Sju tankar efter IFK Göteborg – Landskrona (2-0) ”Typiskt försäsong, stabilt och lovande”
IFK Göteborg tar årets första seger i årets första träningsmatch, och även om en del kunde gjorts lite bättre var det en seger som aldrig kändes direkt hotad.
1. Första segern
Årets första seger kommer i årets första tävlingsmatch. Det kan såklart bero på att Landskrona är det på pappret med råge sämsta motståndet Blåvitt mött hittills i år, men jag väljer att se det som lite av ett styrkebesked ändå. Olika tränare har lite olika filosofier kring det där, och t ex Jörgen Lennartsson kunde ju lätt ”vaska” en hel träningsmatch bara för att få ut träning ur det. Det var bland annat en träningsmatch mot Falkenberg för ett gäng år sedan där Blåvitt skulle öva försvar. I 90 minuter försvarade Blåvitt sig. Så fort man kom över planhalvan slog man bort bollen och lät Falkenberg anfalla igen. (Okej, det är ju en viss överdrift, men det var extremt tydligt för alla som såg matchen att Blåvitt bara ville öva försvarsspel.) Stahre är väl inte riktigt lika extrem i det, men visst kändes det lite som om Blåvitt drog spaken från ”träning” till ”tävling” och gick ut för att ta tre poäng? Blåvitt kanske inte gick ut och gasade så som vissa hade hoppats, men man släpper knappt till en chans på hela matchen, och hade gott om lägen själva, satta två av dem, och det räcker så.
2. Pang upp i nättaket.
Oscar Wendt har nu gjort 3 frisparksmål sedan återkomsten till Blåvitt. Första i en U-match mot Jönköping, andra mot Örebro förra hösten, och nu idag mot Landskrona. Min läktargranne undrade lite vad målvakterna höll på med, för alla tre målen har gått i ”målvaktens” hörn som det så fint kallas. Som en målvaktskollega så är jag inne på att det inte är fullt så lätt. Bara för att du ställer upp en mur kan du såklart inte släppa murens sida helt. Men framför allt så har Oscars frisparkar några kilometer per timme extra gentemot de flesta andra Allsvenska spelare. Ju mer repriser jag ser på Oscars mål, ju mer börjar jag fundera på det inte helt enkelt är så att Allsvenska målvakter är väldigt ovana vid att få den typen av skott på sig. Jag har själv varit med om det när jag mött spelare som spelar på en högre nivå än mig (vilket i mitt fall inte är särskilt högt ska sägas) och reaktionen efter att ha släppt in ett mål bara är ”Nej men jag kan inte rädda det där. Även om jag gör allt rätt, så är inte jag stark nog att hålla den bollen ute ur mål.” När min utsträckta hand når bollen så är det handen som byter riktning, inte bollen. Så ser det ut när Oscar Wendt pangar upp bollarna i nättaket.
3. Divisionshandikapp
Den som satt på den södra änden av sittplatsläktaren hörde säkert hur en icke nämnd redaktör för Alltid Blåvitt väldigt verbalt uttryckte sitt missnöje med domarinsatsen idag. Och det här börjar bli lite av en trend. Dels att någon är väldigt verbal i sitt missnöje, men framför allt att många domare i cupens gruppspel tenderar att ge någon slags ”Divisionshandikapp”.
Den som läser mina texter vet att en av mina stora käpphästar när det kommer till domare är att de måste vara mer konsekventa. Ett kort ska vara ett kort efter 2 minuter såväl som efter 80 minuter. Jag vet att jag skrev det lite på skämt en gång att domarna inte får korta de första 20 minuterna, men jag börjar mer och mer bli rädd för att det faktiskt är så.
Men åter till konsekvens. I cupen ställs vi år efter år inför samma scenario. Det blir match mot något litet bruksortslag som spelar årets största match. De kommer ut taggade till tusen. De ska ut och störa, de ska ut och våga, de ska inte visa någon respekt. Visst, gör så, det är väl en rimlig inställning. Så när en övertaggad div 1 spelare kommer inspringandes i ryggen på t ex Marcus Berg så känns det nästan som om domarna säger ”Jag vet Mackan, det är frispark, men han är inte lika duktig som dig. VI släpper den här den här gången”. I situation efter situation. Och när det är det omvända så vet du att domaren blåser direkt. Vid ett tillfälle så står en Landskronaspelare med en utsträckt handflata och verkligen trycker bort Gustaf Norlins ansikte, och när Gustaf går upp i rygg på honom så får han frisparken emot sig.
Jag har saknat att gå på fotbollsmatch live, men jag har fan inte saknat de här välgörenhetsmatcherna när vi till synes låter en korpendomare få ”känna på hetluften” i cupens gruppspel.
4. Lovande!
Gustaf Norlin hade en debutsäsong i Blåvitt som var lite sådär får vi väl erkänna, men det känns som om han har varvar upp nu. Idag kröner han en fin insats med en assist och det känns som om det faktiskt kan bli hans år i år.
5. Talangjakt
Enligt ihärdiga rykten var det en del scouter på läktarna idag som skulle spana in lite olika spelare. Spontant är väl känslan att de kanske var där för att titta främst på Oscar Vilhelmsson, som passar på att göra ett mål framför scouterna på plats. Men det är också en annan spelare som fick en möjlighet att visa upp sig för både scouter och den breda blåvita skaran. Hussein Carneil har snackats upp en del av de som sett träningar och följt träningslägret i Marbella, men för många var han nog fortfarande bara en lovande talang som fått spela med A-laget. Nu kom han in sent idag och fick spela mot ett trött Landskrona som jagade reducering och således öppnade upp sig en del, men det var likväl en tävlingsdebut som lovade gott. I och med att Noah Alexandersson igår blev klar för Moss så är känslan att Blåvitt vill göra plats för en ung offensiv mittfältare i truppen. Man får bara hoppas att Blåvitt hinner först dit så att inte någon av de där scouterna på läktaren byter mål.
6. Bra start på gruppspelet
Ett problem med gruppspelet är att det lätt blir en målskillnadsaffär. Det finns såklart alltid undantag, men gruppspelet är ändå utformat så att du i regel har två Allsvenska lag, och två sämre lag i varje grupp. De två Allsvenska lagen möter varandra i seriens sista match. Det har ju hänt en och annan gång att de båda lagen då står på två segrar var, vilket i sin tur leder till att något lag oftast har en målskillnadsfördel. Ett lag kan spela på resultatet, ett annat lag måste vinna. I och med att Mjällby bara spelade 0-0 mot Norrby så är det ett scenario som blev osannolikt (båda lagen kan förvisso fortfarande stå på 4 poäng inför det mötet t ex om Blåvitt kryssar mot Norrby). En väldigt bra start på cupspelet för Blåvitt med andra ord.
7. En varm applåd
Blåvitt höll en varm applåd inför matchen för Ingvar Oldsberg. En person som många har någon form av relation till. Genom Bingolotto, Tipsextra eller På Spåret för att ta några exempel.
Blåvitt har även tidigare kört varma applåder för olika nära och kära som gått bort, och det är något jag ändå gillar med det. Det är nog så jag hade velat ha det. Inte att folk skulle fokusera på saknad och sorg, utan minnas värme och glädje istället. Och även om jag inte kände Ingvar så vill jag tro att han också hade velat bli ihågkommen med glädje snarare än saknad i sorg.
