Sju tankar efter Norrköping – IFK Göteborg 2-1 ”Anti-Fingertoppskänsla”

Blåvitt åker till Norrköping och gör i 90 minuter en riktigt bra match, men lyckades trots en fin insats släppa in två mål på övertid och förlora matchen.

1. Anpassa sig och utveckla. Den som lyssnat på Poya Ashbagis intervjuer under säsongen har hört att han ogärna pratar om sifferuppställningar. Att fotboll handlar om mycket mer än bara sifferkombinationer. Med det i bakhuvudet känns det inte så konstigt att det fortfarande står 3-4-3 i laguppställningen. Verkligheten är närmare ett 2-1-3-1-3 spel där en av mittbackarna kommer upp högre i plan. Detta fredar ytan mellan backlinjen och mittfältet, ett område där Blåvitt under året släppt in många mål. Det ger också en enklare uppspelspunkt för Blåvitt i speluppbyggnaden. Vid försvarsspel när mittfältet kommer ner går mittbacken ner i backlinjen samtidigt som wingbacksen blir ytterbackar och spelet blir mer ett 5-4-1 spel. Det är imponerande att se hur Blåvitt identifierat två problem laget haft under säsongen och hittat ett sätt att lösa båda. 
2. Vajebah Sakor. När Svenska Fans sverigeredaktion hörde av sig i våras och bad oss tippa årets allsvenska så tippade jag Vajebah Sakor som årets utropstecken. Under våren gjorde han mig inte glad, men sakta men säkert kom han in mer och mer, och nu börjar han likna den där giganten jag trodde han skulle bli. 
3. Att ta klivet. För tidigt för att säga att Sargon Abraham är en succé värvning, men visst ser det bra ut att få göra mål så snabbt efter att han kom (räknar inte Svenska Cupen målet mot Torn, Allsvenskan är en helt annan femma). Framför allt är det sättet han gör mål på som är så befriande. Att han ger sig fan på att vara först på den straffreturen. Allt för ofta är det backar som är första på de bollarna. Men man ska komma ihåg att det är stor skillnad på ligorna. Det syntes om inte annat tydligt på Da Graca som varit ruggigt bra på träningarna, som gjort det riktigt bra i U21 och var bra mot Torn i Svenska Cupen. Som kommer in och på 5 minuter drar på sig en idiotstraff (Boo Wiklander HAR MARKERINGEN FÖR HELVETE) och sedan toktappar sin gubbe på 2-1 målet. Nu är fotboll en lagsport, men det går inte att blunda för att Da Graca gör ett katastrofinhopp. 
4. Domarnivån. Nu hade jag själv antagligen inte dömt som Pandzic gjorde idag om jag varit domare, men vi får ge honom att han var konsekvent i alla fall. Det var ganska billiga frisparkar matchen igenom. Fel nivå, men en jämn nivå åtminstone. Bättre än andra matcher där domarna dömt straff för inget och sedan tillåtit dråpförsök nästa minut. Nu räckte det med kontakt för att få med sig domsluten. 
5. Carl Starfeldt! En spelare som tagit kliv framåt det senaste. Dominerar i straffområdet idag. Känslan är att när Oldrup Jensen (Calisir tidigare) tar några steg upp så kan mittbackarna fokusera mer på att freda i straffområdet vilket verkar gynna Starfeldts spel. 
6. Sebastian Ohlsson! Fixar den något billiga straffen, men det är framför allt hans spel i det defensiva jobbet som imponerar. Just nu är känslan att han är viktigare i försvaret än i anfallet. Vem hade kunnat tro det inför säsongen? 
7. Jävla maskande. Många undrar var domaren hittade övertiden. Jag vet var han hittade övertiden. I Blåvitts jävla maskande. Mot Torn i ledning med 4-0 är det Amin Affane som skämmer ut sig med sitt maskande och nu är det Erik Dahlin som flera gånger blir tillsagd av domaren att skynda sig. Det går inte att säga något om övertiden. Även om Blåvitt supportern i mig grämer mig över att Blåvitt blev straffade för det, så blir fotbollssupportern i mig glad över att det jävla maskandet till sist straffar sig. 

0 kommentarer

Adrian Pihl Spahiu @pihlbaoge2018-08-27 21:15:00