IFK Norrköping - IFK Göteborg1 - 1
Sju Tankar efter IFK Norrköping - IFK Göteborg (1-1) "En värdemätare för framtiden"
Cupfinalen var blåvitts första tävlingsmatch mot allsvenskt motstånd, och inte vilket motstånd som helst. Med spelare som Haksabanovic och Jonathan Levi på planen får Norrköping räknas som ett av Allsvenskans bästa lag, och på förhand var det ovisst hur göteborgskamraterna skulle tackla den på förhand tuffa uppgiften. I en match där seger var det enda som gällde, åkte de regerande mästarna tillslut ut ur Svenska Cupen efter att Haksabanovic avgjort gruppen med en drömträff precis innan halvlek.
Det första riktiga testet
Taktiken skiljde sig en del från matchen mot Sundsvall senast och framförallt lät Blåvitt Peking styra matchtempot. Därmed stängdes ytor ner och Norrköping skapade få chanser ur det egna spelet under första halvlek, då målet får räknas som en aktion av Haksabanovic istället för en kollektiv insats. Samtidigt kontrade blåvitt bra och skapade två målchanser som i efterhand får räknas som bättre än läget Robin Söder gör mål på. I andra halvlek stannas däremot det offensiva spelet upp mycket och nästa kliv för laget är att prestera på samma nivå över 90 minuter.
En trend som går åt fel håll
Alla mål blåvitt har släppt in iår har en sak gemensamt: det är motståndarlagets namnstarkaste och bästa offensiva spelare som gör det. Hallenius mål blir däremot en höna av en fjäder i detta sammanhanget, eftersom det är relativt omöjligt att scouta hur bollen ska studsa i straffområdet. Däremot gör Sandvikens Mohammed, spelaren som gjorde flest mål i Sandviken förra året av de som är kvar i klubben, två mål och en assist mot blåvitt i första mötet. Haksabanovic mål idag är otagbart för Anestis, men däremot är det snäpp intill oroande varför bara Wernbloom försöker pressa honom när Haksabanovic kommer in rättvänd framför straffområdet. En spelare som Norrköpings 99:a, som mer eller mindre avgjorde matcher själv under de första tio matcherna av fjolårssäsongen måste vara bättre bevakad och det känns nästan som en risk att inte sätta två spelare på honom innan han ens hinner vända upp. Självklart finns det brister i resonemanget och en anledningen till att just dessa spelare gör mål kan såklart vara att de är de bästa i lagen vi möter, men samtidigt går det att göra det betydligt svårare för dem, inte minst vid målet vi släpper in idag.
Bytena i det ansträngda läget
Bytena kom relativt tidigt idag, bortsett från tidigare matcher under året, men ändå kändes de inte helt rimliga. Till exempel tar Erlingmark en mer defensiv roll än Wernbloom efter sitt intåg, även fast han kommer till avslut två gånger i straffområdet och utan att veta hur skador och kondition påverkade resonemangen är det väldigt konstigt att plocka ut Söder, lagets för tillfället bästa målskytt, när laget behöver ta vara på varje målchans som dyker upp för att säkra avancemanget. I jakten på ledningsmål hade det känts betydligt bättre att spela med två renodlade nior, trots att det hade kunnat innebära negativa följder för försvaret.
Simon Therns debut från start
Efter att visa tendenser på vilket spel han besitter i förra matchen, visade ytterligare belägg för vilken tillgång han kommer under säsongen. Det är en spelartyp som sticker ut på blåvitts mittfält, där Simon har spetsegenskaper genom att bryta linjer genom att driva bollen framåt, till skillnad från övriga mittfältare som får klassas som mer statiska med boll. Med tanke på att han bara tränat en och en halv vecka ungefär, med en allsvensk klubb till skillnad från Värnamo, känns det som att han har mer att ge under matcherna som kommer.
De stora matchernas man?
Han kanske inte avgör matcherna själv, men visst är Sebastian Eriksson en helt annan spelare beroende på vilket motstånd det bjuds på? Något som inte minst synliggörs i detta gruppspel, där han är en helt annan spelare idag än mot Sandviken. Även positionen kan spela en roll här, då det blir mer naturligt att fokusera på att säkra butiken bakåt istället för att slicka kanten, för en defensiv mittfältare i grunden. Det blir intressant att se hur Eriksson fortsätter att prestera under matcherna som följer, och ifall det är motståndet eller positionen som blir den slutgiltiga faktorn.
En tränar kostym sydd för Roland Nilsson
I och med den bredd blåvitt numera har i sin trupp, och vilka spelare det är som finns i truppen, krävs det ett noggrant arbete och pondus för att de blåvita ska vakna på rätt sida. En sån pondus får du förslagsvis genom att vinna Allsvenskan och Uefacupen som spelare, vilket Roland Nilsson lyckligtvis gjort under sin karriär. Hade det varit samma scenario med Poya Asbaghi, hade den sistnämnda ställts inför en brantare uppförsbacke. Den nuvarande U21 förbundskaptenen är en lovande, ung tränare som precis börjat sin karriär och för laget blåvitt har nu är det just där skon klämmer, då det blivit ett lag som kräver viss rutin inom arbetet. Till exempel tror jag det blir lättare för Hamsik att ta till sig vad en före detta landslagsback säger, än en jämnårig tränare med meriter som inte ens går att jämföra när det gäller deras karriärer som spelare. (Kanske är U21 kostymen sydd till just Asbaghi, då det han framförallt lyckades med i blåvitt var att förädla talanger som Nygren.)
En värdemätare för framtiden
Det går inte att säga att gruppspelet är något annat än en besvikelse, framförallt tidigare matcher där Blåvitt ska prestera på en betydligt högre nivå. Idag står däremot laget för en klart godkänd insats, och få supportrar hade klagat på ett liknande resultat i Allsvenskan borta mot Peking, även fast förutsättningarna skiljer sig mellan en Allsvensk bortamatch och gruppfinal. Däremot får man ha i beaktning att det är andra matchen med ett nytt spelsystem, ett spelsystem spelarna redan verkar tagit till sig. Med ytterligare träningsmatcher under månaden som väntar, samtidigt som mittfältaren med flest mål i Serie A på 2000-talet förhoppningsvis anländer, finns det hopp för en betydligt bättre säsong än föregående.
