Sju tankar efter IFK Göteborg – Elfsborg (1-2) ”Elefanten i rummet”
Blåvitt står för en statistiskt bra match men återigen är det Fredrik Klitte som stjäl rampljuset.
1. Let’s talk about the Klitte in the room
Det går ju inte att komma ifrån elefanten i rummet när den här matchen ska summeras. Klitte står för den kanske värsta domarmissen jag sett i hela mitt liv. Visst, handsen på Hjalmar Jonsson i CL kvalet mot Basel där domaren stal avancemanget var grov, det har varit en del feldömda straffar, men jag kan inte dra mig till minnes att jag sett något tidigare där det är så solklart vad som händer, och domaren inte bara missar det, men ger kort till fel spelare.
Hur mycket man än vill förminska effekterna av den situationen så går det liksom inte att komma ifrån att Kolbeinn Thordardson nästan får sin karriär avslutad och sedan får ett gult kort som salt i såren.
Hade Elfsborg kunnat vinna med 10 man på plan i 80 minuter? Kanske.
Borde Blåvitt fokusera på sitt eget spel istället för domaren? Kanske.
Påverkar det Blåvitts spel att den bollvinnande mittfältaren springer omkring med ett blåmärke stort som Merkurius på benet och ett gult kort i bagaget? Antagligen.
Det går liksom inte att blunda för att det är en matchavgörande dundermiss av en domare som folk redan inför matchen var oroliga för att skulle avgöra matchen. Till råga på allt så ska han ut och ”försvara” sig genom att säga att det var en ryggtavla i vägen och att han inte såg situationen men hade fått den rätt 99/100 och det var riktigt mycket otur att han missade idag.
Först och främst, om du inte såg situationen så kan du ju fan inte dela ut ett gult kort för situationen. Det får du inte. Klittes så kallade försvar förvärrar ju bara situationen. Vidare så har vi sett Klitte döma förr. Att han och hans team får den här rätt 99/100 är en uppenbar lögn.
Förtroendet för hur förbundet hanterar domarna är redan rätt lågt, och ska det någonsin kunna räddas så måste Klitte stängas av, offentligt. Inget jävla ta ut honom genom bakdörren. Offentlig jävla avrättning (bildligt såklart).
En lite relaterad duschtanke är att det nog är få arbetsplatser som är så omöjliga att slå sig in i. Tänk att vara domare i Superettan och göra det bra där, och sedan se Klitte, Ekberg och Karlsson döma i Allsvenskan, och aldrig själv få chansen. Fan, lite rotation hade nog bara gjort domarkåren väl. Låta fler testa vingarna och skapa en konkurrenssituation.
2. Från det sämsta till det bästa
Det finns mycket att säga om Tifogruppen och deras tifon. Det enorma arbetet som krävs är ju ett kapitel för sig och alla inblandade ska ha mycket grädde för det. Men jag vill också lyfta hur de tematiserat sina tifon och hur extremt kreativa de blivit med dem.
Göteborg, kuststad, havet m.m. Jag tycker mig se ett tydligt tema i vad Tifogruppen gör, och jag gillar det skarpt. Det skapar en identitet i läktararrangemangen som jag kan tycka är väldigt spännande.
Men framför allt kreativiteten måste lyftas och hyllas. Vi har sett försmak till det tidigare med t ex ”GBG State of mind” tifot där rök bolmade ur skorstenarna och idag tar de ännu ett steg där svarta ark och svart rök tillsammans med blinkade pjäser skapar en höststorm som ackompanjeras av fantastiskt välmålad overhead föreställande ett skepp i storm.
Jag är normalt sett inte ett jättefan av pyroteknik, men när det görs så här så är det svårt att inte säga något annat än att det faktiskt tillför artisteriet en helt ny dimension.
Som kontrast så körde ju bortaläktaren en vanlig trött bränning. Två min innan inmarsch också, så när spelarna väl kom in var det en ensam bengal kvar som drog sin sista suck.
3. Behovet av en Box till Box spelare
Själva matchen då? Ja. Man kan ju säga att statistiskt skapar Elfsborg inte mycket mer än det de gör mål på, och då är ett av målen en rejäl bjudning. Blåvitts problem är, och har varit ett tag nu, att man har väldigt svårt att skapa målchanser, samtidigt som grova missar bakåt straffar sig hårt.
När det kommer till spelet framåt förefaller det största problemet vara att få in spelare i straffområdet. Blåvitt spelar ett 4-3-3, där yttrarna Mucolli och Santos ofta drar sig utåt i plan, vilket lämnar den centrala anfallaren ensam i straffområdet.
Det finns lite olika sätt att försöka ta sig runt detta på.
Vi kan ju dels försöka jobba mer med överlapp och rörelser inåt i plan. Adam Johansson och Stefan Selacovic gjorde mycket så när de var som bäst ihop. Adam överlappade, Sella tog sig in i straffområdet. Nackdelen med det är att då måste Adam lösa ett inlägg på egen hand. Tar han sig inte runt sin försvarare har han inget annat alternativ än att spela hem till en mittback.
Så om vi vill att högerlöparna ska kunna spela runt med varandra så måste vi hitta ett annat sätt att få in någon i straffområdet. Blåvitt vill ju gärna även att en av mittfältarna ska gå in och stötta upp. Vi ser ofta Kolbeinn eller Kåhed komma ut på kanten för att stötta upp lite.
Då kan ju yttern på andra kanten och den mittfältare som inte stöttar upp ta sig in i straffområdet. Yttern söker ofta bortre stolpen (vilket Blåvitt var nära på att lyckas med flera gånger) men oklart om den andra mittfältare går in och stöttar den centrala anfallaren så som jag hade velat se.
För om Blåvitt vill ta sig runt på kanterna och slå in bollar i straffområdet så måste det finnas spelare att slå in bollarna på, och just nu stångas Selmani/Norlin allt som oftast ensam med 3-4 försvarare. Det behövs understöd där och jag tror, om vi inte ska byta spelstil, att Blåvitt hade behövt en ”box till box” mittfältare där som kan gå in och ta den rollen. Någon som anfallaren kan växeldra med, och just nu känns det som om Blåvitts tremannamittfält har lite för mycket defensivt ansvar för att göra det. Förhoppningsvis är det något Blåvitt kan jobba på under vintern/försäsongen.
4. Vem ska bort?
Även om det såklart inte är klart än så ska ju en nästa säsong förberedas inför, och frågan jag ställer mig själv blir lite ”vem ska bort?” En fråga som såklart får olika svar på om ifall Blåvitt klarar sig kvar eller inte, men jag ser det som väldigt osannolikt att något av BP eller Degerfors skulle gå om Blåvitt så jag utgår ändå från scenariot ”Allsvenskan 2024”.
Och det blir en lite svår frågeställning. För vilka ska bort?
Trots vissa brister så håller jag fortfarande Dahlberg som en av seriens bästa målvakter. Gustav Svensson har varit en av seriens bästa mittbackar sedan han gick ner där. Hausner blandar och ger, och Bångsbo verkar ha tappat fokus lite, så en bra mittback kanske? Samtidigt så har både Hausner och Bångsbo fortfarande potential att ta nästa steg, och frågan är om det går att få en bättre mittback till en vettig peng? Båda ytterbackarna var väl egentligen inställda på att nöta en del bänk i år, så där kanske vi ska försöka få in något.
På mittfältet så känns både Thordarson och Kåhed väldigt spännande, och Carlén kan vara nyttig. Eller såhär, jag tror vi måste lägga rätt mycket pengar för att få en spelare som är noterbart bättre på den positionen än Carlén är, och då ska man vara väldigt säker på att det blir bra.
Framför känns Mucolli och Santos rätt själsskrivna, även om de tapapt lite i form de senaste omgångarna. Selmanis lång går ut, och jag har helt ärligt lite svårt att se att han köps loss. Passar inte i ett 4-3-3 och det verkar ju vara melodin för Askous lag just nu.
Kort och gott. Det är många spelare här som jag ändå tror kan göra det mycket bättre 2024, och många spelare jag vill att ska lyckas. Det är egentligen främst den centrala anfallsplatsen där jag ser ett tydligt behov för Blåvitt att förstärka. Å andra sidan, givet att vi främst faller på att vi inte gör mål kanske det kan bära långt.
5. Läktarhyfs
Jag har skrivit om det förr. Det stör mig som fan med folk som ska gå och köpa öl i minut 30. Det stör mig också som fan att jag har årskort på en ganska tydligt utpräglad hemmasektion (F3, bara några stolar ifrån ”Bebbens Hylla” och sitter i det som ska vara vår aktiva sittplats) och titt som tätt hamnar bredvid bortasupportrar. Dels förstår jag inte hur fan man tänker som motståndarsupporter när man får för sig att det är en bra idé att köpa biljetter där, dels för att jag inte förstår att de ens släpps in alls.
När topplocket på sektionen går i samband med att Kolbeinn får sitt gula kort, så sitter det en jävla gulklädd inavlad tomte där och bara myser. Söker ögonkontakt med hela sektionen och bara ler. Tro fan att samma jävel ska gå ner till kioskerna i minut 30 och tar tillfället i akt att stå i vägen för alla på raden och hånle. Kommer tillbaka minut 43 med samma jävla attityd. När man säger till honom att gå och sätta sig och sluta störa matchen så stannar han bara.
Människor som ska iväg och köpa öl mitt i matchen är ett jävla otyg i sig, men när bortasupportrar ska göra det och passar på att jävlas med halva sektionen så har fan en gräns passerats. Det kan störa mig att Blåvitt alltid ska vara så jävla “snälla”. Det är både på plan och utanför plan. Ni kan ge er fan på att t ex Djurgården aldrig hade släppt in någon i bortaateraljer på “Slakthuskurvan”. Ta dem i visitationen. “Du måste ta av den tröjan och halsduken om du ska in här”.Markera tydligt att de är inte välkomna och de var riktigt jävla dumma som köpte en biljett på fel sektion.
Den bistra verkligheten är väl den att det gick an när Blåvitt vann det mesta, men de senaste säsongerna har årskortet snarare utvecklats till en prenumeration på offentlig förödmjukelse. Nog för att man pröjsar 4000 spänn för att få se ett konstant underpresterande lag krossa våra drömmar år efter år, men att få göra det samtidigt som Skåningar, nysupportrande Uppsalabor och Boråsare firar i ansiktet på en är lite väl.
6. Felriktad kritik och felriktade hyllningar
Jag noterar på en del sociala medier att många ifrågasätter Pontus Dahlberg i målet. Ja, ingen ska påstå något annat än att han är rätt svag på fötterna. Ja, han borde kunnat ta 1-2 målet (men jag håller nog ändå honom som den som gör “minst fel” i den sekvensen). Jag noterar också att det fortfarande snackas om Warner Hahn, som för övrigt sitter på läktaren i Japan numera (tredjemålvakt med andra ord).
Det är som om folk glömt att Hahn gjorde en hel del svaga ingripanden han också, och samtidigt glömt att det bara var några matcher sedan som Dahlberg i princip räddade poäng åt Blåvitt. Alltså, jag säger inte att folk inte får tycka att det var fel att satsa på Dahlberg istället för Hahn, alla har rätt till sin åsikt, men jag tycker det är rätt faschinerande hur slektivt minnet är där.
I sin sista match för Blåvitt släpper Hahn in två riktigt billiga mål i en 0-4 förlust för att dra ett exempel i närtid. I mötet med Elfsborg på Gamla Ullevi 2022 släpper han in tre riktigt billiga mål (okej, den tredje är väl okej att släppa, men de andra två SKA han ta) också.
Förstå mig rätt, min avsikt är inte att ta heder och ära från Hahn, men jag tror att många blir lite bländade av att han var så bra med fötterna att vi liksom glömmer att han faktiskt gjorde några plattmatcher han också. Pontus måste absolut höja sig när det kommer till att prestera jämnt och hans fotspel behöver förbättras markant, men det är som om att vi redan har glömt att han räddat Blåvitt i flera matcher i år också.
7. Okej insats trots allt
Ska vi försöka analysera matchen lite halvnyktert, såhär snart 24 timmar senare, så landar det nog ändå i att det är en förhållandevis bra match av Blåvitt. Hela domarskandalen åt sidan så är Blåvitt det bättre laget på många sätt och vis. Oklart vad den statistiken är värd, men enligt Sofascore så hade Blåvitt ett xG på 0,79 och Elfsborg ett xG på 0,07. Blåvitt vinner bollinnehavet (62-38), har fler skott (10-4), fler pass (413-270) och så vidare. Blåvitt är enligt alla tänkbara mätvärden det laget som förtjänar att vinna matchen.
Vilket givetvis inte är värt ett skit i sig om man förlorar men det kan vara bra att ha med sig när vi ska utvärdera vad som fungerar och inte fungerar. Och där finns det ju ett tydligt problem i Blåvitts statistik. Båda lagen har två skott på mål. Blåvitt har av olika anledningar svårt att komma till de där riktigt farliga lägena, och kryddar vi det med att vi slarvar i de avgörande situationerna så får vi det här resultatet.
Att “statistiskt förtjäna att vinna” mot serieledaren är trots allt en bra bit ifrån att bli utspelade hemma av Varberg, och trots att vi är bittra över förlusten så behöver en nykter analys av matchen, och säsongsavslutningen också för den delen, ha det med sig.
