Sju Tankar efter IFK Göteborg - Kalmar (1-1) “Att göra det man säger att man ska göra”
IFK Göteborg hade ett gyllene läge att i praktiken säkra det Allsvenska kontraktet, men trots en 1-0 och mängder av chanser att göra 2-0 slutar det 1-1 och kvalhotet lever vidare.
1. Sympati
Oscar Petterssons säsong gör ingen glad. Det är knappast någon som säger emot, minst av alla Oscar själv. Mot Malmö brände han ett gyllene läge ett göra 2-0 och idag brännde han ett ännu bättre läge att göra 2-0. Samtidigt ska man ha med sig att Blåvitt inte deltagit i U21 serien i år, och ‘OP’ har inte fått spela matcher i Västra Frölunda heller. Med tanke på hur han spenderat mestadels av året i frysboxen med fiskpinnarna utan att ens få spela reservlagsmatcher är jag mer imponerad över att han kommer till så fina lägen än besviken över att han missar dem. Lägg på det att han har ett riktigt fint skott i minut 2 som Kalmars målvakt tvingas göra en fin räddning på, och några riktigt bra inlägg också.
Det är klart att jag tycker att han ska sätta sina lägen jag med, men om vi försöker se det till förutsättningarna tycker jag nog ändå att han gör det förvånansvärt bra.
Framför allt så ska Blåvitt ha kritik för att man satt sig i en situation där vi har spelare på bänken som inte får spela matcher. För krasst sett så är det Blåvitt som skapat en situation där Blåvitt inte kan förse sina bänkade spelare med möjligheten att få matchtempo i benen.
2. Att våga göra det man ska göra
Jag skrev en twittertråd om det här förra veckan, och det blir relevant även idag, och inte på ett bra sätt tyvärr.
Stefan Billborns fotboll, så som jag upplevde den när han tränade Hammarby och så som jag tolkar det när han pratar om hur han vill spela, handlar som att våga mer än motståndarna. Defensiv hörna? Släng upp dina tre snabbaste spelare på mittlinjen (du kan inte vara offside på egen planhalva) och slå långt så fort du får kontroll på bollen. (Just den har jag sett Hammarby göra mot Blåvitt.) Det är enklare att försvara en hörna än att anfalla på hörna och tre snabba spelare i en kontring mot en eller två försvarare är ett bättre läge än att vara övertalig på en hörna.
Just att våga tror jag är hans största hinder för att nå framgång i IFK Göteborg. För IFK Göteborg är ett lag som är väldigt ängsliga och bär på mycket ångest just nu.
3. Att våga göra det man ska göra - The out chickening.
På ämnet att våga göra det man ska göra och ångest så blir bytet när ‘OP’ går ut och Emil Salomonsson kommer in väldigt symptomatiskt. Jag tror helt ärligt inte att laget förstod vad som skulle hända.
För Emil kommer in och spelar som om han ska ersätta Oscar Pettersson. Jonas Bager å andra sidan spelar som om han ska kliva in som en tredje mittback i en fembackslinje. Vid flera tillfällen när Kalmar anfaller på Blåvitts högerkant så är det ingen som går ut för att pressa bollhållaren. Bager spelar sin yta som mittback, och Emil spelar sin yta som högerytter. Ingen spelar högerback.
Det känns som om tanken är att Emil ska säkra upp defensivt och fortfarande kunna hota offensivt och det är för ängsligt. Det blir varken eller. Vilket är symptomatiskt för Blåvitts situation just nu.
4. Fel tillfälle?
Med minuter kvar av matchen rullas stora banderoller där både Håkan Mild och Richard Berkling uppmanas avgå. Jag tror det är fel tillfälle för det.
Förstå mig rätt, jag är inte nöjd med hur Blåvitt agerat på rätt många år. Vid den här tiden för ett år sedan skrev jag rätt långa texter om saker jag ville ha svar på från IFK Göteborg. De svaren fick vi inte. Jag vill fortfarande ha en del svar innan jag börjar peka på var skulden ligger. Varför gör vi inte det vi säger att vi ska göra?
Hur vill Blåvitt egentligen bedriva sin verksamhet på sikt? Hur jobbar vi mot det?
Säg att Håkan och Richard avgår inatt. Vem ersätter då? I styrelsen är det rimligaste kanske att vice ordförande (Anna Axvi) tar över som tillförordnad ordförande, men vad händer med klubbdirektören? Ska Annas styrelse som sitter i några månader till innan årsmötet vara styrelsen som tillsätter nästa klubbdirektör? Det blir ju väldigt konstigt om valberedningens nominerar en i stora drag ny styrelse till nästa år som kommer dra åt ett annat håll.
Ska vi lämna klubbdirektörsposten tom tills efter årsmötet och låta nästa styrelse tillsätta “sin” klubbdirektör?
Jag har lite svårt att se hur något blir bättre av att Richard och Håkan avgår just nu, mer än att skicka fram syndabockar för att släcka blodtörsten.
5. Lång väg kvar.
Det finns en lång väg kvar att vandra för Blåvitt. Inte bara i form av att vi än en gång ser ut att behöva vänta till sista omgången för att säkra vårt kontrakt, utan i form av hur vi ska ta oss an framtiden.
Det finns en smygoptimist i mig som någonstans vill tro att det här laget, med lite bättre självförtroende och spelare tillbaka från skador (Mucolli, ‘RPL’, Laurs, och Abraham KAN göra kaos med Allsvenskan om de får vara hela och hittar självförtroende) kan göra ett riktigt fint 2025, men IFK Göteborg som förening har en lång väg kvar att vandra.
Den resan inleddes redan förra året egentligen, när medlemmarna krävde en valberedning som kommunicerade och utvärderade tydligare. De kunde inte visa varför sittande styrelse förtjänade medlemmarnas förtroende för ett år till och således fanns inte förtroende för att välja om valberedningen. Det blir nya ögon och nya kompetenser in i det arbetet inför årsmötet 2025, men krasst sett så kommer vi nog inte se så mycket resultat av det förrän säsongen 2026. För så länge inte valberednignen nominerar omval och sittande styrelse blir kvar, så har jag väldigt svårt att se att vi har en permanent lösning för styrelse och klubbdirektör på plats innan nästa säsong. Säsongen 2025 kommer i mångt och mycket vara arvet från den sittande regimen. Det måste vi ha med oss. Både om det slutar bra och om det slutar dåligt.
6. Ett ännu långsiktigare arbete.
Hade jag varit Rickan Bermild - absolut härskare i IFK Göteborg - just nu så hade jag satt upp tre långsiktiga mål och utredningar inför framtiden.
Först och främst. Emil Holm, Samuel Gustavsson, och Jens Cajuste är de enda Göteborgarna som spelat i “det riktiga landslaget” det här året (räknar inte jippot Januariturnen). Det här är egentligen en större fråga än IFK Göteborg, men som stadens största förening har Blåvitt både mest att vinna på, och bästa möjligheter att förändra situationen. Jag hade tillsatt en utomstående utredning för att kartlägga varför Göteborgsfotbollen fått fram så få spelare på högsta nivå det senaste decenniet. Förhoppningsvis kan rätt korrigeringar där göra att Blåvitt i framtiden får fram fler duktiga spelare genom sin akademi igen.
Sen hade jag tagit in en utomstående utredning av varför Blåvitt har så mycket problem med skador. En gång är otur, men när vi år efter år (och i år med en ganska bred trupp i all ärlighet) har en halv startelva långtidsskadad så kan man inte bara skylla på otur.
Sist så hade jag gått in i arenafrågan mer öppet och tydligt.
Jag är såklart väldigt partisk i den frågan, men jag är inte övertygad om det vi sett hittills i ämnet. Jag är rädd för att man underskattar de eventuella problem man står inför ganska ordentligt, och det riskerar att landa i en suboptimerad lösning som blir dyrare än man hoppats och skapar mindre mervärde än planerat.
Tittar vi t ex på de skisser som presenterades i våras så hade de ett tak som lutade in mot planen och var ganska flackt. Detta gissningsvis för att hålla sig under maxhöjden i detaljplanen som är satt strax över där dagens tak är. Fördelen med en sådan lösning är att om ingen ny detaljplan behövs så kan man söka bygglov så fort det kommit ett beslut om uppdrag från kommunstyrelsen.
Nackdelen är att att ett flackt tak kommer utsättas för större laster vid snö, så en starkare (och därmed dyrare) konstruktion kommer att krävas. Ett tak som lutar in mot plan kommer också innebära att regnvatten leds in mot planen istället för ut bakom läktarna, så dräneringen kan behöva byggas ut rätt rejält. Och även om den byggs ut så finns ju ändå risken att matcher behöver skjutas upp och/eller ett sittplatserna närmast plan blir oanvändbara vid regnväder.
Det här är bara ett exempel på hur man riskerar att göra arenan dyrare och mindre användbar för att få fram den snabbare och slippa en detaljplan. Det finns flera olika sådana risker, och om jag styrde över Blåvitt så hade jag haft lite is i magen och kartlagt vad vårt behov faktiskt är. Hur vill Blåvitt använda sin arena i framtiden? Låt de svaren vara vägledande istället för att försöka trycka in något som är lite bättre än det vi har idag inom den existerande detaljplanen.
7. Ett mindre långsiktigt perspektiv
Vad händer härnäst? Tja, trots besvikelsen just nu så innebär poängen att Blåvitt som sämst kvalar, och kan bli klara för Allsvenskan 2025 redan imorgon. Om Värnamo förlorar mot BP är Blåvitt helt klara. Ett kryss i den matchen innebär att Blåvitt ligger tre poäng föra och två plusmål före Värnamo inför sista omgången och således säkrar sitt kontrakt med kryss mot Mjällby.
Norrköping och Halmstad, som båda ligger bakom Blåvitt, har båda AIK och Djurgården kvar att möta. “Tvillingklubbarna” slåss båda om tredjeplatsen där AIK har en knapp fördel. Djurgården spelar borta mot Halmstad imorgon och AIK spelar borta mot Norrköping på måndag. Sedan tar Djurgården emot Norrköping i Stockholm och AIK Halmstad i Solna. Halmstad måste ta minst två poäng (om Blåvitt förlorar med 0-5 mot Mjällby räcker en poäng) i de två matcherna för att gå om Blåvitt, medan Norrköping bara behöver ta en pinne för att gå om Blåvitt.
Givet hur Kalmar tenderar att likt en katt ha nio liv så skulle det dock inte förvåna mig alls om det hela slutar med att Kalmar kvalar på Värnamos bekostnad och sedan slår ut Öster i kvalet.
