Sju tankar efter IFK Göteborg – Malmö (0-1) ”Byter ut planens bästa spelare mot en vänsterback som inte spelat fotboll på ett år.”
Blåvitt står för bedriften att bli nollade för tredje matchen i rad, och frågorna hopar sig runt laget. Hur djupt sitter egentligen rötan?
1. Det såg konstigt ut, det blev konstigt.
I den 56:e matchminuten byts Sebastian Eriksson, som varit den som skapat mest för Blåvitt under matchen, den som jagat Malmömittfältet och den enda med lite kreativitet i Blåvitt, ut. In kommer Anders Trondsen som inte spelat fotboll sedan 12:e Mars 2022, då han gjorde 45 minuter i Trabzonsports 4-2 seger mot Göztepe. Sedan dess har han varit skadad.
Eller ja, han spelade i Blåvitts U21 match när man förlorade med FEM JÄVLA NOLL mot Gais U21.
Trondsen är för övrigt värvad som vänsterback men hoppade in som mittfältare, på ett mittfält där vi hade vår tredje mittback, som också får spela innermittfältare, samtidigt som Amir Al Ammari är utlånad till, och gör succé, Halmstad. Utöver det har Blåvitt även släppt Simon Thern till Värnamo.
Smaka på det jävla bytet. Trondsen går in och tar ett korkat gult omgående och är sedan planenligt totalt jävla osynlig resten av matchen. Precis som hela jävla arenan förväntade sig. Det är sällan man känner i luften hur 17 000 åskådare inser att hemmalaget gett upp matchen när det står 0-1 i 56:e minuten på det sättet som vi fick uppleva idag.
Jag utgår från att tränarna Tengryd och Lundin fått order om att inte ändra för mycket, utan lämna förändringsarbetet till nästa huvudtränare, och därför valt att även fortsätta med samma fingertoppskänsla som Birgit Friggebo i Rinkeby.
2. Ni ligger under vet ni va?
Nu ska jag inte skälla på Adam Benediktsson som egentligen gör det bra idag. Han håller siffrorna nere. Men samtidigt. Johan Dahlin som maskar på slutet sätter fan igång spelet snabbare än Adam, när vi ska försöka kvittera. Hur är det möjligt? Om inte bytet av Sebastian Eriksson var tydligt nog så var alla Blåvitts fasta situationer ett tydligt tecken på att Blåvitt helt ärligt inte trodde på det idag. Det var som om man försökte hålla siffrorna nere hellre än att försöka kvittera.
Det som smärtar nästan mest av allt är när Blåvitt, med bara minuter kvar av matchen, ändå vinner boll i bra omställningsläge, och laget joggar upp. Fan, Trondsen har bara spelat i 30 minuter och är redan slutkörd? Malmö har 3 spelare på rätt sida boll, men är ändå pinsamt mycket snabbare hem än Blåvitt, som jagar kvittering på hemmaplan. Suleiman Abdullahi är också nyinbytt men rör sig som en Ronaldo (den riktige, Brasilianske) som spelar en Old Boys match.
Jag ska inte säga att spelarna inte gör sitt bästa, jag tror de gör det, det är ett svårt läge osv. Mentalt påfrestande med allt vad det innebär. Jag köper att det är svårt att göra rätt när allt går emot en.
Men ta in en mental rådgivare eller idrottspsykolog då. Ta den hjälp som finns och gör den obligatorisk för hela jävla laget. Joggar du fram i en kontring vid 0-1 och fullsatta jävla läktare i 85:e så har du inte rätt att tacka nej. Du ska fan lägga dig i soffan (det är väldigt få soffor på riktigt, jag vet, men jag försöker måla upp en bild här), prata om dina känslor och gråta en jävla skvätt innan du får ta på dig matchtröjan igen. Kom inte med något jävla matcho-bullshit om att det inte är för dig. Du får välja vad som är för dig när du börjar göra mål. Till dess lägger du dig i soffan och snackar om dina känslor.
3. Sola och bada med Piña Colada
Vad gjorde Blåvitt på försäsongen egentligen? Vi har sett samma mönster i alla tre matcherna Blåvitt gjort i årets Allsvenska. Startar bra första 20. Pressar högt, vinner boll, skapar lite halvchanser. Idag hade Norlin till och med ett typ friläge som han borde förvaltat bättre. Sen faller korthuset ihop. Det är smärtsamt tydligt att laget orkar inte mer än 25 minuter, sen är tanken tom.
Vilket leder till frågan. Vad fan gjorde ni under försäsongen egentligen? När lagets enda jävla spelidé är ”Pressa med energi och ta till vara på motståndarnas misstag” så hade man ju någonstans velat hoppas att laget skulle orka pressa mer än tjugofem jävla minuter? Fanns ingen som helst plan för vad som händer om vi inte gör mål första 25?
4. Det får ta tid… men blir det verkligen rätt förutsättningar då?
Med tanke på de smått absurda bytena, den väldigt tydliga uppgivenheten och det lite jobbiga spelschemat framför Blåvitt så är det inte alls oväntat om Blåvitt inleder serien med fem raka förluster. Djurgården på sin plastmatta är ju en historisk mardrömsmatch (tror faktiskt inte Blåvitt slagit Djurgården på Tele2 någonsin) och Norrköping som skrattade ut Blåvitt ur cupen med fyra mål mot noll för bara några veckor sedan, känns inte direkt som två drömmatcher.
Och i sjätte omgången väntar ångestmöte med BP. Alltså, BP är ju så dåliga att Blåvitt SKA slå dem alla dagar i veckan. Men fatta att åka till Grimsta som jumbo, med fem raka förluster i ryggen, kniven mot strupen mot ett lag som de flesta redan skrivit in i Superettan 2024 och har allt att vinna. Ja, det är viktigt att det blir rätt, men oavsett hur jävla rätt det än blir, så ska det vägas mot att ”rätt” tränare kommer behöva sätta sitt system med en trupp som värvades in till en annan tränare, och som sitter med långa kontrakt, när laget ligger sist och mer och mer ser ut som ett nedflyttningslag.
Det är rätt jävla skitiga förutsättningar även om vi hittar rätt tränare.
5. Slarvet… taktiken?
Kommer ni ihåg när Blåvitt hade en tränare (Patrik Persson) för fasta situationer och var farliga på fasta? Sen lämnade han under lite mystiska omständigheter, för att fokusera på sitt andra jobb. Ungefär samtidigt som Blåvitt gjorde sitt senaste mål på fasta situationer?
En av de första sakerna som händer idag är att Blåvitt får en frispark en bit in på offensiv planhalva och lyfter upp laget. Inlägget slås med innåtskruv, dvs det skruvas mot hörnflaggan snarare än målet, går över alla spelare i straffområdet och rinner ut till inspark. Helt bortkastad frispark.
Liknande var det hörnorna, som ofta är så dåligt slagna att de går direkt till inspark.
Alltså, jag fattar att man måste ha lite tryck i bollen och det gör det svårare att träffa helt rätt, men det är fan inte SÅ svårt att slå ett inlägg på bortre stolpen. Det är ju totalt jävla ofarligt när Blåvitt får fasta situationer, och det ser helt ärligt ut som om ingen vet riktigt vad de ska göra.
När jag ser hörnorna slås så funderar jag helt ärligt om inte hörnslagarnas instruktioner är ”Sikta på den som ser ut att ha bäst läge”. Och sen ändrar sig hörnslagaren mitt i svingen.
6. Den blöta mögliga filten.
På tal om Patrik Persson. Någon som har koll på varför han lämnade? Det kändes ju ändå som om han gjorde ett bra jobb, men sen smögs han ut bakvägen. På tal om folk som lämnat. Al Ammari som gör det bra i Halmstad verkar inte ha så mycket gott att säga om Blåvitt, eller sin gamle tränare. Simon Thern som också lämnat nyligen beskrev det diplomatiskt som att han tror mer på det Värnamo gör än det Blåvitt gör. Att spelare som är petade kanske inte jublar kan man ju förstå, men det börjar ändå bli ett mönster här?
Då har vi inte nämnt de två stora snackisarna, Warner Hahn och Tobias Sana, som inte alls lämnade speciellt glada. Just de fallen kan man ju argumentera för att det finns flera sidor av myntet, men när fem rätt framträdande personer lämnar på det sättet och tydligen lämnar med viss bad-will? Speciellt en spelare som Simon Thern som ändå brukar vara väldigt nyanserad? Då känns det som om det ligger en hund begraven.
Till råga på att så ställer Mikael Stahre sig i TV studion och ska agera någon slags expert i matchen. Det är klart, han har fått sparken, han har ett nytt jobb och Discovery, som ju älskar drama och heta rubriker, får ju ett rejält res i byxan av tanken på att låta Stahre vara expert i den här matchen. Att Discovery vill ha honom där förstår jag. Men att han tackar ja? Kan man med trovärdighet sitta och kommentera sitt eget lagbygge som skämmer ut sig såhär inför fullsatta läktare? Vad kan han säga liksom? ”Blåvitt orkar inte hålla upp pressen ens en halvlek. De ser lite nedtränade ut”.
You should know, det var du som tränade ner dem.
Även om jag alltid tyckt att Stahre är för rädd för att förlora för att kunna bli en vinnartränare, så har jag ändå uppskattat personen bakom tränaren. Men intervjuer man har hört efter avskedet och omdömet i att sätta sig i den studion cementerar känslan av att Mikael Stahre var som en tumör i IFK Göteborg som vi bara kan hoppas att inte hann sprida sig för långt innan den opererades bort.
Han kritiserade sina företrädare men nådde sämre resultat med bättre trupp. Han hittade alltid ursäkter och tog bara ytligt ansvar. Du kan inte säga ”Som huvudtränare har jag alltid det slutgiltiga ansvaret” för att sedan peka på allt annat än din egen gärning. Oavsett vem som gjorde mest fel så går det inte att komma ifrån att han hamnade i en konflikt med Tobias Sana som ledde till att Sana tvingades lämna klubben. Och nu ställer han sig i en TV studio och ska kommentera varför skeppet han själv borrade hål i och tände eld på sjunker.
7. Små små steg framåt!
Blåvitt har faktiskt några skott på mål idag. Eller ja. Gustaf Norlin har några skott på mål, varav ett faktiskt blev riktigt farligt. Men hur som helst, sett till vad Blåvitt skapat i sina tidigare matcher var det här ett stort steg framåt, och vi släpper ju bara inte ett mål (även om Malmö kunde gjort typ fyra…) Mot Djurgården kanske vi vågar hoppas på en hedersam 1-2 förlust?
