IFK Göteborg - IFK Norrköping0 - 4
Sju tankar efter IFK Göteborg - IFK Norrköping (0-4) "Han måste bort"
Efter ytterligare en plattmatch förlorade IFK Göteborg mot IFK Norrköping med 4-0, där 5-0 kändes närmre än 3-1. Efter matchen ropades det på Micke Stahres avgång från supportrarna, något flera av dagens 7 tankar kretsar kring.
1. Stahre måste bort…
Jag har förespråkat vikten av kontinuitet i Blåvitt. Det blir sällan bra när personer på ledande positioner byts ut till höger och vänster. Av den anledningen har jag varit emot att sparka Stahre, förutsatt att ledningen inte identifierat en ersättare som känns 100% rätt. Men de senaste insatserna mot GAIS och Norrköping (ihop med genomklappningarna mot Helsingborg, Sundsvall och Degerfors i höstas) har vi nått vägs ände. Micke Stahre har fått tid på sig och under hans ledning har ingenting blivit bättre, trots att han fått vad han har pekat på (och fått göra sig av med de som han inte velat ha kvar). Matchen mot Norrköping var en total katastrof, jag kan inte ens peka ut vad som gick fel eftersom allt var rätt igenom uselt. Att spelarna ser ut att inte platsa i ett division 5 lag ligger på tränaren, för så låg är inte kvalitén på spelarmaterialet. Det finns bara en väg att gå nu. Mikael Stahre måste bort.
2. … Men är det rätt?
I punkt 1 är det framförallt känslorna som talar. Men ska jag försöka vara lite nyanserad så är det inte så enkelt. Min personliga åsikt är att Stahre behöver bytas ut, men frågan är om det är rätt sak att göra? Känslan är att Stahre inte kommer kunna vända detta och det borde vara skäl nog att byta huvudtränare. Men å andra sidan känns det inte seriöst att sparka en tränare som man precis gett ett transferfönster och en försäsong med en knapp månad kvar till allsvensk premiär. Jag kan inte komma på ett enda tillfälle när en tränare fått sparken innan tävlingssäsongen hunnit börja. Är det då värt att ge honom chansen i inledningen av serien och ge honom en sista möjlighet att styra upp laget, med risken att man kastar bort ännu en säsong på en tränare man egentligen inte tror på? Eller är det bättre att riva plåstret redan nu och ge en ny tränare chansen några matcher att börja bygga något nytt? Men vad finns det i så fall för realistiska kandidater? För ska man byta tränare nu så ska det vara till ett namn man tror på över tid istället för ännu en kortsiktig lösning, och sånna växer inte på träd. Jag vet inte vilken väg som är rätt, men Mild och resten av gänget behöver välja snarast för premiären mot Värnamo närmar sig oroväckande fort.
3. Dålig sjukdomsinsikt
Blåvitt var totalt ofarliga framåt och fruktansvärt skakiga bakåt. Det kunde alla se. Alla utom Micke Stahre. Att han har mage att stå i intervjuer direkt efter matchen och säga saker som “jag tycker inte vi gör en speciellt dålig match” och “vi är aggressiva, framåtlutade och skapar tryck och inlägg” är en förolämpning mot alla supportrar. Antingen så ljuger han eller såg han en helt annan match. Oavsett vilket så är det bara att lägga sig platt och erkänna att man var usel efter en insats som den idag, istället för att försöka förneka något som är uppenbart för alla andra som såg på. Bristen på sjukdomsinsikt är extremt oroande.
4. Allt är inte Stahres fel
Att det kollektiva försvarsspelet ser obefintligt ut och att försöken till anfall inte leder till några chanser, det ligger på tränaren. Men allt går faktiskt inte att skylla på Stahre (även om det är lätt att göra och jag precis lagt 3 tankar på precis det). Det är inte Stahres fel att individuella spelare slår felpassningar, skjuter utanför eller skickar inlägg till ingen alls. Även spelarna har ett ansvar i att det ser ut som det gör och det är många i truppen som behöver ta sig i kragen och steppa upp både ett, två och tre steg.
5. Respektlösheten
Efter slutsignalen var det minst sagt upprört på hemmaläktaren. Efter en sådan grov underprestation som laget stod för är det minsta man kan begära att spelarna kommer och tackar sina supportrar. De gjorde de visserligen, men på ett extremt halvhjärtat sätt som knappast kändes äkta. Att de dessutom vänder en bra bit ifrån klacken ser inte heller snyggt ut och det spär bara på frustrationen hos supportrarna. Jag förstår att spelarna själva måste vara väldigt besvikna, men sättet de “tackar” sina supportrar som lägger tid och pengar på att stötta laget är faktiskt respektlöst. Det kan absolut funnits en säkerhetsaspekt som spelade in, men det kändes lika illa för det.
6. Mardrömsdebuten
Blåvitt la stora pengar (för en mittback) på att hämta in Sebastian Hausner när det stod klart att Calle Johansson inte skulle förlänga sitt kontrakt. Mot Norrköping fick han göra tävlingsdebut och det är nog en insats han helst glömmer. 1-0 målet kom till efter en misslyckad rensning som var både lös, rätt upp in mitten av planen och frispelade Arnor Sigurdsson. Detta följdes upp med flera tveksamma ageranden genom hela matchen och samspelet med Johan Bångsbo lämnade mycket att önska, Hausner var dock den av spelarna som tydligast bad om ursäkt efter matchen och det syntes på honom att han genuint tyckte det var jobbigt. Förhoppningsvis blir det bättre, men han har en hel del att bevisa framöver.
7. Tiden börjar bli knapp
Det är som sagt en knapp månad kvar till premiären av Allsvenskan, 28 dagar för att vara exakt. Något slutspel i cupen blir det inte och allt som återstår är två träningsmatcher mot Ljungskile och Sarpsborg. 180 minuter att hitta lösningar på alla de problem som gör att Blåvitts spel hackar så grovt. Redan på tisdag är det match igen och frågan är om spelarna hunnit återhämta sig mentalt efter allt vad dagens match innebar. Helt plötsligt är det bara 90 minuter träningsmatch kvar innan det är skarpt läge. Som det ser ut nu är jag långt ifrån övertygad om att det räcker. Den som hade varit sugen på att byta plats med Håkan, Stahre eller vem som nu tränar laget framöver upp med en hand.
