Malmö FF - IFK Göteborg1 - 0
Sju tankar efter Malmö FF – IFK Göteborg (1–0) “En tydlig reality-check”
Blåvitt kom till Malmö som ett av få kvarvarande lag med en nolla i förlustkolumnen efter de inledande omgångarna. Man lämnade Malmö med årets första nollpoängare i en match som resultatet till trots, dominerades av hemmalaget. Här följer Alltid Blåvitts sju tankar efter klassikermötet mot Malmö FF.
1. Hahn är bra, Hahn
Få var vi nog som med trovärdighet kunde säga att vi hade stenkoll på Warner Hahn när han presenterades som ny målvakt under slutdelen av transferfönstret. Hans inledande minuter i de blåvita färgerna var aningen skakiga, men sedan Svenska Cupens gruppspel och starten av Allsvenskans har den surinamesiska landslagsmannen varit oerhört stabil och visar sig mer och mer vara en klassvärvning. I matchen mot Malmö FF står han för flera fina parader och inger ett lugn och trygghet som sprider sig till backlinjen och övriga laget.
2. Det blåvita bortaföljet
Det tåls att nämna gång på gång, vilka otroliga supportrar IFK Göteborg har. Inför varje bortamatch så ser man hur många fina initiativ som helst, hur folk erbjuder skjuts till långväga resor och hur varje bortaläktare färgas av blått och vitt. Oavsett hur laget presterar så vinner Blåvitt alltid läktarkampen och det stödet måste vara ovärderligt för representanterna inom de kritade linjerna.
3. Liten återgång till gamla vanor
En av rubrikerna inför matchen gjorde sig gällande att Blåvitt minsann inte skulle ner till Malmö för att parkera någon buss. Även om inställningen var sådan, så var det ett nedtryckt bortalag som hade svårt att bedriva något som helst eget spel med bollen när man väl hade den i sin ägo under stora delar av den matchen. Att man ville ligga tajt i de defensiva positionerna var tydligt och man gjorde det ofta väl, även om Malmö med individuell skicklighet kom till en del farliga chanser. Utgångspositionerna i försvarsspelet var något lägre än vad vi hittills vant oss vid under de inledande omgångarna. Oftast började man med högsta forward kring mittlinjen, men framåt mitten av den första halvleken var lagets högsta punkt snarare kring mitten av egen planhalva. De behöver inte vara något fel i det. Man kan bedriva ett aggressivt försvarsspel även med ett lägre utgångsläge. Det som tyvärr visade sig lite för tydligt idag, var att man var aningen otajmade i den egna pressen. De så kallade triggers man brukar vara så skicklig i kom aningen sent eller i fel lägen vilket då gör att ett spelskickligt lag, som Malmö ändå är, kunde ta sig igenom även ett lägre stående försvarsspel. Något som vi kunde se mycket av under fjolårssäsongen under den period som laget hade sin tyngre period. Nu gäller det att skaka av sig denna del av spelet inför kommande omgångar, så det inte riskerar att bli en vana som ingen med blåvita sympatier vill kännas vid.
4. Inhoppare som gjorde skillnad
Mikael Stahre gjorde något förvånande tre byten innan ens tio minuter var spelade av den andra halvleken. In kom Al-Ammari, Yakob och Norlin. Utöver Warner Hahn så var det kanske intåget av Yakob och Norlin som gladde mest i matchen. Framförallt blir man imponerad av Kevin Yakobs insats, särskilt med tanke på att det var hans första minuter i Allsvenskan denna säsong. Trots detta faktum så kommer han in och är duktig med bollen och bryter mönster på ett sätt vi lärde oss att uppskatta under förra säsongen. Gustav Norlin kommer också in och är Gustav Norlin. Full av energi och med självförtroende var han en nagel i ögat på Malmöspelarna, något som hade behövt spillas ned på fler spelare idag.
5. För svaga i de offensiva situationerna
Trots att man var tillbakapressade under i stort sett hela första halvleken, så hade Marcus Berg ett gyllene läge att ge Blåvitt en ledning med sig in till pausvilan. Hur rättvist det hade varit går såklart att diskutera, men faktum kvarstår och dessvärre var det ett ovanligt tamt försök till avslut vi fick se från Berg. I den andra halvleken lyckas man inte heller hota tillräckligt mycket för att kunna närma sig ett kvitteringsmål. Få spelare tog sig in i boxen vid de fåtal tillfällen som det erbjöds inläggslägen, leveransen av inspelen och fasta situationer höll svag nivå även dem och då är det såklart väldigt svårt att kunna få med sig något i form av poäng från en så pass svår bortamatch.
6. Nere på jorden igen
Under dagen som ledde fram till matchen så hade undertecknad en ovanligt god känsla inför och det kändes verkligen som att det fanns en stor möjlighet till seger. Men det blir nog till att krypa tillbaka till en mer krass realism i fortsättningen. Det är tydligt att vi inte är där ännu, där i det avseendet att vi kan åka ner till ett lag som Malmö och bedriva spel på egna villkor. En dag kommer det säkerligen att bli så, men just idag så blev det liten ”reality-check” som gjorde att man avvaktade med att plocka fram pytten för tining ett bra tag till.
7. Viktiga matcher som väntar
Hade man inför Allsvenskan dragit igång sagt att vi skulle stå på tio poäng, som fyra i tabellen och att den första förlusten skulle komma först i den femte omgången, är jag tämligen övertygad om att man skulle ta det alla dagar i veckan. Men även om vi inte inlett en säsong bättre än 90-talets glansdagar, kan man inte skydda sig bakom detta hur länge som helst. Nu väntar två nya tuffa matcher mot Kalmar och AIK och där bör man få med sig en del poäng för att denna start inte ska kännas förgäves och att säsongen riskerar att gå från skimmer och konfetti, till den gråa massa som vi tyvärr vant oss vid de senaste säsongerna.
