Sju tankar efter IFK Göteborg - Häcken (0-1) “2024 är det nya 2020”
IFK Göteborg fortsätter att svika sin hemmapublik och på seriens tre första hemmamatcher har det blivit 2-6 i mål, två förluster och en oavgjord (som räddades med nöd och näppe.)
1. 2024, det nya 2020?
Inför säsongen 2020 gick Blåvitt in med lite framtidstro. Alhassan Yusuf hade blivit årets nykomling året innan, och med 50 Benjamin Nygren miljoner på kontot hade Hosam Aiesh, en av seriens bästa högeryttrar tagits in. Det som saknas är en anfallare och vi är tunna i Backlinjen. Det snackas om att det är en riktigt bra mittback på väg in hela vintern, men på grund av “yttre faktorer” så skiter det sig. Lagom till seriestart skadar sig lagets enda anfallare och vice sportchefens lillebror tas in som paniklösning. Han är mittfältare men kan nog spela anfallare. Efter två omgångar är halva backlinjen borta med skador och en hemvändande mittfältare tvingas flytta ner för att vikariera som mittback. Framåt turas två yttermittfältare om att starta i anfallet.
Trots bra spel så har laget svårt att få till det framåt och Blåvitt dominerar ofta matcherna mellan straffområden men har väldigt svårt att göra mål och släpper in många för enkla mål.
Spola till 2024 och det är i mångt och mycket samma visa. Jakten på David Mobert Karlsson slutar i fiasko och det verkar aldrig ha funnits någon plan b. Blåvitt står upp bra i många matcher men släpper in billiga mål och har väldigt svårt att skapa något konkret framåt. Mot Häcken idag har Blåvitt egentligen bara två (tre om vi räknar den retur som går i stolpen) skott på mål, och Häcken tillåts göra mål på sin första, och fram tills Blåvitt går all in på kvittering, enda målchans efter ett juniormisstag av vikarierande vänsterbacken Hausner.
Blåvitt har i mångt och mycket sprungit i cirklar i fyra år, och nu är vi tillbaka där vi var för fyra år sedan igen. Fast då vann vi cupen. Jag som tyckte vi var på rätt väg redan då borde kunna vara glad, känner mig tyvärr mest bitter över att det tog fyra år av ökenvandring för att nå hit igen.
2. När var omstarten egentligen?
En diskussion som dök upp i en kompisgrupp handlade om att vi måste ge “nya Blåvitt” lite tid. Vilket fick mig att fråga mig själv. När blev vi “nya Blåvitt” igen? När Poya Asbaghi sparkades 2020 så hette det att Roland Nilsson skulle bygga vidare på det Poya byggt upp. När Roland Nilsson sparkades för Mikael Stahre så hette det att vi var på rätt väg men behövde få in lite energi i laget. När Jens Askou kom in var det första han sade att man inte ska bygga om, utan vi ska bygga vidare på det som finns.
Så när fan var omstarten?
Krasst sett, du som läser det här vet lika jävla väl som jag att det har varit tre omstarter sedan Poya sparkades. Roland Nilssons fotboll var dag och natt mot Poyas, och Mikael Stahres vet jag inte vad fan det var. Den perioden kan väl närmast liknas vid att plocka de halvsmälta majskornen ur avföringen hans två föregångare lämnade efter sig. (Okej, kanske är jag lite väl hård, men hela Stahre eran lämnar en så enormt bitter eftersmak.)
I grund och botten är det en kommunikationsfråga. Alla fattar att det är en omstart, men man vill inte erkänna de tidigare misslyckandena och försöker släta över det hela med att säga att man ska bygga vidare på det som varit. Kanske smart kortsiktigt, men Kamratgården ska ha jävligt klart för sig att det här, enligt dem själva, är resultatet av sex års arbete sedan omstarten 2018 där man bad om och fick tålamod från supportrarna. Det är de själva som sagt att det är slut på tålamodet nu.
Ola har inte bara haft ett år på sig. Ola skulle bygga vidare på det som sportrådet byggde upp. Jens har inte bara haft ett år på sig. Jens har byggt vidare på det Stahre förvaltade från Rolle, som förvaltade det Poya byggde upp. DET är den officiella hållningen i frågan och således är det det man bör bli bedömda efter.
Sen är det inte utan att det gnager en hel del i mig att jämföra med 2023. Det mesta är framsteg jämfört med 9 poäng på 15 matcher om vi säger så. Och framför allt så kastade Blåvitt inför säsongen ca 20 miljoner på nyförvärv. En felsatsning som egentligen är svåröverträffad på Allsvensk nivå, och krasst sett så är alla bakom den satsningen förutom Mikael Stahre och hans assisterande (varav Lundin var värvad som en del av just den satsningen) kvar. Sportrådet har kanske minskad makt, men givet allt snack om David Moberg Karlsson som var i vintras är det inte utan att man undrar om rösterna bakom hemvändarspåret och succevärvningar som Markovic, Hagen, Abdullahi och Trondsen sitter på en kvist och viskar i Ola Larssons öra ändå.
3. Det positiva
Det finns såklart en hel del positivt att ta med sig från matchen och säsongsinledningen. Blåvitt har spelat bra. Man visar upp ett spel som stundtals ser riktigt bra ut, och är generellt sett rätt kreativa i anfallsspelet. Det går att säga att Blåvitt bara skapar 3 skott på mål, varav två är i samma läge (skott som målvakten räddar och sedan styr målvakten returen i stolpen) men då ska man ändå ha med sig att det är riktigt vassa målchanser. På det så har Blåvitt lite konstiga marginaler emot sig, t ex vid ett läge där Santas vinkas av för offside på en hemmatpass av gul spelare.
Det finns en trygghet i grundspelet vi inte sett i Blåvitt på länge, och det ÄR ett steg framåt, särskilt om man betänker att Ola och Jens vänt 9 poäng på 15 matcher till nytt kontrakt och det här spelet på under ett år samtidigt som någon sitter och viskar om hemvändare som nog har några år kvar i kroppen i bakgrunden.
4. Nästa steg
Det jag tror främst behöver utvecklas är farten i spelet. Laget är bolltryggt och hittar ofta vägar runt, men bollen fastnar för länga på vissa spelare ibland. Tyvärr är de spelarna som ska vara våra bästa också de största syndarna här. Framför allt Tomas Santos och Arbnor Mucolli (Mo-tjå-li, inte Much-Olli, säg det på svenska eller säg det rätt. Blir tokig på alla kommentatorer som ska visa att de minsann vet att c:et ska uttalas som ett tj--ljud, men skiter helt i att u uttalas o och o uttalas å på albanska… ni säger fel på alla möjliga språk nu!) har en tendens att hålla boll allt för länge, vilket är väldigt synd för de var lagets överlägset bästa spelare när man var som bäst förra hösten.
Ofta finns det möjlighet att slå en pass, men spelarna ska driva med boll, eller stannar upp för att göra sin gubbe, vilket gör inte bara dem, utan hela laget stillastående.
5. Det negativa
Det drälls med boll och det slarvas i de avgörande momenten. Mot Norrköping och idag så tappar Pyndt bollen i VÄLDIGT utsatta lägen, och det håller helt ärligt inte.
Sen ska sägas att Häcken är rätt dåliga idag, och ändå förlorar Blåvitt. Det här är andra gången på två veckor som Blåvitt förlorar en match mot ett lag som gör en rätt svag insats (Halmstadsmatchen är andra exemplet) och en gång kanske är ingen gång, men två gånger är en trend. Det är svagt att förlora den här matchen precis som det var svagt att förlora mot Halmstad.
Sen kan man säga både det ena och det andra om olika situationer där utfallen hade kunnat bli annorlunda, men Blåvitt har trots allt på fem inledande matcher i Allsvenskan dragit på sig två röda kort och mot BP är Arbnor Mucolli avstängd för att han redan skrapat ihop till tre gula kort. Gustav Svensson står på två gula och blir avstängd vid nästa gula kort. Idag ska i all ärlighet Malick Yalcouye vara glad att inte han också blir utvisad. Den alltid lika klappkasse Kristoffer Karlsson missade ett solklart gult (som nog var ganska orange om vi säger så) tidigt i matchen, men kompenserar väl för det med ett absurt kort för filmning strax efter. Det kändes som om Malick var och nosade på sitt andra gula flera gånger efter det.
Jag gillar att Blåvitt är på hugget och taggade, men någonstans måste man ju också kunna lugna ner sig. Men det värsta är nog att rätt många av korten är riktigt dumma kort. Mucolli har tjafsat sig till tre kort på fem matcher, Trondsens första gula mot Norrköping är ju en korkad eftersläng i frustration, och Kolbeinns andra gula mot Djurgården är korkat på den nivån att jag undrade om han verkligen får lämna hemmet utan en förmyndare med sig. Blåvitt gör mycket bra i speluppbyggnaden, men man gör också väldigt mycket väldigt svårt för sig själva med en del riktigt dåliga beslut.
6. He who shall not be named
Den ständigt klappkasse Kristoffer Karlsson dömde idag. Tappade matchen ganska omgående. Missar ett tydligt gult kort på Malick och ska sedan kompensera med ett absurt kort för filmning och karusellen är igång.
Det är ju några situationer idag som inte är solklara straffar, men där du någonstans vet att Djurgården eller Malmö hade fått straffen. Malick har t ex en tröjdragning i första som du någonstans vet att den blir straff oftare än inte. Inte solklar kanske, men oftast blir det straff. Men du vet också att den blir inte straff för Blåvitt.
Den riktigt stora skandalen är ju egentligen att Kristoffer Karlsson ens får döma matchen. Flera IFK Göteborg spelare har ju öppet pratat om att de tycker han specifikt är en dålig domare och obehaglig som person. Blåvitt borde lämna in en officiell protest mot att han dömer, låsa dörrarna och inte släppa in honom på arenan.
“Gnäll inte på domaren” tänker vissa, men jag tror det är ett feltänk. Problemet är inte att jag hatar Kristoffer Karlsson av varje fiber i min kropp och önskar att han lade visselpipan soptunnan, problemet är i grund och botten att Blåvitt inte gör något.
När Häcken tappade 3-0 till 3-3 mot Djurgården kantades rubrikerna om domarskandalen där Häckenspelare var rosenrasande och drog igång ett drev. Norrköping och Gais visade repriser på tydliga domarmisstag under sina matcher, och fick bara en tillsägelse för det, och man kan ju konstatera att Norrköping hade lite tur i 50/50 situationerna i matchen efter.
Idag är det också flera 50/50 situationer, bland annat en där en Häckenspelare täcker skott med armen, men den är ganska intill kropp. Vi har sett flera sådana straffar dömas. Och vi har sett några frias också. Det blir ju en tolkningsfråga. Gör han sig större? Är det en naturlig position för armen? Täcker armen ett skott? (För ska vi se till hur straffarna har dömts hittills i år, bland annat den Gustav Svensson drog på sig mot Djurgården, så verkar det som om direktiven är att skott på mål som blockas med armen är straff, oavsett om det är en naturlig position). Det är inte solklart, det blir en bedömning, men jag inte är alls förvånad över att en domare väljer att fria efter den debatten som var i matchen mellan Djurgården och Häcken om vi säger så.
Det är lätt att känna att Blåvitt får mycket 50/50 situationer emot sig medan t ex Djurgården och Malmö får dem med sig. (Som kontrast är Malmös segermål mot Västerås JÄTTEOFFSIDE, men godkänds, och idag blir Santos avvinkad för offside när han snappar upp en hemmåtnick…) Jag tror helt ärligt det främst handlar om att Blåvitt är för snälla. Det värsta som händer är att publiken busvisslar 30 sekunder innan klacken trummar vidare, och är det något man är riktigt missnöjda med så kommer tre “Domarskandal” innan det vanliga utbudet av läktarsånger trummar på igen. Spelarna och klubben säger inget, och när de väl gör det så går de och ber om ursäkt direkt efter. Och då blir det rätt bekvämt att inte döma med Blåvitt i 50/50 situationerna.
7. Låt oss gå hem efter matchen
Det har varit så ett tag nu, minst sedan förra säsongen, men efter matcherna så spärrar man av någon anledning av evenemangsområdet vilket innebär att istället för att gå på ytan som är avsedd för åskådare före och efter matchen så tvingas alla åskådare nu upp på en två meter bred trottoar som går bredvid en trefilig motorled genom staden.
Där möts alla som suttit på den södra sidan och är påväg norrut med de som varit på den norra sidan och ska söderut. På den två meter breda trottoaren.
Idag var det rätt många irriterade bilister som fastnat länge vid övergångsställena som tyckte det var lämpligt att hänga på tutan och bränna förbi åskådarna på väg hem.
Jag kan helt ärligt inte se hur det inte är markant osäkrare och farligare för alla inblandade att göra såhär, så jag förstår inte varför IFK Göteborg envisas med det här efter varje match.
Sluta, låt oss gå hem efter matcherna. Gudarna vet att det var rätt jävla längesedan det ens var roligt att gå dit, så låt oss i alla fall kunna komma bort från lidandet smidigt.
