Sju tankar efter IFK Göteborg – Norrköping ”Mycket är förlåtet”
IFK Göteborg vinner även returmötet mot Norrköping med 2-0 och hakar i och med segern på i jakten om Europaplatser. Här är sju tankar efter en övertygande seger.
1. Mycket är förlåtet.
När startelvan släpptes skrev jag på Twitter att mycket av vårens spelmässiga haverier är förlåtna om Blåvitt i bakgrunden lyckats få två 19-åringar redo för startelvan. För i startelvan återfanns Hussein Carneil och Johan Bångsbo, båda fyllde 19 i våras (okej, februari för Bångsbo kanske inte riktigt är vår, men nära nog). Trots att Hosam Aiesh och Mattias Bjärsmyr fanns tillgängliga för spel. Det är klart, det kunde vara så att Blåvitt spelade två spelare för framtiden. Kanske har föreningen fått indikationer på att varken Bjärsmyr eller Aiesh spelar i Blåvitt nästa år. Men efter matchen är det svårt att säga något annat än att både Carneil och Bångsbo förtjänade att starta.
2. Framtid, tro och hopp.
Blåvitt har under första halvan av säsongen i ärlighetens namn spelat ganska dåligt ofta. Speciellt på hemmaplan har det sett mycket sämre ut än som är acceptabelt, speciellt givet den publiktillströmning som Blåvitt lyckats få till. Men man har ändå, med hjälp av att andra lag också hackat en del, hängt med bakom toppen. Med två raka segrar mot Norrköping närmar man sig nu toppen på allvar. Fyra poäng upp till Europaplats, sex poäng till serieledning. Förvisso fortfarande ”bara” sexa, samtidigt så har man fyra av de fem lagen ovanför kvar att möta på hemmaplan. När Blåvitt idag tar årets kanske säkraste seger hemma mot (ett förvisso väldigt svagt) Norrköping så pekar formen, både resultatmässigt såväl som prestationsmässigt, uppåt inför hösten. Nu kommer Blåvitt säkert tas ner på jorden med buller och brak mot Varberg i nästa omgång, men just nu känns det faktiskt som om man vågar tro och hoppas på framtiden.
3. Framtid, tro och hopp del två.
Vi måste ändå gå tillbaka till både punkt ett och två igen. För när Blåvitt gör 2-0 är det genom Johan Bångsbo och Hussein Carneil. Det ska sägas att det är fler spelare inblandade såklart. Marcus Berg tar en löpning som drar isär försvaret, Yakob vinkar till Bångsbo att han ska kliva upp för att ta två exempel. Men det förtar inte det faktum att 2-0 kommer efter att en nittonårig mittback kliver förbi sin press, hittar en smörpass som skär genom hela Norrköping, sätter en nittonårig Hussein Carneil i ett bra läge, som sedan behärskat trycker in bollen vid målvaktens bortre stolpe. Mycket av det som jag har upplevt som jobbigt med årets säsong är att jag inte sett någon framtid i det som händer. När Marcus Berg som fyller 36 om två veckor räddar poäng åt Blåvitt som spelat uselt, framspelad av Mattias Bjärsmyr, 36, så är det svårt att se vad som ska bli bättre nästa år.
När Hussein Carneil, 19, gör 2-0 framspelad av Johan Bångsbo, 19, då känns det som om Blåvitt kan bli MYCKET bättre 2023.
4. Mot en mer fullsatt arena!
Det har sagts förr och tåls att sägas igen. Idag är det över 15 000 personer på plats, trots att Blåvitt spelat ganska dåligt hela säsongen, och möter ett rätt osexigt lag. Över 16 000 sålda biljetter. Det kanske låter lite kasst när man jämför med övriga storstadslag, men i sammanhanget måste man komma ihåg att Gamla Ullevi idag i praktiken är fullsatt vid 16 500 biljetter. För att få in fler åskådare måste bortalaget sälja slut sin sektion.
För några år sedan sades det inom Blåvitt att för att man behövde ha en säsong där publiksiffran inte understiger 10 000 vid någon match för att Göteborgs kommun ska överväga åtgärder på Gamla Ullevi. I år har Blåvitt inte varit under 12 000. Och då är det bara Helsingborg, Sirius och Elfsborg kvar av lagen på nedre halvan kvar att möta hemma. Det börjar bli dags att på allvar se över vad som kan göras med Gamla Ullevi.
5. Enes bröd, den andres död.
Om Blåvitts insats andades tro, hopp och framtid så var det ett annat lag som inte direkt gav de vibbarna. Norrköping var sensationellt bleka, och frågan är hur långt det förfallet kan gå. Nu är det mycket serie kvar att spela, och laget är ”för bra för att åka ur”. Å andra sidan så har vi sett flera gånger förr hur svår den där snöbollen är att stoppa när den väl börjat rulla. Spelarna slår ut armarna åt varandra, misstagen är för enkla och för många, och supportrarna står till synes mer och muttrar åt eländet än att faktiskt försöka hjälpa laget ur krisen. Lägg på det tidigare internbråk som slutade med att Peter ”Let’s get Remble” Hunt tvingades bort och det osar lite AIK 2004 om Norrköping i år.
6. Smolket i bägaren
Något som grusade stämningen under kvällen en hel del var att Simon Thern tvingades bryta matchen. Simon har haft lite svårt att komma till sin rätt i Blåvitt men har, speciellt i matcherna mot Norrköping, lagt in en extra växel. Men i slutet av matchen lade han sig ned och tog sig om låret. Den tomma blicken och knytnävsslagen i gräsmattan skvallrade en del om att vi kanske inte ser Simon på plan igen på ett tag tyvärr.
7. Mot nya utmaningar
Härnäst står Varberg på tur. En match där änglar sedan en tid tillbaka desperat försökt lösa biljetter (på tal om att Blåvitt börjat dra mycket folk.)
Stödet på plats lär det inte vara några problem med, men Varberg som mår förhållandevis bra är en helt annan nöt att knäcka än ett Norrköping i fritt fall. Men dagens insats gav i alla fall en hel del hopp inför framtiden. Och hopp räcker långt när höstmörkret är närmare än vårsolen.
