Sju Tankar efter Österlen FF - IFK Göteborg (0-3) "Han imponerade stort idag"
Det finns mycket att lyfta fram efter en sådan här match. Men hur tungt väger prestationerna när vi jämför kvalitén på division 1-lagen gentemot allsvenskan? Hur som helst gick Blåvitt segrande ur mötet med Österlen FF med 0-3. Här är Alltid Blåvitts sju tankar efter matchen.
1. Bernardo Vilars debut.
Vi kan konstatera att Bernardo åtminstone inte är i Blåvitt och “vilar”. Jag tycker han imponerade stort idag. Matchbilden var väl inte som sådan att han fick massvis att göra. Men de utmaningar han ställdes för, löste han galant. Det som framför allt stod ut var hans huvudspel. Utan att ha några statistiska grunder att luta mig emot, kan jag nästan lova att han inte förlorade en enda luftduell. Vilars spänst är bland det enorma jag sett efter Cristiano Ronaldo. Om han kan agera så här stabilt när det vankas allsvenskt motstånd, är det en garanterad storback vi lyckats värva oss till.
2. Startelvan.
Dagens startelva var på förhand klurig att riktigt förstå. Jag, som många andra, hade kanske önskat en något större spelar-rotation. Att spelare som till exempel Oscar Wendt (35 år) och Mattias Bjärsmyr (35 år), istället skulle vara utanför startelvan för att inte riskera någon skada. Det finns dessutom spelare där bak som förtjänar speltid, bland annat Yaya Kalley. Det som kan har legat till grund för denna högklassiga startelva, kan vara U21:s tidigare prestationer i år. Blåvitt har bland annat förlorat mot superettan-laget J-Södra, samt division 1-laget FC Trollhättan. Många av de spelare som varit med då, är just A-lagsspelarna som inte spelar särskilt mycket i år. Det kan ha gjort att Stahre och övriga staben inte ville riskera något och istället valde att spela med en stabilare startelva, med fåtalet spelar-rotationer. Rätt eller fel, Blåvitt vann och inga större skador skedde vad det verkade.
3. Vad kan det här innebära för självförtroendet?
Att Blåvitt har gått knackigt är inget nytt. Det har tydligt gått att se på spelarna att självförtroendet inte riktigt funnits där. Vi har en Sana som inför i år var “den stora stjärnan” i Blåvitt. Han fick den roll av Roland Nilsson inledningsvis som innebar att han skulle bära vårt anfallsspel. Han har däremot inte uppnått varken supportrarnas eller hans egna förväntningar hittills i år. Men idag fick vi se den “gamla Sana” igen, spelaren som lyser av självförtroende och står för de individuella prestationerna som leder fram till 100 procentiga målchanser. Förhoppningsvis kan en sådan här match lyfta hans självförtroende, trots sämre motstånd.
Det finns fler spelare än bara Sana som jag tror detta var bra för. Norlin har inte kommit in i Blåvitt som förväntat, Söder har fått minimalt med speltid på grund av skada, Jallow har radat upp sämre prestationer i allsvenskan i år och Aiesh har blandat och gett under säsongen. Med fler minuter i benen och många bra individuella prestationer, får vi hoppas att fler spelare lyfter av detta.
4. Varför kan Jallow helt plötsligt slå inlägg?
Jallow och hans inläggsfot har varit en ständig följetong i allsvenskan. Ett stort återkommande problem för Blåvitt under säsongen har varit att de haft oerhört svårt att lyckas skapa farliga målchanser på deras inlägg. Jallow har varit huvudpersonen i den diskussionen då han en den spelare som oftast kommer till just inläggslägen. Idag däremot såg vi en helt annan Jallow när det väntade inlägg. Det var en betydligt bättre kvalité som vid flera tillfällen gav medspelare bra lägen. Jag ställer mig frågan varför vi fick se denna ljusa sida just idag? Var det en tillfällighet? Eller har han helt enkelt blivit bättre? Det återstår att se.
5. Kul med så mycket blåvita färger på läktaren.
Trots en på förhand hyfsat tråkig bortamatch mot division 1-nykomlingen i svenska cupen-kvalspelet en tisdagkväll, visar de Blåvita supportrarna återigen ett enormt stöd. Det spelar ingen roll var eller när de spelar, vilka de spelar mot, Blåvitt har alltid stöttning av ens supportrar och det är så innerligt fint att se.
6. Jag kände en viss typ av harmoni.
Det är svårt att dra några direkta slutsatser, om ens några efter en sådan här match. Men jag gör det ändå. känslan jag fick genom hela matchen var en harmoni, en spelglädje bland spelarna. Allt för ofta under säsongen har det nästan sett ut som att spelare mår dåligt när de är ute på planen. Att självförtroendet är nere på minus. Så ska det inte vara, och något sådant såg jag heller inte idag. Det kan bero på segern i lördags, det kan också bero på att vi mötte ett betydligt sämre lag och att spelmöjligheterna fanns på ett helt annat sätt. Jag väljer att se en positiv orsak bakom det. Jag tror segern mot Malmö var något oerhört viktigt för spelartruppen. Att de dessutom fick följa upp en “brunkarseger” senast, med en stabil och spelmässigt helt okej seger idag, ser jag bara som positivt inför mötet mot Varberg på måndag.
7. Viktigt att kunna hålla tätt bakåt.
Sedan Stahre tagit över har Blåvitt efter dagens resultat, hållit nollan vid två tillfällen. Att kunna bygga upp en defensiv säkerhet är ett måste för att Blåvitt ska kunna vinna under längre tid. Offensiven finns i truppen, inget snack om det. Men om inte defensiven sitter på ett bättre sätt, har det ingen betydelse. Klassikern “försvarsspelet är det bästa anfallsspelet”.
