Sju tankar efter IFK Göteborg – Hammarby (1-1) ”Journalistiskt lågvattenmärke"
Blåvitt blandar och ger än en gång men spelar femta raka obesegrade efter 1-1 hemma mot Hammarby i en underlig match och väldigt lång match.
1. Rätt tendenser
Nog för att matchen stundtals inte var så välspelad, nog för att Hammarby hade en man mindre på plan, men idag gick Blåvitt ändå för det. Man gick för kvitteringen helhjärtat, fick in målet och gick sedan även för segern på slutet. Och hade det inte varit för några svettiga räddningar från motståndarmålvakten så hade Blåvitt knipit alla tre poängen också. Det är surt att lämna med ett kryss, men att lämna med ett kryss och ändå känna att vi var värda mer är i grund och botten fan så mycket bättre än att lämna med 0-1 och känna att laget inte ens försökte sista 20 som det var mot Malmö för någon månad sedan.
2. Bjudningar
För andra matchen i rad ger Blåvitt bort mål i kritiska lägen. Idag är det Hammarby som får 0-1 nästan gratis efter en rejäl bjudning av Dahlberg. På årets första nio matcher har Blåvitt släppt in nio mål, och fyra av de målen är rätt rejäla bjudningar. Idag skapar Blåvitt lägen för att avgöra men Hammarbys reservmålvakt står för några fina aktioner. I Blåvitt tappar Dahlberg in en nick som är nästan ofarlig. Det är skillnaden på seger och oavgjort idag, och det var skillnaden på seger och oavgjort mot AIK. Det börjar bli en del poäng som tappats till kontot målvaktstavlor nu.
Vill man vara positiv så är det här tavlor som bara ska ske en eller två gånger per säsong, så vår kvot är fylld för flera år framåt.
3. Ligger det en hund begraven?
Okej, det här kanske är lite taskigt, men om jag har fel så tror jag att alla ändå kan vara överens om att det är bäst för Blåvitt att inte lägga allt på Pontus och Adam, så jag kör ändå.
Att båda målvakterna står för ganska grova tavlor i det som ska vara ”rutinarbete” är anmärkningsvärt. Misstag i all ära, men det är ändå en del matcher där målvakterna slarvat i det grundläggande arbetet. Jag som är självlärd målvakt och bara står i mål för att jag slänger mig och har hyfsade reflexer kommer undan med att slarva med sådant, men spelare som tränar varje dag ska inte tappa en snustorr boll som knappt har styrfart.
När jag ser misstagen Blåvitts målvakter gör så känns det mindre som tavlor och felbedömningar och mer som att de ”jobbar fel”. Vilket leder till frågan, vad gör Lee Baxter med målvakterna egentligen? Hur tränar våra målvakter?
Lee ska ju för övrigt vara ansvarig för fasta situationer, och det sorgebarnet är ju en anledning till att ställa sig ett gäng rätt rejäla frågor bara det.
4. Truppbredd
Det börjar bli smärtsamt uppenbart att Blåvitt har en väldigt tunn trupp, vilket vissa spelare nog ska vara tacksamma för. Men det gör det också så absurt att vi släppte Simon Thern och lånade ut Amir Al Ammari. Nu tycker jag generellt sett att Eman Markovic överlag ofta ser ut att ha väldigt mycket i sig men att han inte riktigt får ut mer av det, men idag undrar jag om han inte gröpte ut ett Eman Markovic format hörn till sig själv i botten av frysboxen. Jag tog för givet att han skulle bytas ut i paus, men insåg efter ett tag att det inte riktigt fanns någon att byta ut honom mot. Det är oroväckande.
5. Värvningsstrategi
På tal om Markovic så hade jag och min vän en rätt intressant diskussion under promenaden hem om hur Blåvitt agerar med sitt truppbygge. Och framför allt då det faktum att vi släppte Kevin Yakob och tog in Markovic som någon slags ersättare till honom.
Jag vet inte om det fortfarande är så, men förr i tiden, typ när Sam Larsson tog klivet upp i A-laget, så ska juniorer som flyttats upp ha haft en färdigt kontrakt med en satt lön.
Alla som spelat Football Manager, eller ens EA Sports ”Manager Mode” i FIFA spelen, har stött på hur man lovar ut roller osv till sina spelare när man kontraktsförhandlar och de föreslagna lönenivåerna kommer därefter.
Ryktet på stan är att Blåvitt till viss del fortfarande jobbar en del efter den principen vid kontraktsförhandlingarna, och att det är den största anledningen till att Kevin Yakob gick till Danmark istället för att stanna i Blåvitt.
Enkelt förklarat så kan vi se det så här. Kevin Yakob var formstark, hade utgående kontrakt och förhandlar. Han har gjort det bra den senaste tiden, men inledde säsongen på bänken och även om han har bra form så har han inte tagit Allsvenskan med storm på något sätt. Blåvitt harvar i mitten av tabellen och Kevin har gjort en del poäng, men inte mer.
Då står Blåvitt inför ett val. Där och då är Kevin i mångt och mycket en ”rotationsspelare”. Och vad för kontrakt erbjuder du en ung rotationsspelare? Blåvitt har egentligen råd att ge honom ett bra kontrakt, men är han värd det? Och hur påverkar det laget i övrigt om han går och blir en av de bäst betalda efter att ha gjort några poäng under sommaren?
Samtidigt så är det en ung spelare. Blåvitt har råd att lägga två miljoner om året på honom. Skriv ett treårsavtal med honom och Blåvitt kommer sannolikt kunna sälja vidare till samma pengar som man investerat i kontraktet. Men vad sänder det för budskap till resten av truppen och deras kontraktsförhandlingar? Det slutar med att man erbjuder ett ganska dåligt kontrakt, Kevin tackar nej och säljs till Danmark istället.
Och in kommer Markovic. Och han värvas för att vara en startspelare. Det läggs pengar på honom därefter. Med facit i hand kan vi konstatera att det nog hade varit både billigare och bättre för Blåvitt att förlänga med Yakob, men Blåvitt väljer en annan väg.
Det är klart att det går att säga att Yakob utvecklades bättre än man trott och Markovic sämre än man trott, men någonstans undrar jag om inte den här strukturen i Blåvitt är mer skadlig än nyttig.
Det kanske sänder fel budskap till resten av truppen att en 22 åring får ett riktigt bra kontrakt efter att ha flugit en vår, men det sänder ett ännu sämre budskap när Blåvitt snålar på egna talanger och istället kastar bort pengar på att köpa in medelmåttiga spelare.
6. Bajenstilen
Mot AIK gjorde Sebastian Ohlsson två mål. Mot Hammarby blir han ganska fult stämplad fem gånger första 20 minuterna och tvingas byta tidigt i matchen. Hade det inte varit för att allsvenska domare är kroniskt livrädda för att ge kort i början av matcherna så hade Hammarby haft fler utvisningar, men de får precis den utdelningen de vill ha. Sebastian Ohlsson tvingas av och det kostade bara ett gult kort.
Med tanke på hur metodiskt de sökte foten han hade ont i så går det inte annat än att utgå från att det var avsiktligt. Men det här är också laget som för inte så längesedan gjorde mål istället för att spela tillbaka bollen. Så man ska väl inte bli allt för förvånad.
7. För i hela helv… Discovery, skärp er!
Det här är inget som märktes under matchen, men när jag kommer hem och tittar på repriser av sändningen så går det inte att inte reagera. Sändningarna från Allsvenskan sedan Discovery tog över har till och från varit ett rejält haveri, allt från att det knappt gick att streama matcherna första året, till att de visar kändisar på läktaren istället för att visa matcherna. Men idag når man ett journalistiskt lågvattenmärke där man i intervjun med Hammarby-tränaren efter matchen antyder att det skulle ha varit Blåvitts lagläkare som stoppade målvakten Dovin från att spela vidare.
Matchen blev ju som bekant jättelång eftersom Emil Salomonsson och Hammarbys målvakt sprang in i varandra och målvakten fick en smäll i huvudet. Efter ca 10 minuters undersökning bestämmer man sig först för att byta ut Dovin som eventuellt har en hjärnskakning. Dovin känner sig dock bra och vill ställa sig i mål igen. Men domaren tvingar honom till byte då medicinsk personal flaggat för potentiell hjärnskakning.
SvFFs regler är ganska solklara här, vid en misstänkt hjärnskakning ska spelare omedelbart avbryta pågående aktivitet och ska vila tills den varit symptomfri i minst 24 timmar. Även lättare smällar som så kallade ”sjärnsmällar” eller ”bell-ringers” som de kallas på engelskan ska leda till avbrutet spel. Hjärnskakningar anses vara ett av de största skadeproblemen i fotbollen idag.
Att i det läget fiska efter någon slags dramatik genom att ifrågasätta vilka läkare det var som gjorde bedömningen och antyda att det skulle vara Blåvitts lagläkare som illvilligt tvingat Hammarby till ett byte är så jävla oprofessionellt. Det är en frågeställning som knappt ens hör hemma på Flashbacks gömdaste vrår.
