Sju tankar efter IFK Göteborg – Örebro SK (2-0) ”Den som Wendtar på något gott..."
Det var ett IFK Göteborg piskat att vinna som gjorde just det, på ett imponerande vis, mot nedflyttnings rivalen Örebro SK inför över 13 000 supportrar under söndagskvällen. Resultatet innebär att laget lämnar kvalplatsen för tillfället, samtidigt som det kommer krävas liknande insatser mot bättre motstånd för att säkra det allsvenska kontraktet under de kommande omgångarna. Här är Alltid Blåvitts sju tankar om matchen:
Borta bra – men hemma bäst
Som bekant hade det nästan gått två år sedan IFK Göteborg spelade på Gamla Ullevi – men det har även gått nästan två år sedan jag kan minnas någon liknande insats från Blåvitt. Tempot stoppades upp under andra halvlek däremot, vilket är ganska naturligt efter den kraftsamlingen den första innebar, där IFK ledde med 7-0 i hörnor efter 15 spelade minuter, och att Blåvitt hade ett resultat att spela på.
Samtidigt vinner man inte matcher på hörnstatistik och det enda orosmolnet från matchen är att man inte lyckas ta vara på det övertag man har under första halvlek bättre, där Örebro knappt har tio passningar i rad på egen planhalva.
Samtidigt ska man ha i åtanke att vi mötte nästjumbon som gjorde sina första match under sin nya tränare, även fast de blåvita spelarna och supportrarna hjälpte till att göra motståndet sämre.
Risk mot belöning
Under första halvlek och i början på andra spelar Blåvitt på ett väldigt riskfyllt sätt där man kliver mycket högt. Tack vare bra prestationer från såväl Erlingmark och Svensson samt mittbackarna och resten av laget sätter man en bra första press, som gör att ÖSK får svårt att utnyttja ytorna som uppstår. Det är också det risktagandet som gör att Örebro trycks ner totalt, där Oscar Wendt och Alexander Jallows offensiva utgångspositioner blev en minst sagt avgörande faktor för IFK Göteborg.
Samtidigt väntar Mjälby i surrealistisk storform med chansen att definitivt spela sig bort från nedflyttningsstriden, följt av ett guldjagande Djurgården, vilket är lag som kommer straffa Blåvitt betydligt hårdare i liknande situationer.
Den som Wendtar på något gott…
Det har kort och gott varit direkt svagt tidigare från Skövdesonen, till att gå till totalt dominerande under dagens insats. Visst kan jag på sätt och vis hålla med Per Hansson om att målvaktsspelet till viss del brister på 1-0 målet, när den är såpass hård och mer eller mindre i krysset à la J-Södra borta med U21-laget är det svårt att kalla det för något annat än en klassaktion däremot.
Att sedan, efter 90 minuter plus tillägg, komma upp i straffområdet för att avgöra matchen är något som tyder på det hjärta Wendt har för den här klubben. Det är inte heller svagt utanför planen, och citatet “den satt där den satt” i halvlek är något iallafall jag tar med mig i framtiden.
Högerkanten
Det var inte bara på vänsterkanten som islossningen kom, utan till höger stod Aiesh likt laget för en insats det är svårt att hitta en motsvarighet till, bortsett från Hammarby i cupen under förra året, sedan 2019. Otroligt rivig och har total lekstuga mot David Seger (som slipper utvisning trots tröjdragning och stämpling). Kan Aiesh bara få till poängproduktionen, har till exempel inte gjort något spelmål på hemmaplan än sedan han anslöt i Augusti 2019, är det en av seriens bästa yttrar vi pratar om.
Vid Aieshs sida var Jallow också bra, och framför allt är det otroligt fint att han av alla spelare verkar känna av publikens stöd i ryggen. Till exempel slår han ett för långt inlägg sex minuter in i matchen, där han har fått mer eller mindre hela arenan emot sig i liknande aktioner tidigare under säsongen. Nu hördes det inte ett knyst av negativitet, åtminstone inte i Discoverys sändning, samtidigt som Jallow surfar vidare på publik vågen under resten av matchen, vilket bland annat ger honom självförtroendet att testa den världsberömde tjockisfinten.
Förläng!
Det har cirkulerart uppgifter, som GP var först att rapportera om, att Hammarby är intresserade av Erlingmark som bosman efter säsongen. Att en göteborgare med en pappa som är legendar i klubben, som står för den insatsen han gör idag, och som kramar Wendt länge efter 2-0 målet – med vad som ser ut att mer eller mindre vara tårar i ögonen – innan han vrålar ut sin glädje med publiken dels ska lämna som bosman överhuvutaget, dels ska göra det till Stockholm, hade inte varit något än ett enormt fiasko för såväl Erlingmark som för föreningen. Förhoppningsvis hinner Farnerud agera innan det är för sent.
Inte i mål än
Som det ser ut nu fortsätter landslagsuppehållen ge effekt för IFK Göteborg, som stod för säsongens näst bästa insats efter det förra uppehållet mot Halmstad. Det är däremot långt ifrån över än – och med motvind i kommande matcher mot Mjällby och Djurgården, innan man möter Degerfors på Stora Valla vilket också är långt från tre givna poäng, är kontraktet långt ifrån säkrat. Därmed är det livsviktigt att intensiteten fortsätter och att lagets självförtroende kvarstår, och inte åker på en liknande törn som den från den mindre roliga Stockholmsveckan.
Varför inte satsa ännu mer på publiken?
Vi visste förutsättningarna. IFK Göteborg på kvalplats, i en historiskt dålig form och historiskt dålig tabellplacering. Ändå marscheras det från Götaplatsen, ändå kommer över 13 000 på matchen och ändå lägger ideella hjältar som utgör hjärtat av svensk fotboll ner mer timmar än vad föreningen är värd i nuläget på att skapa en historisk inramning. Detta under samma säsong vissa supportrar känt sig mer eller mindre bortknuffade från föreningen.
Inför Halmstad matchen pratade John Petterson och Patrik Glimberg i BBpodd om hur Hammarby, genom snyggt och gediget arbete gjort sig konkurrenskraftiga på det ekonomiska planet genom sin egna publik, medans Blåvitt försöker uppnå något liknande med sin ekonomi genom sin akademiverksamhet.
Och det, tillsammans med dagens match, får mig att fundera över varför klubben inte satsar mer på sina supportrar än vad de faktiskt gör i nuläget, utan att säga att de ska utnyttja de ekonomiskt på något sätt eller lägga ner akademiverksamheten. Till exempel är det stor skillnad på mottagaren i de olika fallen, då de klubbar som köper de blåvita talangerna skiter fullständigt i vad IFK tjänar på det medans supportar uppenbarligen har hjärta nog att stötta laget på det här sättet i en av klubbens kanske djupaste dalar.
Det finns redan många mycket bra initiativ runt föreningen, som fjärde oktoberrörelsen, Aremyrs tavlor och blåvit lunch, vilket också har blivit populära. Något som förstärker känslan av att det finns ett öppet mål föreningen kan göra betydligt mer av, utan att ha någon form av expertis i området.
Förhoppningsvis är Blåvitt Play och att föreningen öppnat upp de matchförberedande träningarna för supportrarna mer under de senaste månaderna tecken på att trenden håller på att vända och att föreningen startar initiativ som bägge parter vinner på.
