Sju tankar efter Norrköping – IFK Göteborg ”Nära betydligt bättre resultat, men straffas för slarv, omständigt spel och konstiga beslut”
Blåvitt åker efter en sen seger mot AIK till Norrköping för att se om det går att fortsätta den positiva trenden. Och även om mycket faktiskt ser helt okej ut och Blåvitt var nära på att knipa poäng, så straffas laget för återkommande slarv, omständligt spel och konstiga beslut. Här kommer sju tankar efter matchen.
- Modigt eller dumdristigt med rotationen?
Jag har själv varit väldigt kritisk till bristen på rotation i Blåvitt hittills under säsongen. Andra har också lyft ämnet. Idag slår ledningen på stort och roterar fem spelare i startelvan. Jag vet inte om det var dumt eller modigt egentligen. När jag pratat om rotation så menade jag inte att man skulle byta ut hela laget, utan snarare att ha ett rotationsschema där en spelare per match får vila. Inte att köra fem raka med bästa laget och sedan byta ut fem spelare i sjätte matchen.
Sen finns det ju en del andra frågor att ställa sig kring valet att rotera just nu. Vid seger hade Blåvitt legat tvåa i serien, bara två poäng bakom serieledarna, som för övrigt också var kvällens motståndare. Det var inte en oviktig match om vi säger så.
Jag förstår ifall man säger att vi vill satsa på cupen, där vi har chans på en Europaplats och titel, men jag håller ändå inte riktigt med. Cupen är ett tröstpris. Det är serien som är det viktiga. Och även om vi satsar på cupen så vilar man väl fan inte laget när vi har chans att få häng på serieledningen?
- Bra på pappret, bedrövligt på plan
Bortsett från prioriteringarna i laguttagningen så tycker jag ändå att det var en match där Blåvitt taktiskt gör det väldigt bra. Nu ska vi inte måla upp någon bild av att Blåvitt var bättre än Norrköping (mer om det senare) men taktiskt gjorde Blåvitt en rätt bra match.
Norrköping kom till få lägen av egen kraft. Vilket såklart pekar tydligt på det stora felet idag.
Spelare för spelare gjorde Blåvitt en svag match. Så många bortslagna enkla pass, så mycket fumlande, så mycket slarv och oskärpa. Och det hade varit en sak om Norrköping stressade fram misstagen, och det gjorde man ibland, men för det mesta var det bara de blåvita spelarna som slarvade. Tyvärr. På det stora hela såg det ändå stundtals rätt bra ut, och man kan nog tycka att jag är lite väl hård i övriga tankar, men jag kan någonstans känna att mycket av det som blev fel idag är saker som Blåvitt vid det här laget borde vara bättre på.
- Var har du dina medspelare?
Något jag haft problem med länge i Blåvitt, och som blev tydligt idag, är hur dåliga många spelare är på att nicka bollen till medspelare. Jag köper att det är svårare än det ser ut, men samtidigt så är motståndarna, oavsett match, alltid mycket bättre än de blåvita spelarna på att hitta medspelare när de nickar bollen. Jag tänker framför allt på försvarare som helt ensamma ska nicka bort en långboll från motståndarna.
Det är skrämmande hur ofta de bollarna går till motståndare som kommer upp i press istället för egna spelare. Det nickas nästan alltid bara rakt fram, oavsett vem som håller den ytan.
- Sluta göra det svårt för er själva
En av de sakerna som Emil Holm gör, och som jag gillar med Emil Holm, är att han ofta spelar väldigt lätt. Nu har han hjälp av sin fysik såklart, men väldigt ofta gör Emil det väldigt lätt för sig. Han petar bollen förbi sin motståndare och springer. Och eftersom Emil är skicklig så kommer han ofta förbi också. Men även om han hade varit oskickligare så tvingar en sådan aktion ofta försvararna till peta ut bollen till inkast/hörna. Och det blir väldigt sällan omställningar.
Tyvärr är det nästan bara Emil som gör det. Resterande laget gör det ofta väldigt svårt för sig själva. Norrköpings 1-0 mål kommer som ett resultat av hur du, under absolut inga jävla omständigheter får spela. André Calisir driver upp med boll. Hittar inga bra alternativ, fortsätter med boll, det blir trängre och trängre, och till sist slår han en för svår pass rakt på en vitklädd spelare och Norrköping får ett 3 mot 1 läget där de kan göra 1-0.
Jag kan förstå att ambitionen är att vara så bolltrygga att vi klarar av att spela så. Att de passarna med lite justeringar går fram och blir farliga lägen istället när Calisir först drar på sig press och sedan hittar medspelare som fått ytor. Men så blir det väldigt sällan, för att…
- Blåvitt söker bara ytan mellan bollhållare och bollmottagare
… även om Calisir får fram den passen, så går mottagande spelare i princip alltid på ytan mellan passningsspelaren och sig själv. I klartext, spelaren som ska ta emot passen rör sig hemåt i plan, med ryggen mot mål och en försvarare i ryggen. Det ska sägas att det kan funka, t ex mot AIK var spelarna duktiga på att lägga tillbaka bollen, snabbt vända och ta ytan bakom backen som följde med upp i rygg. Men i de flesta matcher tar spelarna inte de ytorna. I de flesta matcherna stannar bollen där och mittfältaren/anfallaren tvingas spela hem till backlinjen igen för att starta om. I de flesta matcherna slutar det istället med att Blåvitt bjuder in motståndarna till att utnyttja Blåvitts misstag utan att egentligen vinna något själva.
Något som kanske är ganska signifikativt för ett av de största problemen Poya Ashbagi haft under sin tid i Blåvitt. (Jag gillar Poya, och det här ska absolut inte tolkas som någon ”Poya out” text.) När spelet låser sig så blottar Blåvitt sig för mycket misstag utan att klara av att tjäna något själva på det.
- Tvinga motståndarna att välja gubbe.
Något annat som tyvärr blivit väldigt signifikativt för Blåvitt de senaste åren är att motståndarna ofta får väldigt mycket uträttat med väldigt lite resurser när de försvarar mot Blåvitt.
Om vi tar t ex när motståndare ska försvara sig mot Hosam Aiesh. I princip alla Allsvenska lag idag vet att det räcker inte med en gubbe där. Hosam lurar upp Premier League backar på läktaren. Låter du en ensam ytterback försvara mot Hosam så kommer han komma förbi gång på gång. Så lagen måste gå in med två eller ofta till och med tre spelare på Hosam. Frustrerande för Hosam men det skapar ytor för andra spelare. I teorin.
I praktiken står medspelarna ofta bara några meter ifrån, och ofta ”bakom” Hosam, så att när Hosam spelar en medspelare så behöver motståndarna knappt flytta på sig för att fortfarande ligga rätt i positionerna. Allt de behöver göra är att ta två steg i sidled och så har de fortfarande press på bollhållaren. Samma gäller på andra kanten där Giorgi Kharaishvili ofta drar på sig flera försvarare. Om motståndarna ”offrar” två eller tre spelare på att markera Giorgi eller Hosam, så måste Blåvitt se till att någon annan spelare tar till vara på det extra utrymmet som ges. Eller om man som mig, gillar att spela Starcraft, om du investerar dina första 100 gas i ett bygga speedlings, så måste du göra skada med de lingsen innan motståndarna får upp något som dödar lings.
- Bollmottagningar
Jag har gnällt om det förr, och jag kommer gnälla om det igen. För många spelare är för dåliga på att ta emot bollar. Och det är två olika kategorier av dåliga bollmottagningar som är de stora syndarna här. Först och främst, något som du helt ärligt lär dig redan i ungdomslagen, du kan inte stå och vänta på att bollen ska komma till dig. Allt för ofta står blåvita spelare och väntar på att bollen ska nå dem när motståndare viner förbi och tar den framför dem. Du har inte tid att vänta på bollen.
Men också när spelarna väl får ta emot bollen så är det oroväckande ofta som de inte får ordning på bollen. De lägger den för långt ifrån sig, eller de behöver 3-4 touch för att få ordning på bollen. Tid de inte har. För motståndarna är där och hugger direkt igen. Spelare som tar emot boll måste bli bättre på att se var de har motståndare och veta vad de vill göra så att de kan lägga bollen till sig själv på en ”trygg” yta. Om de nu måste ta emot bollen.
Idag kan man ju ursäkta det till viss del med att Norrköping spelar på en riktigt usel plastmatta, men det här är återkommande i för många matcher för att det ska komma undan med det.
Extra punkt: DPlay produktionen är under all kritik. Inte bara att det är en del lagg i sändningen, men rent produktionsmässiga val är riktigt usla. Idag t ex kommer Giorgi Kharaishvili med fart och driver in i banan. Då väljer man att Zooma in på bara Giorgi när han kommer med bollen utanför straffområdet. Hur fan tänker man där? En av de största fördelarna med fotboll på läktaren är ju att du får en bättre helhetsbild av spelet, och den lilla bild av spelet vi trots allt har genom sidlinjekameran väljer de att ta ifrån oss för att zooma in på en enskild spelare? Jag undrar uppriktigt om de som producerar sändningarna ens gillar fotboll själva?
Lägg på det utdragna repriser så att tittarna missar matchen eller kommentatorer som pratar om en situation samtidigt som repriserna visar något helt annat. Tycker det är jättetalande för hur illa skött det är när de zoomar in på Alexander Jallow i 20 sekunder i väntan på att domaren ska snacka lite med en spelare, och först när spelet väl kommer igång igen drar de igång repriser istället för att faktiskt visa spelet som är igång. Det känns som om att de som jobbar med produktionen av fotbollsändningarna dels inte förstår fotboll, dels har en usel kommunikation internt.
Sen har de en del andra bra reportage som t ex med Tobias Sana inför AIK matchen, men produktionen under fotbollsmatcherna är riktigt riktigt usel.
Adrian Pihl Spahiu @pihlbaoge2020-07-06 22:30:00
