Sju tankar efter IFK Göteborg – Öis (1-0) ”Går in i Allsvenskan med en seger i ryggen”

Blåvitt upprepar förra årets initiativ och avslutar försäsongen med en träningsmatch mot Öis. Precis som förra gången vinner Blåvitt den här matchen med 1-0 efter mål i andra halvlek.

1. Allmänbildning. Att se Blåvitt spela på Ullevi någon gång känna nästan som allmänbildning för alla fotbollssupportrar i Göteborg. Det är inte en fantastisk fotbollsarena, det är inte fantastisk sikt och det är sällan fantastisk stämning, men det är fantastiskt nostalgiskt. Det är Göteborgsk fotbollshistoria på ett sätt som det idag känns som om Gamla Ullevi aldrig riktigt kommer kunna nå upp till.  
2. Dåliga beslut. Matchen såg ju absolut inte fantastiskt bra ut och det ska man inte sticka under stol med. Öis hade en del lägen och Blåvitt var väldigt impotenta stundtals. Mycket av det berodde på dåliga beslut som togs. Jag är inte ute efter ett ”spela enkelt, slå långt” beslut, men i många fall har spelarna ett bra passningsalternativ och ett dåligt, och väljer förvånansvärt ofta det dåliga.
3. Fel nycklar till fel dörrar. Något som går lite hand i hand med de dåliga besluten är oförmågan att ta till vara på det man skapar samtidigt som man straffar motståndarna. Jag har tagit upp det förr, men om motståndarna pressar högt så som många av lagen Blåvitt mött under försäsongen gjort, och Blåvitt väljer att spela sig förbi den pressen. Då måste man också sätta fart när man är förbi den. Gång på gång så löser Blåvitt den första pressen, men slarvar ändå bort bollen genom att sänka tempot och bjuda in till ny press. Poya har i flera intervjuer sagt att Blåvitt måste kunna spela på flera sätt och anpassa sig efter matcherna, men här vill jag verkligen se att man blir bättre på att utnyttja motståndarnas misstag. Spelar man sig förbi en hög press så måste man ta till vara på och straffa att motståndarna har flera spelare på fel sida boll. Det gör inte Blåvitt idag. De flesta gånger spelar man hem bollen igen.
4. Erlingmark på mittbacken. Erlingmark startade på mittfältet men fick i andra halvlek gå ner på mittbacken efter att Kristoffer Da Graca skadat sig. Och även om jag inte tycker August gjorde bort sig för mycket på mitten så var han starkare som mittback. Riktigt stark till och med. Sett till konkurrenssituationen på mittfältet och bristen på sådan situation i backlinjen känns det underligt att August in ses som mittback idag.
5. Viktigt mål. Robin Söders mål kändes enormt viktigt av flera anledningar. Dels för att Giorgi spelade fram till det, dels för att Robin Söder fick göra det. Två spelare som måste komma igång för att Blåvitt ska lyckas 2019. Framför allt Giorgi har annars haft en väldigt svag försäsong och även idag var han stora delar av matchen direkt dålig. Håller boll för länge, tappar boll i lägen där han inte får tappa boll. Väljer egna avslut när han borde passa m.m. Därför var det väldigt skönt att se att Giorgi släpper bollen till Robin så han får göra matchens enda mål. För Robins del hoppas vi att det var ett förlösande mål.
6. Framtidstro. Nzuzi Toko gjorde sin första match i den Blåvita tröjan och det var nog få som blev besvikna. Vann boll, gick in med tydliga avsikter, och var rent allmänt ett riktigt rivjärn. Den som vill vara positiv (och det vill vi ju) har all anledning att se fram emot mer av Toko.
7. Seger i ryggen. Det var inte vackert, det var inte bra, men en seger är en seger och det är nog väldigt skönt för laget att gå in i den Allsvenska säsongen med en seger i ett derby i ryggen.

0 kommentarer

Adrian Pihl Spahiu @pihlbaoge2019-03-23 15:55:00