Sju tankar efter Kalmar FF-IFK Göteborg (0-0), ”En match kring mittens rike med handbromsen i”
En händelsefattig match där ett lag kommit långt i sin process och ett annat lag tar små steg i sökandet efter sin spelmässiga identitet.
1. En hållen nolla
Att blåvitt hade lagt vikten på ett tätt försvarsspel inför dagens match var inte svårt att se. Redan från start kunde man se att det var ett stort fokus och en bra kollektiv press i försvarsspelet som gjorde det svårt för Kalmar att hitta genom till några direkt klara målchanser. En positiv sak att ta med sig från dagens match (en av få kanske vi ska tillägga) är att få hålla nollan och känna att försvarsspelet börjar likna det stabila försvarsspel som vi såg i de inledande matcherna.
2. Domarnivån
De må ha en utsatt position de allsvenska domarna, men det är alldeles för ofta som det är deras insats som blir det starkaste minnet från den nyss spelade matchen. Kanske är det att rädslan för att vara den domare som blåser för det som blivit årets nya modeord ”soft penalty”, som gör att beslutsfattningen känns skev och framförallt svår att kunna läsa som betraktare. Sigthorsson borde kanske ha haft straff i första halvlek, men det är fler situationer under matchen som känns direkt konstiga. Spelarna själva ser ofta förvånade och frustrerade ut av både friande och fällande situationer, vilket måste göra det väldigt svårt för aktörerna på plan att veta hur nivån ligger. ”They need to step up” sade Sigthorsson i halvtidspausen, svårt att säga emot detta är känslan efter denna matchen.
3. En formationsändring som borde användas mer
Blåvitt inledde matchen med en uppställning vi lärt oss känna igen med den så kallade trebackslinjen (läs fembackslinjen) där våra spelare med fart på kanterna hamnar i väldigt låga utgångspositioner när man vinner boll, vilket gör det svårt att kunna få med dessa spelare i de offensiva omställningarna.
Det sätter en stor press på övriga spelare att ta dessa löpningar istället för att inte bli för tunna i motståndarens straffområde.
Efter paus såg man direkt att formationen hade justerats till en uppställning som i sifferväg kan beskrivas som en 4-2-3-1, med tydliga ytterbackar och där Thern till synes såg ut att ha spetspositionen i diamanten innehållandes Thern, Sana och Aiesh. Med den här uppställningen har man möjligheten att få med fler spelare i de offensiva framstötarna och samtidigt ge tid åt kantlöparna för att hinna upp till bra inläggspositioner. Idag fick vi se detta under 45 minuter och min känsla är att det borde kunna gå att alternera formation i förhållande till motstånd. Med så pass spelintelligenta spelare så tror jag de är kapabla att kunna ställa om från match till match, eller för den delen som idag där man behöver försöka göra det man kan för att bryta matchens inrutade mönster.
4. Släpp hästarna fria
Inte nog med att det är en låt av Sveriges sommarartist nummer ett, Tomas Ledin, så är det den överhängande känslan jag själv har match efter match. Släpp loss! Med de fötter och spelhjärnor som den här truppen besitter så känns det väldigt frustrerande att se anfall efter anfall stanna upp för att spela den säkra passningen i sidled eller hem till backlinjen. När man väl lyckats bryta sig genom de stabila linjer som Kalmar höll idag så måste man utnyttja detta och försöka ställa tuffare frågor till ett mer utspritt försvar. Men nej. Det söks, det letas, de rullas och det gör det med handbromsen i. Känslan just nu är att den flerstegsraket som är blåvitt 2021 ska sätta bit för bit innan de sedermera ska explodera, stubinen är dock lång och verkar brinna långsamt när man just bevittnat dagens match.
5. Det nya Kalmar FF
Man är sällan det ensamma laget på fotbollsplanen och så var inte fallet idag heller. Blåvitt möter ett förvandlat Kalmar FF där Henrik Rydström med timmar på träningsplanen, hemläxor och prov lyckats skapa ett lag som är extremt svårslaget och väldigt tufft att möta. Med begränsade medel och en trupp som till namnen sett inte skrämmer så många lag i allsvenskan, så har det implementerats ett spel som flyttar lagdelar och som dessutom är svåra att göra mål på. Det måste man lyfta på hatten för när man ser och det gör jag idag. Skulle de dessutom få in en spets på forwardspositionen kommer de kunna göra livet obehagligt för många lag i årets serie.
6. Kolet som glöder starkast
Förvisso en ny mållös match men om det är någon spelare idag som förtjänar mer beröm än de andra så är Kolbeinn Sigthorsson den spelaren för mig. Han är oöm både mot sig själv och motståndare, är involverad i de allra flesta offensiva situationerna och är en exceptionellt skicklig targetspelare. Om blåvitt kan hitta ett sätt att utnyttja detta på ett än bättre vis under matcherna med tydliga löpningar i djupled och understöd till honom i boxen, så är jag hoppfull om att både mål och poäng kommer att kunna trilla in med jämnare takt än vad som varit fallet hittills under säsongen.
7. Solen och mittens rike
Två lag som var skickliga på att ta ut varandra kampades under solen på arenan uppkallad efter ett gyllene fjäderfä och det var verkligen svårt att hitta situationer som brann till på samma sätt som den sol som ramade in drabbningen. Jag kom på mig själv med att min puls inte dansade upp och ner likt vanligt och det kändes väldigt ovanligt, men det blir lätt kontentan av en match som dominerades av kontroll och rullande kring ytan som omgärdas av den stora cirkeln som markerar mittens rike. Det blir inte lätt för Discovery-redaktionen att hitta situationer som kan bli underlag för beräkning av ”expected goals” i den här matchen, men en stabil match där båda lagen får en pinne med sig för kommande matcher. Ett lag som är mer färdigt och ett lag som tar nästa steg i sökandet efter sin spelmässiga identitet 2021.
