Sju tankar efter Sollentuna – IFK Göteborg (0-2) ”Kan en seger vara underkänd?”

Efter att ha slagit Västerås utan att förta sig i första omgången ställdes Blåvitt mot Sollentuna i cupens andra omgång. Även denna gång slutade det med en 2-0 seger för Blåvitt.

Aldrig mer än som behövs?
Om Blåvitts seger mot Västerås var stabil utan att förta sig så är frågan vad segern mot Sollentuna var. Med all respekt för Sollentuna så kändes det ändå som om Blåvitt inte hade haft råd med en sådan här insats mot Allsvenskt motstånd. Nu var det inte mot Allsvenskt motstånd heller, så det räckte, men det var ännu en match där Blåvitt gjorde det som krävdes och inte så mycket mer. Det är inte utan att jag ställer mig frågan, ’Kan en seger vara underkänd?’
Vad var planen?
Att det är skillnad på Division 1 och Allsvenskan blev kanske tydligast i vilka bollar Sollentuna släppte igenom i försvarsjobbet. Blåvitt slog många inlägg och inspel som normalt sett fastnar på försvarare men som idag gick igenom. Och sen hände inte så mycket mer. Vilket leder till en väldigt viktig fråga.

Vad är planen med de bollarna?

Att slå en boll på chans kan ju absolut vara okej om vi bedömer att läget vi skapar är tillräckligt bra för att motivera risken. Men här, när bollar som normalt fastnar gick fram blev det tydlig att det inte fanns någon plan för bollarna när de väl gått fram, och det oroar mig.
Skärpan
Sollentuna parkerade bussen och det är svårt att få igenom bollar när man möter ett försvar med 8-9 spelare i eget straffområde. Men Blåvitt skapar ändå många fina lägen. Men en kombination av svaga avslut och en motståndarmålvakt i bra dagsform gjorde ändå att Blåvitt ”bara” kunde göra 2 mål idag. Och känslan är att mot bättre motstånd har man inte råd att missa den här typen av lägen. Det var samma mot Västerås förra veckan också, och det oroar lite.
Avancemanget ligger öppet
När Sirius slog Sollentuna med 8-1 i förra omgången var känslan att det skulle bli viktigt att göra många mål för att förhindra det från att bli en målskillnadsaffär som inte skulle gynna Blåvitt, men nu förlorade Sirius lite överraskande mot Västerås med hela 3-0 och det räcker för Blåvitt att ta en poäng i nästa omgång för att säkra avancemanget från gruppen.
Speciella tröjor
Det kan inte ha undgått någon att Blåvitt idag spelade i ett helvitt ställ som ska auktioneras ut till förmån för barncancerfonden. Givetvis ett väldigt fint initiativ och jag kommer själv försöka mig på att vinna en av tröjorna.

Med det sagt så ska vi nog vara glada för att tröjorna inte kommer användas mer, för som matchställ var de väl inte helt ideala. Det gick knappt att se siffrorna på ryggen och sponsorerna hade nog inte jublat om de skulle synas såhär dåligt i Allsvenskan.

Men snygga var tröjorna, och pengarna ska till en bra sak, så se till att försöka skaffa en tröja nu!
Unnar ett mål
Sargon Abraham har fått spela en del under försäsongen och jag tycker ändå han gjort det ganska bra. Inte så att Hosam Aiesh ska känna att hans plats är hotad, men ändå rätt bra. Sargon framstår också som en riktigt trevlig person varje gång man ser honom. Idag hade han två bra avslut där Sollentunamålvakten tvingades till sina två bästa räddningar för dagen. Även om det kanske ”bara” är cupen så hade jag unnat Sargon ett mål.
Nästa steg
Något som känns väldigt lovande är att många spelare fortfarande ser ut att utvecklas. Nämnde efter förra matchen att August Erlingmark tagit stora steg i utvecklingen, och idag visade Alhassan Yusuf att han övat upp sitt skott ordentligt och börjar mer och mer framstå som en i princip komplett spelare.

Mer imponerande kanske är att det känns som om ”åldermannen” Robin Söder fortfarande tar stora steg i sin utveckling. Där han under fjolåret ofta blev ganska ensam så är känslan nu att han bara blir ännu mer delaktig i Blåvitts offensiva spel.

Avslutningsvis vill jag bara trycka på samma punkt som efter förra veckans match. Något måste hända i Östersundsärendet. Nu har föreningen till sist accepterat/erkänt att de där 15 miljonerna från Cypern antagligen inte kommer komma in. Föreningens bokslut slutar på ett negativt eget kapital på 20 miljoner. Pengar som måste komma in innan Juni i år.

Alltså, det räcker inte att dra in 20 miljoner. De måste göra ett positivt resultat på 20 miljoner under de kommande tre månaderna för att inte tvingas i konkurs.

Det är redan tydligt att föreningen medvetet eller omedvetet ljög för överklagansnämnden om sitt ekonomiska läge. För varje dag som går utan att Östersund skickas ut ur Allsvenskan blir skadan bara värre och värre. Om vi ska flytta upp Brage så måste de få en ärlig chans att förbereda sig för en Allsvensk säsong. Om vi ska låta Östersund spela kvar så måste det finnas en plan för hur man hanterar deras kommande konkurs. Det handlar såklart inte bara om att stryka deras resultat. Vad händer med skador från matcherna som spelas? Kort och avstängningar? Uteblivna publikintäkter? Spelschemat?

Det här känns mer och mer som bygget av Gamla Ullevi. Den stora massan påpekar en massa fel i projekteringen men de med möjlighet att faktiskt påverka sitter tysta. När arenan väl står på plats så slog de ut med armarna och sade "Vi kunde inte förutspå att det här skulle bli såhär." Jo det kunde nu, för folk sade det till er.

När Östersund går i konkurs i Juni så är det inte okej att SvFF säger att de inte kunde förutspå situationen. Överklagansnämnden får inte stå där och säga att ÖFK visade en realistisk plan. ÖFK får inte stå där och säga att de gjorde sitt bästa. För alla ser vart det här är på väg. Alla varnar för var det här är på väg. Vi vill inte ha en Allsvenska 2020 där 30 matcher stryks ur protokollet.

Det är dags att någon tar lite ansvar för det som är på väg att hända.