Sju tankar efter IFK Norrköping IFK Göteborg (1–2) “Bokslut efter en turbulent säsong”
En turbulent säsong är äntligen över efter en höst som osat klass från de Blåvita. Här är Sju Tankar om varför Blåvitt ska fokusera de ekonomiska resurserna på annat än spelare i vinter, ett mynt med två sidor, nästa storförsäljning för IFK Göteborg och vilka framtida utmaningar föreningen ställs inför.
Bokslut
Det har varit en minst sagt turbulent säsong för IFK Göteborg. Ny klubbordförande, ny klubbdirektör, värvningen av Marek Hamsík, den bortvaskade våren, 2700 änglar, Jakob Johansson och Pontus Wernbloom tvingas sluta när Berg och Wendt äntligen är tillbaka och ett nedflyttningshot som snarare kändes som en nedflyttningsgaranti... Nu, två månader efter en kraftsamling från supportrarna men det direkt motsatta från spelarna på Borås Arena, lever framtidshoppet efter sex vinster på åtta finaler, som krönts av faktumet att Blåvitt kommer före guldtippade Häcken i slaget om bäst i stan samtidigt som man får två hemmamatcher i cupen. Bra resultat där, samtidigt som klubben ger Stahre ännu mer tid att sätta ihop laget, så kan den kommande säsongen bli riktigt trevlig för Blåvitt.
Skit i att köpa spelare
Lägg pengarna på liniment, kylspray, tio nya fysioterapeuter och allt bandage i Västsverige istället. Varför? Marcus Berg. Den enda spelarna som konstant levererat i ett Blåvitt som under stora delar av säsongen gjort det direkt motsatta. Lägg till tio mål på 17 matcher i ett lag som var så destruktivt och ofungerande som Blåvitt var tidigare under säsongen och du får förmodligen seriens bästa anfalare. Målet han gör idag lär inte bli hans högst rankade genom tiderna, däremot var han fortsatt nyttig och gör det viktiga pressjobbet som resulterar i 1–0.
Är Marcus Berg hel nästa säsong kan IFK Göteborg mycket väl utmana om Europaplasterna, om inte mer, in i det sista.
Bortalaget IFK Göteborg
Sedan landslagsuppehållet har Blåvitt gått segrande ur alla bortamatcher förutom mötet med Sirius för två veckor sedan. Det känns som en trend laget minst sagt kan bygga vidare på under säsongen som kommer till våren. Med den tydlighet som finns i laget sedan Örebromatchen och den tryggheten som sex vinster på åtta möjliga ger en, vet Blåvitt ofta precis vad de ska göra – och även fast Peking styr matchen stressar Göteborgskamraterna aldrig upp sig.
Tacka och ta emot
Ska man se till matchen som helhet är det ganska många marginaler som går med, speciellt om man ser på de avgörande ögonblicken. Marcus Bergs 1–0-mål är såväl bra pressat av Berg som en skänk från ovan. Dessutom är det väldigt svårt att förstå vad Karlsson dömer bort Norrköpings straffvariant för, till stor del för att det knappt visas några repris bilder på det. (Desto vackrare är Benediktssons psykning när han sträcker fram två bollar till Levi och ber honom välja en av dem). I vilket fall är det inget att be om ursäkt för – utan snarare en fungerande och väl genomförd matchplan och defensiv soliditet att bygga vidare på.
Ett mynt med två sidor
Vilhelmsson har stått för början på ett rejält genombrott under hösten – och är det något som hade kunnat spetsa till insatsen ytterligare idag är det just hans djupledshot. Samtidigt gav saknaden av Vilhelmsson Stahre chansen att starta med tre centralamittfältare i Erlingmark, Svensson och Thern, vilket i alla fall gjorde det betydligt svårare för Norrköping att spela sig igenom där, till skillnad från augustimötet, även fast Blåvitt inte styrde den centrala kampen. Samtidigt uppkom många fina kombinationer i den blåvita speluppbyggnaden tack vare att det just fanns tre mittfältare centralt.
Bernardo Vilar
Brassen, som inte startat sedan Elfsborg borta, fick chansen efter att Calle Johansson blivit förkyld. Det var glädjande att se Stahre ge starten till mittbacken, då det enkla valet är att, som tidigare under hösten, starta Erlingmark istället för Johansson bredvid Bjärsmyr, likt man även gjorde under den andra halvan av den andra halvleken. Dessutom finns det få naturliga tillfällen att ge en mittback på bänken speltid i när laget går så pas bra som det gjort det senaste.
Och Vilar stod för en bra insats överlag, som dessutom kröntes med ett mål. Visar upp en fin passningsfot som han utnyttjar när han även spelare bollen framåt. Samtidigt hanterade han ett potentiellt friläge med Nyman på ett sätt som inte såg ut som en spelare som gjorde sitt femte framträdande i Allsvenskan.
Vissa saker går att förbättra däremot. Dels när Vilar står rättvänd och relativt opressad i straffområdet i slutet på första halvlek och spelar bollen rätt in i mitten, i stället för att rensa, vilket hade kunnat resultera i 2–1-underläge. Dels när han blir bolltittande och står för högt upp vid Nymans 1–1.
Men vågskålen väger minst sagt över i positiv favör. Fortsätter Stahre ge Bernardo Vilar chansen samtidigt som rätt detaljer slipas på kan det bli en potentiell guldklimp för Blåvitt i framtiden.
Blåvitt är på rätt väg – men…
Det går inte att förneka att Blåvitt varit ett av seriens bästa lag under oktober och november. Samtidigt är det lika svårt att sticka under stolen med att IFK Göteborg tillhörde de absolut sämsta lagen under tidigare delar av säsongen.
Sedan Örebro hemma och framåt har Blåvitt presterat som ett topplag och får Mikael Stahre styrelsens fortsatta förtroende att bygga vidare på laget tyder mycket på att IFK Göteborg kommer stå för likartade prestationer i framtiden. Lägg till några värvningar under vinterfönstret som slår rätt – så kan 2022 bli ett år där laget tar fortsatta kliv i utvecklingen.
För det krävs däremot ett förtroende för Stahre även när det går dåligt – då det är en tränare som behöver tid med sina lag för att få de att prestera på max, även fast Blåvitt redan kommit en bra bit på vägen.
Samtidigt håller tiden på att rinna ut. Mycket tyder på att dagens match var den sista för Erlingmark i Blåvitt för den här gången. Marcus Berg och Oscar Wendt bli inte yngre – och när de väl slutar kommer det uppstå enorma luckor att fylla. Oscar Vilhelmsson har redan jagats av danska klubbar och Borussia Dortmund. Därmed är det lite nu eller aldrig för den här årsgången av IFK Göteborg – och ersätts inte laget rätt kan det ta ett tag innan laget sitter i en lika lovande sits igen.
