Sju Tankar efter IFK Göteborg – AFC Café Opera presented by Eskilstuna in cooperation with Väsby (1-0) ”Tre poäng men…”

Blåvitt byter ena bottenlaget mot andra och tar efter det sena och på flera sätt ifrågasatta poängtappet mot Falkenberg sig an ett annat bottenlag, den här gången AFC Café Opera presented by Eskilstuna in cooperation with Väsby. Och den här gången studsade Blåvitt tillbaka och vinner med 1-0.

1. Tre poäng men… det är inte riktigt okej att det blir spännande i den här matchen. När de orangea motståndarna får en spelare utvisad redan i första halvlek och Blåvitt har 1-0 inför hemmapubliken måste man klara av att stänga matchen. När du spelar mot jumbon i ledning med en man mer på plan så får inte matchen bli spännande på slutet. Men likväl blev det det. Något som inte ursäktas, men som kanske ändå kan förklaras av den…
2. Unga bänken. Om vi tittar på Blåvitts bänk inför matchen idag så är Amin Affane den spelare med mest allsvensk erfarenhet. Efter honom är det, hör och häpna, Emil Holm som medverkat i flest Allsvenska matcher. (Låt gå för att Tom Amos med sina starter i mål har fler allsvenska minuter i sig.) Under matchen var det också flera spelare som visade tecken skavanker. Mot slutet såg flera spelare ut att ha ganska ont, och det går ju ändå att förstå att ledarstaben drar sig lite för att byta in spelare med så lite erfarenhet i det läget Blåvitt befann sig i. Värt att nämna i sammanhanget är att huvudtränare Poya Ashbagi efter att ha utryckt sitt missnöje med domarens insats i matchen mot Falkenberg fick sitta på läktaren den här gången, och match-coachningen föll på övriga i tränarstaben.
3. Saknades fog för oron? Emil Holm som förvisso borde avgjort borta mot Östersund har sett stabil ut under alla sina inhopp hittills, Amin Affane har faktiskt sett så bra ut under sina inhopp att jag tror han börjar jobba sig mot en startplats i laget igen och Adil Titi som jag personligen tror kan gå riktigt långt gjorde ett väldigt fint inhopp idag där han, till skillnad mot sina mer erfarna lagspelare faktiskt uppträde med en enorm rutin när han flera gången lugnt drog ner tempot och höll bollen vid hörnflaggan för att spela av matchen. Blåvitt vann, så vi ska inte säga emot tränarstaben, men det är värt att ta med sig inför framtiden att de spelare som kom in för det mesta gjorde det väldigt bra, om än att Holm drog på sig en onödig frispark högt upp i plan.
4. Känslomässiga hissen. Giorgi Kharaishvili fick en del kritik här efter matchen mot Falkenberg, och idag får vi ändå ge honom någon slags upprättelse. Och fortsatt kritik. Matchens enda mål är Giorgi i allra högsta grad inblandad i, och utöver det har Giorgi till synes skaffat sig ”Jakob Johansson” ben, dvs ben som når bollar vi inte tror de ska nå. Flera gånger bryter Giorgi pass som ser ut att gå förbi honom, och han gör trots allt väldigt mycket positivt i spelet. Men också en del slarvigt. Återigen har han lagen där det måste bli mål, och återigen sumpar han lägena. I slutminuterna kommer Giorgi och Robin Söder ensamma med målvakten, och Giorgi springer först ur vinkel, och skjuter sedan ganska långt utanför istället för att passa en Robin Söder som bara skulle rulla bollen i öppet mål. Förra matchen tappade Blåvitt poäng tack vare en sådan miss. Den här gången höll laget undan. Det är synd att Giorgi ibland tar så dåliga beslut när han i övrigt gör så mycket bra. All in all ska ändå sägas att det positiva väger mer än det negativa.
5. Hur var det med regelverket? I veckan hade jag en liten twitter rant om ett av de största problemen jag ser med domarna i Allsvenskan, och det är inte att de missar saker här och där, utan att de inte är konsekventa i sina bedömningar. Tyvärr (tyvärr tyvärr) har vi nått en situation där vi i princip alltid vet några saker. Farligt spel är tillåtet om du träffar boll. Det kommer väldigt få kort i första halvlek, definitivt inga utvisningar, och vissa spelare får säga och göra lite vad fan de vill för de är stjärnor. Idag fick nr 16 i Café Opera stå för uppenbara filmningar, flyga in med dobbarna och skälla ut linjedomaren, allt under de första 5 minuterna utan att bli varnad. För domarna varnar helt enkelt inte så tidigt i matchen. Jag blev uppriktigt chockad när Café Opera fick en utvisning i slutet av första halvlek. Inte för att utvisningen var felaktig, båda korten var ganska solklara, utan för att domare väldigt sällan tar en utvisning så tidigt, även om det andra gula kortet är tydligt. Men sen i andra halvlek var vi tillbaka i samma visa igen. Då blåser domaren för saker som de släppte i första halvlek. Och det där gillar jag verkligen inte. På det ska sägas att domarteamet helt tycks ha glömt av vissa av regeländringarna som kom under sommaren. Det är ju som bekant inte längre tillåtet för anfallande spelare att stå i muren på frisparkar, likväl gjorde Café Operas spelare det flera gånger. Att domarna ska hänga med när regler ändras är väl ändå det minsta vi kan begära?
6. Kan vi sluta upp kring det vi är överens om? De flesta i fotbollssverige är rätt rörande överens om att det AFC gjort, och fortfarande gör, är riktigt uselt. Egentligen är det ju nog att titta på deras historia där Café Opera först köper in sig och tar Djursholms plats i seriesystemet, sedan går ihop med Väsby, och till sist flyttar till Eskilstuna för att de tror det går att tjäna pengar där (fun fact, de har inte alls fått in de pengarna de räknade med så här långt.) Utöver det har ”föreningen” utnyttjat ungdomslagen i Eskilstuna som gratis arbetskraft, men de pengarna har istället gått till att täcka de håll som uppstått när AFC inte fått in de sponsorpengar de räknat med. (Aftonbladet skrev om det här sommaren 2018). Bara här har vi all anledning i världen att se ner på en ”förening” som slukar andra lag, utnyttjar ungdomar, och flyttar dit de tror det finns en pengasäck. Men utöver de har ”föreningen” lagt allt vad föreningsdemokrati heter åt sidan och styrs i princip av en diktator som väljs in på tio års mandatperioder av en medlemsstämma där det är väldokumenterat svårt att få en rösträtt. Det finns med andra ord väldigt många väldigt bra anledningar att vara väldigt kritisk till allt AFC är, står för och gör. Jag hade gärna sett en stor protest som hela läktaren kunde ställa sig bakom. Att skrika ”horungar” är tyvärr inte den protesten (även om det går att argumentera för att AFC som klubb fötts ur andra klubbar som sålt sig och att ”horungar” då är en korrekt benämning). Vi kan bättre än så. Vi måste kunna kritisera, håna och trycka ner en ”förening” som AFC på ett bättre sätt än att sno one-liners från en skolgård i Solna?  
7. Positiva besked trots allt. Det finns mycket att kritisera med dagens insats, men i slutändan tar Blåvitt tre poäng, AFC skapar egentligen aldrig någon direkt het chans, och skulle det bli seger i ”hängmatchen” är Blåvitt bara 4 poäng bakom serieledaren. Blåvitt är i allra högsta grad med i den klunga som dragit ifrån övriga lag i toppen, har sålt spelare för rekordbelopp och fått en del välbehövt ekonomiskt andrum, och har lyckats slussa fram en del spelare från den tidigare så kritiserade akademin. Det är mycket som ser betydligt ljusare ut inför framtiden idag än det gjorde för bara några månader sedan. Även på kort sikt har vi fått en del positiva besked. Kristoffer Da Graca som många ändå är överens om att har en enorm potential (om än att han stått för för många misstag i vissa matcher) börjar se mer och mer bekväm ut i startelvan, och Robin Söder har börjat göra mål igen. Det fanns en del som behöver slipas bort från dagens match, men det fanns också mycket positivt att bygga vidare på, och just bygga vidare är ju det Blåvitt vill göra nu, så det känns lämpligt att avsluta med det.

0 kommentarer

Adrian Pihl Spahiu @pihlbaoge2019-07-21 19:10:59