Sju Tankar efter IFK Göteborg – Sirius (1-1) ”Skillnad på allvar och allvar”

Blåvitt tar sig vidare från cupspelet efter att ha spelat 1-1 hemma mot Sirius, vilket var tillräckligt för att gå vidare men räcker troligtvis inte till hemmaplansfördel.

Spännande debut.
Med Kristopher Da Graca borta från spel vale Blåvitt att starta med Jesper Tolinsson i mittförsvaret bredvid André Calisir, och det var ju inte mycket som pekade på att Jesper fyllde 17 förra veckan. Tvärt om uppträde han moget, och framför allt smart. Det var en debut som lovade mycket mer inför framtiden.

Om vi betänker att många mittbackar inte slår igenom förrän de är 21-22 så är den här nivån på en kille som nyss fyllt 17 väldigt spännande.
Men hade han fått starta i Allsvenskan?
Förstå mig rätt. Jag tycker om att Blåvitt har det förtroendet för sina akademispelare att en 17 åring får starta i mittförsvaret i gruppfinalen där avancemanget ska säkras. Hade jag varit tränare hade jag nog gjort likadant.

Men med det sagt så kan jag inte släppa känslan av att Blåvitt inte hade startat såhär om det var en Allsvensk match. Det känns som Blåvitt hade flyttat ner Erlingmark i backlinjen istället ifall det varit i Allsvenskan. Samma gäller för övrigt högerkanten.

Känslan är att det är bra att ta det lite lugnt med Aiesh, men hade det varit i Allsvenskan hade han inte börjat på bänken tre matcher i rad.

Jag säger inte att det är fel, tvärt om, jag gillar att Blåvitt vågar spela juniorer och inte sliter ut spelare i onödan, och jag hade nog själv gjort likadant om jag var tränare. Men när vi pratar om Cupen som en chans på Europa, och viktiga träningsmatcher så är känslan ändå att de kanske är viktigare än träningsmatcher, men inte lika viktiga som en Allsvensk match. Samma gäller ju också ”försäsongströjan”. Det känns som om cupspelet är en finare försäsong. Men fortfarande försäsong.
Borde inte Blåvitt försökt få hemmaplan?
Sirius var piskade att vinna för att kunna gå vidare från gruppen. Blåvitt behövde troligtvis vinna för att få hemmaplan i kvartsfinalen. Det kändes som om Sirius inför matchen lagt mer fokus på det sistnämnda och man backade hem ganska mycket på sin fembackslinje för att hålla vänta in en Blåvit anstormning och kunna kontra in ett segermål istället.

Så blev det inte riktigt, utan Blåvitt var till synes väldigt nöjda med det garanterade avancemanget ett oavgjort resultat hade inneburit. Det resulterade i en ganska avslagen match där Blåvitt lyckades vaska fram 4-5 bra chanser, och Sirius tryckte på lite sista minuterna, men i övrigt kändes det som en lång transportsträcka mot avancemanget i cupen.

Spelare och ledare pratade efteråt om att ta hem cupen och det är en ambition de flesta supportrar skriver på, men intrycket laget gav när de rullade runt bollen och spelade på resultatet var snarare att man mest var glada över att gå vidare från cupen alls.

Sen ska sägas att Blåvitt inte gjort så många mål, så det finns en risk för att man hade blivit oseedade även om de vunnit mot Sirius, och den risken kanske vägde in?
Vad händer med Jallow?
Jag kan förstå att man kanske inte vill skynda in en back i laget, det ska få ta den tiden det tar. Jallow är framför allt en framtidsinvestering. Men vi har fortfarande sett ganska lite av vinterns enda riktiga nyförvärv. Och de gångerna vi väl har sett honom har det mest varit som vänsterback, och ryktet på stan är ändå att Jallow är bättre på högerbacken.

Istället startar Nzuzi Toko, som absolut inte gör det dåligt, men som har ett utgående kontrakt och som kanske inte alltid hotar så mycket offensivt. Jag hade nog gärna sett mer av Jallow som högerback vid det här laget.
Vad håller framtiden i bagaget?
Efter matchen diskuterade jag och mina vänner bristen på värvningar. Det har ryktats lite lätt om flera olika mittbacksnamn, t ex Noah Sonko Sundberg i Östersund. Det som går att ta med sig av de senare namnen är att det inte är spelare som nödvändigtvis skulle förbättra backlinjen märkbart. De skulle bredda den, men kanske inte är ett enormt uppbyte från Da Graca och Calisir. Och med tanke på debuten av Tolinsson och att Wikström är på väg tillbaka från skada går det ju att fundera på om det verkligen är mer bredd Blåvitt behöver i backlinjen?

En annan intressant fråga är ju vad som händer om Jakob Johansson, vilket enligt många medier i princip är klart, flyttar hem till Blåvitt. Även Marcus Berg och Oscar Wendt har ju ryktats hem, och vad skulle hända då?

Säg att de tre spelarna kommer hem under sommaren. Det är ett tillskott som i princip skulle göra Blåvitt till en seriös guldkandidat så länge inte laget ligger för långt bakom övriga.

Vågar vi riskera att inte satsa under våren och riskera att ligga efter när förstärkningarna kommer?

Eller, ska man satsa på cupen och hoppas att dessa spelare klarar av att lira Blåvitt till Europa League?

Eller ska Blåvitt sitta lugnt i båten, fortsätta slussa upp juniorer och ta alla eventuella förstärkningar som bonusar?
Bådar inte väl inför Allsvenskan
I de båda matcherna på Valhalla har det gått kalla kårar genom min kropp när jag sett att Kristoffer Karlsson och Anders Ekberg båda fortfarande dömer fotboll. Båda två har en lång historik av att inte bara missa saker, utan döma emot de instruktioner de gått.

T ex att inte döma för saker de inte kan där båda två delat ut en del konstiga straffar, frisparkar och kort genom åren i situationer där det är uppenbart att de inte sett situationerna.

En del av mig hade hoppats att de skulle ha tagit vintern som en möjlighet att fundera lite på deras arbetsmetoder.

Anders Ekberg gör dock tidigt klart att han har för avsikt att vara precis lika pinsamt genomröten i år som tidigare år.

Att säga att utfallet i hans bedömningar är upp till en slantsingling är inte helt rätt, för det är snarare ett kast med en Dungeons and Dragons tärning där de 20 olika utfallen sträcker sig från ”gör inget” till ”En drake flyger över fotbollsplanen, blås offside och ge kort till tredje närmsta spelaren”.

Publiken var ju minst sagt missnöjda när Adam Hellborg hoppsparkar undan benen på Giorgi vid en spelomställning och bara får gult för den våldsamma satsningen, men den tjugosidade tärningen som är Ekberg skulle visa att Ekberg alltid kan vara sämre än sig själv, och visade sedan ut en Siriusspelare för att han slår ut med armarna efter att inte ha fått ett inkast med sig.

Det är ju bara att luta sig tillbaka och be till gudarna att Ekbergs kommande absurditeter slår till i andra lags matcher och inte Blåvitts.
Kvartsfinal
Oavsett vilket lag det blir i kvarten så kan Blåvitt än en gång blicka fram emot en kvartsfinal i alla fall. Den som vill vara positiv kan ju säga att Blåvitt bara är tre matcher ifrån nästa titel. Och det vill du väl inte missa? Så häng på låset och se till att gå på Blåvitts kvartsfinal, oavsett var den spelas!