boll. Tycker faktiskt Yakob varit riktigt fin det senaste och frågan är om man inte ska ge han mer speltid än vad han får just nu.
Uppryckningen
Jag vill faktiskt inte bara vara negativ och grå i mina resonemang efter matchen utan vill också kunna nyansera detta med postiva saker jag tar med mig efter matchen. Efter 0-3 tidigt in i andra halvlek såg det nästan ut som samtliga skulle gå hem och det hörde ”nä nu jävlar” på läktaren, en viss frustration såklart. Men att sedan gå från 0-3 till 2-3 och skapa nerv och farliga chanser i slutskedet tyder ändå på en viss styrka. Okej det räckte inte denna gång men vafan, att moralen finns där visas här och att det gärna kan sluta på ett annorlunda sätt nästa gång vi hamnar i ett prikärt underläge.
