IFK Göteborg - Kalmar FF1 - 2
Sju tankar efter IFK Göteborg - Kalmar FF (1-2): "Risigt värre efter förlust mot seriejumbon"
Efter en trött, seg och mattande 1-2-förlust mot seriejumbon som nu bara har två poäng upp till Blåvitt är det frestande att ge upp mentalt, såga allt och alla och ställa in sig på seriespel en division nästa år. Med nio omgångar återstående är det trots det essentiellt att minnas att sammanbrott i fristående matcher inte är det samma som att hoppet är förlorat. Blåvitt är större och rejälare byggt än så - men det betyder naturligtvis inte att laget tillåts slippa undan utan en rejäl avhyvling.
1. Fysiologins dominans
Blåvitt går till spel mot Guldfågelns IF med Erling, Yusuf, Wernbloom och JJ som fyrtorn som representerar det nya, mer riviga spelet under Roland Nilsson. I en match full av hårda dueller vinner hemmalaget de flesta av dem, och nostalgin efter Stahre och Haglund var påtaglig. Blåvitt var bättre i många av de avgörande situationerna eftersom man rätt upp och ner var stabilare när det smällde. Det enda det nya spelet kunde bidragit mer med var resultat, och för den delen ens målchanser.
2. Trollhättans store son har återvänt
Första halvan av matchen är Blåvitt minst jämsides med bortalaget, och JJ är en stor del av anledningen till det. Johansson vinner nästan allt och utnyttjar den nivå domaren sätter med exceptionell precision. Därtill bjuder han på finfina bredsidor i pressade lägen som vänder spelet eller öppnar upp för att ge andra spelare mer tid. Där anade man för möjligen första gången så här långt i år den landslagsspelare vi värvat hem.
3. Spel på gräs, eller gräsligt spel?
Denna poäng tangerar vår första observation, men det är värt att lyfta flera gånger: Blåvitts offensiv lyste med sin frånvaro. I halvtid noterade jag att Blåvitts spel framåt mest bestod av överlapp på vänstersidan, tidiga inlägg från Sana, och nån form av passiv gegenpressing som bestod i att vänta in att seriejumbon irrade bort sig själv och öppnade upp för chanser. Det är möjligt att det hade varit nog, om man bara haft fler av dessa situationer. Så var emellertid inte fallet. Om vi nu inte planerar att spela oss igenom motståndet vore det i alla fall bra med någon form av alternativ för att ta sig fram mot mål. På det väntar vi otåligt.
4. Utan Sana stannar Göteborg
Tobias Sana är en spelare som fått motta sin dos av bannor och lite till i år, men idag var han acceptabel i defensiven och framför allt en vattenbärare i Blåvitts offensiv. Gång på gång rullar laget runt bollen i väntan på att någon annan gör något, och fastnar i stillastående positioner. Även om en essentiell del av spelet är försvarare som smyger upp längs med sidlinjerna går det ändå långsamt, och det finns bara en spelare som bryter mönstret och tar uppoffrande löpningar för de andra och för att öppna upp bortalaget: Tobias Sana. För det förtjänar han ett eget omnämnande.
5. Spelet utan spel utan boll
Vi upprepar här den poäng vi just gjort (för att matcha hemmalagets repetitiva spel), och betonar att Blåvitt idag är ett lag där ingen går på djupet, ingen tar en uppoffrande löpning, och när laget hamnar fem mot tre i en spelvändning stannar spelarna upp i ett stillastående och bollen slås till sist på spjutspetsen längst fram som har två av tre försvarare på sig. Variationer och de smarta positionsförflyttningar som gjorde Söder till Lasse Vibes favoritpartner har övergivits och någon annan får göra jobbet. Synd bara att någon annan allt som oftast spelar för det andra laget.
6. Dessa förbannade frånfällen!
Idag spelade Emil Holm i stället för Alexander Jallow och visade tyvärr precis varför han inte fått göra det tidigare. Gatan var ofta öppen på Blåvitts högersida där Holm gång på gång smög in i plan och lämnade ytan utanför straffområdet fri. Men Jallow var inte den ende man velat se på planen idag. Söders ovärderliga lagarbete har redan nämnts, men även Giorgis spetsförmågor hade haft potential att rädda dagens match. Både de briljanta passningarna och det fina tillslaget på liggande boll. I matchminut 87 får Blåvitt med sig en hands precis utanför straffområdet. Där har Giorgi satt många bollar tidigare, och det är många poäng Blåvitt förlorat till fysiologer och gymnaster under säsongen.
7. Osammanhängande strategi
Blåvitt satsar under Roland Nilsson på hårda dueller på mittplan och långa bollar där man hotar i luftrummet. Så långt är vi med. Varför tar man då inte varje chans att göra just det? Under hela matchen tar man sig bara till TRE hörnor - det borde vara en grund i strategin att pressa fram fasta situationer. När domaren sedan väl blåser till hemmalagets fördel en bit in på offensiv planhalva stannar laget upp och spelar runt i de givna ställningarna i stället för att flytta upp och slå in bollen mot de trygga huvudspelarna JJ och PW. När bollen väl slås in mot straffområdet är den inte i närheten av mål (där man gör mål) utan i bortre hörnet av boxen.
Om vi nu vill spela annorlunda måste vi åtminstone spela betydligt bättre, och för den delen stå för den nya spelidén fullt ut. Bottenstriden bryr sig inte om ditt alibi.
